Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Värmen

Josef lägenhet - Lördag, 29 september - 12:34

"Redo?" frågade Josef ifrån ytterdörren, tittade på Tobban som drog på sig sin t-shirt på vägen emot honom. "Japp", svarade han och tog på sig sina skor, sedan tog han ner sin jacka. La den över armen. Josef nickade och öppnade dörren, väntade på att Tobban skulle gå ut. Sedan stängde Josef dörren och låste. De smågrupper ner till Josefs bil, hoppade in och körde mot Martins stuga.

I bilen

Josef tittade på Tobban som tittade ut genom fönstret, nynnade på låten som var på på radion. Josef svalde hårt, han behövde prata med honom om det. Han behövde verkligen försäkra sig om att han skulle hålla dina tankar inom sig. Trots att det kanske skulle ha motsatt effekt om han hade glömt bort det.

"Du..." började Josef och tog ett svajigt andetag. Tobban slutade nynna och tittade på Josef, "aa?" frågade han. "Du får verkligen inte nämna något kring dina tankar..." sa Josef lugnt, tittade fort på Tobban innan han återgick till vägen. "Om vad?" frågade Tobban och höjde ena ögonbrynet. Han hade kanske glömt iallafall, och nu tog Josef upp det igen. ~F@N!~ skrek han till sig själv inombords. "Om Alex... vi ligger INTE som du tror men eftersom vi verkligen inte får heller, så kan du inte prata om det", förklarade Josef och försökte låta så trovärdig som möjligt. Förtydligade de viktigaste orden. Tobban började flina försiktigt, "snälla du?" la Josef till. Tobban suckade men behöll sitt flin, "okej... men då får du säga vem det är", sa Tobban och la armarna i kors.

Josef fick hitta på något fort, något orimligt och omöjligt. Något som inte var honom, inte längre iallafall. Kanske för något år sedan eller två, när det gällde Cissi typ. Visst var de bekanta med de kände inte varandra. "Jag vet knappt själv, någon jag träffade för ett tag sedan. Det är inget seriöst och det var bara en gång", sa Josef och försökte få det att låta sant. Svalde hårt och tittade rakt ut på vägen. "Vad heter hon?" frågade Tobban, lite misstänksam. Det såg man på hela honom och att Josef ljög? - det såg man nog också. "Emilia, och du behöver inga kontaktuppgifter", sa Josef och sneglade lätt irriterad på Tobban, bara för att det var lättare att ljuga om man låtsades vara irriterad.

Tobban pressade ihop sina läppar, nickade som godkännande. "Er hemlighet är säker med mig", sa Tobban, varför kunde han aldrig gå på en lätt lögn?! Inte för att den var så lätt i och för sig. För han måste väll ha pratat om Alex och Josef, inte den 'lätta' lögnen med låtsas Emilia?

Josef nickade, försökte spela med, hoppades med hela sitt liv att han inte syftade på Alex. Men varför skulle han hålla en hemlighet om en Emilia? De skulle ju aldrig ses igen... Josef vände blicken på Tobbans flin ut genom fönstret. Josef skakade på huvudet och tittade ut på vägen igen.

Martins stuga - 13:03

"Och så skärper du dig, bete dig som en vuxen", läxsade Josef upp Tobban. Tobban nickade, gick förbi en lyktstolpe på gatan. "Ingen alkohol för dig, jag tänker inte vara den som tar hand om dig efteråt!" sa Josef och pekade mot honom i luften. "Jag fattar! Okej!" sa Tobban, samtidigt som det sluttade neråt mot gräsplanen där alla stod och pratade. "Bra!" sa Josef till Tobban, sedan var de nere med dem andra.

"Välkomna!" sa Martin och kramade om Josef lätt. "Det här är min bror, Tobias", sa Josef och harklade sig lite, tittade på Tobban som stod och smålog, han sträckte fram handen. "Hej!" sa Tobban och log, Martin log tillbaka och tog hand hand. "Martin", presenterade han sig och gjorde en kort och liten skakning med handen.

Jenny och Ayda kom fram, hälsade först på Josef och sedan hans bror. "Tobias", sa han och skakade deras händer var för sig samtidigt som de sa sina namn.