Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Delta i samtalet

(Veckan efter senaste delen)
27 Juli - Martins stuga, 18:36

"Välkommen Josef!" hälsade Martin och tog sig fram till honom. Klappade honom på ryggen lite lätt. Josef log som hälsning, klappade honom tillbaka på axeln. "Vi fick flytta in för det kommer börja regna snart, det är bara att gå in", log Martin. "Vart ska du?" frågade Josef. Martin stannade igen, "ska plocka in det sista på bordet bara." "Behöver du hjälp?" sa Josef, inte menat som en fråga utan han följde bara med honom till bordet där några champagneglas stod, samt en champagneflaska.

"Tack", sa Martin när Josef plockade upp de tre glasen som stod på bordet. De gick upp mot dörren, "vart har du varit innan, Jenny sa att du skulle iväg", log Martin, öppnade dörren in. "Hos min bror, han är under utslussning nu", sa Josef. "Okej, härligt", sa Martin, slängde av sig tofflorna i hallen och gick mot det lilla köket. Josef sparkade av sig sina skor samtidigt som han stängde till dörren. Sedan tog han av sig sin tunna jacka, hade en mörkgrön linneskjorta under och ett par svarta kostymbyxor på sig. Han fick trixa av jackan, bytte glasen fram och tillbaka mellan sina händer tills dess att han fick upp jackan på kroken. Han tog sig mot köket, "tjenare snygging!" ropade Steinar ifrån soffan, "du är sen", la han till. Josef skrattade och himlade med ögonen, "inte lätt med en kriminell brorsa, så dåliga besökstider", sa han med ett flin och lämnade champagneglasen på bänken. Gruppen i soffan skrattade, Alex snarare beundrade med ett flin. Var inte så lätt att släppa minnen och tankarna på honom. Martin tackade för hjälpen och sa åt Josef att sätta sig i soffan.

18:45

"Inger och Vilhelm kommer strax med maten ifrån Inger, de gjorde i ordning salladen där istället för att det inte skulle bli så trångt här", sa Martin och la tillbaka mobilen i fickan. "Gött", sa Oskar och log, "hur går det för alla då? Sovit något efter utredningen?" la Oskar till försiktigt, det var hela anledningen av denna kväll. Vilhelm och Inger som hade bjudit hela gruppen för att tacka för hjälpen. Ingen i Beckgruppen hade träffat varandra efter utredningen, de alla hade fått ledigt för att vila upp sig. Bortsett ifrån rapporterna som skrevs dagen efter att allt klarades upp.

"Ja, börjar allt komma iordning nu", svarade Jenny. "Ganska bra ändå", sa Josef med ett litet skatt. Kollegorna fnissade.

Dörren öppnades in, "perfekt tajming", log Martin och ställde sig upp. "Ta med er era glas och slå er ner vid bordet vänner", sa han och nickade mot det dukade bordet. Alla ställde sig upp med samtalen i full rulle, goa skratt och leenden mellan dem alla. Alla gick först fram till Vilhelm, hälsade länge på honom. Han såg fortfarande ganska sönderslagen ut, förstörd rättare sagt. Mycket bättre för det började läka nu, men hans läpp och öga var fortfarande röda. Ett sår med stripes över, men annars såg det bra ut.

Alla gick och satte sig efter de sagt några ord till Vilhelm. Och Inger och Martin kom in med maten. "Hoppas ni gillar caesarsallad", log Inger och satte ner den stora skålen med allt på bordet. "Älskaaaar!" sa Oskar och suktade efter maten. Gruppen instämde. "Skönt att höra", log hon, ställde fram caesardressingen på bordet.

Martin och Inger slog sig ner. Inger bredvid Alex. Alex la armen runt Inger lite försiktigt, "hur är det med dig?" frågade Alex tyst. Inger log lite mot henne, nickade. "Bättre, mycket bättre", sa hon och kramade om Alex med ena armen runt hennes midja. "Du får säga till om jag kan göra något", sa Alex. Inger nickade, "håll ett öga på Vilhelm åt mig bara", sa hon lugnt. Alex höjde ena mungipan, nickade. Alex tittade på Vilhelm som satt och pratade med Jenny och Oskar glatt. Hon log varmt. "Alltid, det behöver du inte be om", log hon. Inger log och mimade ett tack. Hon la huvudet lätt mot Alex axel, någon sekund eller två senare släppte de varandra. "Ta för er", sa Martin och signalerade mot maten. Gruppen tackade och började plocka av maten. Skickade runt alltihop och höll igång deras samtal.