Josef gick fort genom hotellkorridorerna, höger och sedan vänster efter de långa trapporna till våning 3. Josef hade nyckelkortet i handen och tog sig till sitt rum, 307. La nyckelkortet framför skannern, den lyste grönt, och öppnade dörren.Han sparkade av sig skorna i dörröppningen, gick till köket sedan och klunkade i sig två glas vatten. Därefter fortsatte han in till sin resväska inne i sovrummet. Han försökte få ner sin puls, han andades häftigt efter träningspasset ute i solen. Han kände svetten i pannan och hur det rann ner längs hans rygg. Han drog fort av sig tröjan, tog några djupa andetag och torkade sig panna.
Knackningar hördes ifrån dörren, tre stycken tydliga, några millisekunders mellanrum, men samtidigt inte hårda. Han tyckte sig känna igen dem. Han gick fram till dörren, torkade sin panna igen, öppnade sedan.
Alex tittade upp på honom med ett leende, mötte hans leende också. Men blicken gled fort ner till hans vältränade, svettiga och bara bröst. Hennes mage började pirra, resten av hennes kropp också. Hon svalde hårt och kände hur hennes mungipor flög upp i ett flin, försökte få det att försvinna men det satt fast.
"Hej", sa han lugnt. "Hej", sa hon och harklade sig, "har du... tränat eller?" frågade hon försiktigt. Josef nickade långsamt. "Hur kunde du gissa det", flinade han. Hon skrattade försiktigt och flinet växte ännu tydligare. Så hon slickade sin mungipa lite och tittade ner i golvet fort innan hennes ögon sökte sig upp igen. "Ja, säg det du..." började hon som svar på hans konstaterande, följde svetten upp över hans mage och till hans nacke. "Var det något eller?" frågade Josef försiktigt. "Va?" sa hon distraherat. Josef la huvudet på sne, kunde läsa av hela henne vad som hände i hennes hormoner. "Du knackande?" flinade Josef och bet sig lite i läppen. Alex tog ett litet nervöst andetag med ett litet försök till ett icke-nervöst leende. "Ja, juste... vi ska dra och käka..." sa hon och kliade sig i bakhuvudet. Han nickade, slickade sin underläpp lite och gjorde några tysta skratt, hon kunde inte dölja det längre...
"Yess...", sa han lugnt, iakttog Alex medans hon, inte ens diskret, skannade av hans kropp. Hon började nästan nicka lite som bekräftelse om hur han såg ut. Och han skannade av henne lika odiskret, svarta kostymbyxor och en vinröd, tunn blus. Han flinade lite. "Bra..." sa hon och tittade in i hans ögon istället. Han flinade lite, la armarna i kors och lutade sig mot dörrkarmen. "Vad är det som är bra?" flinade han, hon bet sig lite i läppen och log flörtigt. "Tolka det som du vill", sa hon försiktigt.
"Var det något mer?" sa han lugnt efter en stund och höjde ena mungipan samtidigt som han tittade upp och ner på hennes kropp. Mötte hennes ögon då och då. Hon skakade långsamt på huvudet, pressade ihop sina läppar och log sedan. "Okej... jag ska bara ta en dusch så är jag klar sedan", sa han lugnt. Alex nickade, "självklart, de andra letar upp något så går vi dit sedan, så skynda dig lite". Josef nickade, "alltså jag kan gå såhär om du hellre vill det men det känns väldigt ofräscht bara", började han, retades med henne. "Men det kanske du inte klagar på..." sa Josef försiktigt men självsäkert. Vände sig försiktigt om med ögonen fästa i hennes för att se hennes reaktion. Och hennes reaktion var bara småleende, ett nervöst och ostadigt sådant. Och en hård sväljning.
Hon mumlade lite, försökte hålla en låg 'profil' och inte visa allt för mycket känslor. "In i duschen då", sa hon med ett pirrigt leende. "Okej, okej, chilla. Jag är klar om 10 så stanna här du", flinade han och gick till resväskan, Alex tog några djupa andetag. Hennes mage slutade inte pirra och slutade inte att hoppa i nervositet.
Hon gick in genom dörren och tittade runt lite i hotellrummet, såg typ likadant ut som hennes. Han delade dock rum med Steinar, Alex delade inte med någon. Men hotellet var ganska lyxigt (dessutom var de inte deras pengar utan jobbets eftersom de var på jobbresa. Så de behövde inte betala ett öre ens), så de hade varsin queenbed. Alex gissade på att Jenny och Ayda som delade rum också hade liknande rum.
YOU ARE READING
Aldrig mer - Beck; Josef och Alex
RomanceEfter dödläge (Beck 50)... hände något? Blickarna och kemin... något måste väll ha hänt? - Ja, det gjorde det, men vad och ska det hända igen? ~ Nej, det klart inte det ska. Eller det är inget som någon annan behöver veta...~