Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Betydelse

Torsdag, 11 Augusti - 14:38

"Någon som ska ha kaffe?" frågade Josef och reste sig upp ifrån stolen. Jenny nickade lite, "gärna", sa hon och log mot honom. "Ingen mer?" sa han, de skakade på huvudena med ett 'nej tack'. Josef gjorde en tumme upp och han gick mot köket. Hejdade sig själv och backade till Alex kontor. Tänkte att han skulle vara lite trevlig, inte bara för att han ville möta hennes blick och få hennes blickar över hans kropp. Han knackade och öppnade försiktig. Hon tittade upp och lös upp nervöst i ett leende när hon såg honom, "hej", sa hon pirrigt och tog av sig glasögonen. "Tja, ska du ha kaffe?" frågade han och trummade på dörren med fingrarna. Hon bet sig lite i läppen, "ja, lite kanske. Tack", sa hon och log mot honom. Han blinkade med ena ögat mot henne, gick ut och stängde dörren.

Josef fixade med kaffet, tog ner ett kaffefilter och fyllde det lagom för tre koppar. Därefter fyllde han kannan med vatten, satte in den på värmeplattan i maskinen och startade den. Han stängde locket till kaffepulverpaketet, ställde in den bredvid maskinen, borstade ner pulvret som hamnat på bänken ner i vasken. Hans spolade av sin hand och torkade sig på handduken. Sedan iakttog han kaffet som sakta började fyllas.

"Spiller du kaffe?" frågade Alex plötligt några meter bakom honom. Han vände sig hastigt om och slog nästan ner en av muggarna framför sig. Han fångade den på kanten av bänkskivan, "h3lvete vad du skräms", sa han och pustade ut. Hon flinade, gick till kylen och tog ut mjölken. Sedan lutade hon sig fram, stöttade upp sig på köksön.

"Hur mår du?" frågade Josef spontant, lutade sig mot köksbänken och la armarna i kors. Hon nickade med ett leende. "Bra", sa hon och flinade lite. "Så bra", sa Josef, tog upp ett grönt äpple ifrån fruktskålen. Tog ett bett, hon la huvudet på sne, "vadå då? Var det något?" småfnissade hon lite flörtigt, Josef lyfte ena mungipan. Sköt upp sig själv ifrån bänken, gick sakta mot henne. "Vet inte, måste det betyda något?" sa han tyst med blicken bara han kunde ge henne.

Hennes kropp pirrade till, följde hans väg fram till henne med ögonen. Han ställde sig nära henne bakifrån, hon ställde sig med händerna i bänkskivan, lutade huvudet försiktigt åt sitt vänster för att hon skulle få känna hans andetag i sin nacke. Hon försökte komma på något vettigt att svara, så nervös i rösten som hon var skulle det bli svårt att få det sammanhängande. "Jag tycker absolut det borde betyda något..." sa hon lite skakigt, men flörtigt. Hon kände hur han började närma sig hennes nacke. Hennes kropp blev varm, från topp till tå. Hon rätade lite på sig, såg i ögonvrån hur han satte handlovarna i bänkskivan. En på varje sida om henne. Hans äpple i vänster hand uppe på bänken.

Han drog sitt ansikte löst över hennes nacke, hon fick rysningar. Andades stora och djupa andetag. Väntade på att hans läppar skulle lägga sig mot hennes hud. Men det gjorde dem aldrig, Alex nästan suckade, tog sin hand försiktigt ifrån bänken och la den på hans högra hand. Pirrade i honom. Och sedan drog hon handen långsamt upp över hans arm.

Han flinade, la en försiktigt kyss i hennes nacke. Och hon stängde ögonen för att ta in pirret från hans läppar in i sin kropp, kittlades nästan lite. Hon fick stängt sin hand i hans, flätade ihop dem med fingrarna mellan Josefs. Kramade om den.

Josef lyfte huvudet pirrigt, en bit upp i hennes hår. Kramade om hennes fingrar i sin högerhand. Tog in hennes doft, och kände hur hon tagit ett steg bak, kände hennes skuldror mot sin bröstkorg.

Kaffemaskinen slutade låta, var klar för användning. Men de stod kvar, Josef tog ner sitt ansikte ifrån hennes hår. La läpparna löst i hennes nacke ännu en gång, det pirrade till i henne. Pulsen gick upp hela tiden, steg något kolossalt varje gång han rörde vid henne. Alex rätade lite på sig, fick hans kyssar på hennes hals. Hon gjorde en djup utandning, stönade försiktigt. Josef flinade lite, men han slutade också med att kysste hennes hals och nacke. Han strök sin vänstra sida av ansiktet, över hennes högra. Över hennes käkben och kind, pulsen steg, och till hennes öra. "Var det rätt tolkning av betydelsen?" sa han tyst och flörtigt, hennes knän sviktade. Hon rös till och svalde hårt, "det tycker... jag absolut..." viskade hon tillbaka osammanhängande, blev tvungen att ta en paus för att andas. Syret hon fick in vid varje andetag användes till hennes blodtillförsel, hennes hjärta gick så fort att hennes lungor struntade i att behålla syret själva.

"Så bra", viskade han och rätade på sig, släppte hennes hand och tog sig fram till kaffemaskinen. Hon stod nervöst och tittade på honom. Pirrade genom hela hennes kropp men hennes mage var som värst. Eller inte värst, var som bäst kanske. Hon älskade pirret hon fick av honom i sin kropp, inte för att hon borde det. Var precis därför som det inte skulle hända igen. Precis därför hon aldrig skulle låtit det hända från första början, för han var det enda hon kunde tänka på nu. Varje gång hon såg honom ville hon bara att han skulle röra henne. Och varje gång han dök upp i hennes tankar, steg pulsen och hjärtat slog hårdare.

Josef tog ner tre koppar, tog kannan och hällde upp i dem. Alex stod nästan fastfrusen på samma plats, bevakade honom upp och ner med ett litet flin. Josef vände sig om, mötte hennes suktande ögon. Han flinade mot henne och tog mjölken framför Alex. Hällde i Alex kopp. Han tog upp hennes kopp och gick fram till henne, ställde försiktigt ner den framför henne på bänken. Hon log lite, "tack", sa hon tyst och tittade åt sitt vänster där han stod. Han stod så nära, han gjorde det med mening och det visste hon garanterat. Så hon flinade lite flörtigt, tittade ner i hans nacke och överkropp. Därefter tittade hon mellan hans tindrande ögon och läppar. Värmen spred sig i de båda. Josef backade undan, tillbaka till hans och Jennys kaffekopp vid maskinen.

Jenny kom in, Josef och Alex tittade fort bak på henne när de hörde henne komma in. "Perfekt tajming", sa Josef med ett leende. "Här", sa han och räckte fram kaffemuggen. "Ska du ha mjölk?" frågade han. Hon tog muggen, "ja, gärna", sa hon och tog fram sin andra hand för att han skulle räcka fram mjölken till henne. Han gav henne den, "tack", sa hon, skruvade av locket och hällde i. "Inga problem", sa Josef och tog upp sin mugg, gick mot utgången. Passerade Alex bakifrån och vidare ut till korridoren.

Alex sträckte lite på sig när han gick förbi, vindpusten som bildades när han kom förbi och ett doftmoln av honom och kaffe. Hon rös till med ett leende, sedan gick hon också ut och satte sig på sitt kontor. Gav Josef en gömd, flörtig blick när hon passerade hans skrivbord. Han flinade tillbaka ifrån sin stol, vände sedan tillbaka till sin dator samtidigt som Alex stängde dörren till sitt kontor.