Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Halsband

Utanför Alex lägenhet, 12 augusti - 08:35

"Jag stannar snabbt hos mig bara, måste byta om", sa Josef när de var påväg ner ifrån hennes lägenhet. "Absolut", sa hon och höjde sin högra mungipa i ett flin. Tittade ner i hans nacke eftersom han gick först. "Tack", sa han och tittade bak på henne, mötte hennes flörtiga flin. Kände sitt pirr i kroppen igen. Han tittade tillbaka fram och svalde hårt, gick till bilen med Alex strax bakom sig.

Josef körde till sig, "vänta här", sa han och knäppte loss sig. Sprang upp till sin lägenhet. Alex följde honom till porten med en suktande blick, som hon ville springa efter honom för att kunna röra vid honom. Pirret försvann ju aldrig, kunde det inte sättas på paus iallafall i någon vecka! Hon tittade på klockan, 08:45. ~F@n~, grät hon i huvudet. De skulle inte hinna med det nu. Hon suckade, lutade huvudet mot nackstödet.

Josef sprang in till garderoben. Drog av sig sina jeans och tog på sig ett annat par. Sedan drog han av sig tröjan, rotade fram en annan och drog på sig den. Sedan tog han sig till badrummet. Tvättade ansiktet ännu en gång, hade gjort det hos Alex också men gjorde det igen. Sköljde bort hans flin, försökte han med iallafall. Han tog deo och parfym efter han torkat ansiktet. När han var klar med det sprang han ner till bilen igen.

"Då drar vi", sa Josef och startade bilen. Alex sneglade lite på honom. Skannade av hans vinröda pikétröja och resten av honom. Han tittade på henne när han inte fick något som helst tecken till svar. Hon vaknade till när han vände huvudet, släppte hans arm med blicken. "Va?" sa hon och pressade ihop sina läppar för att dölja hennes pirriga leende. Han skrattade lite, hann se hennes tindrande blick. Han upprepade sig inte, behöll ögonkontakten samtidigt som han knäppte fast sig. Hon blinkade några gånger med pirret i magen, fortsatte titta på hans isblåa ögon som glittrade mot henne. Hon svalde hårt och försökte le normalt. Han släppte hennes ögon, gasade och svalde pirrigt. Alex stannade kvar med ögonen på honom i några sekunder, sedan tittade hon rakt fram och ut på vägen med en stigande värme. Svettades nästan över nervositeten.

På jobbet - 14:35

"Vad gör ni ikväll, Alex o Josef?" frågade Jenny och tittade på dem. Josef och Alex tittade frågande på henne, la huvudena på sne samtidigt för att signalera ett 'vad menar du?'. "Ja, vi planerar en liten träff, AW, ska ni med?" frågade hon. "Varför det, det har väl inte hänt något speciellt eller?" frågade Alex med ett leende, kikade lite på Josef som ansträngde sig för att inte möta hennes blick. "Nej, men, lite special treatment får vi väll ha som tröst över att vi inte har någon utredning?" skojade Steinar och slog ihop händerna glatt. Kollegorna skrattade alla samtidigt, "okej, jag är på", sa Josef och gjorde en tumme upp. "Bra, Alex?" sa Oskar och alla tittade på henne. Hon tog ett långt andetag, "ja, okej", sa hon och log. "Toppen, samma bar som sist tycker jag, vid 19 kanske?" föreslog Oskar. "Låter bra", sa Josef och kikade lite runt sig. "Jag var inte med sist", sa Alex och kliade sig lite i håret, "ja då blir det svårt", skrattade Steinar. "Jag kan plocka upp dig", erbjöd Josef utan att ha tänkt efter, han ångrade sig fort när han väl hade sagt det. Men bara av den anledningen att Alex kanske skulle tro att han hade tänkt att de var i någon sorts relation... och det visste han att de inte var. Hur mycket han än hade velat att det skulle gå. Eller typ... knappt längre. Men hon bemötte honom inte som det var det hon hade trott, att ett pirr flög igenom henne såg han men inte det han hade trott skulle hända. Hon nickade, slickade sig lite på läppen för att dölja sitt överlyckliga ansikte. "Tack", sa hon samtidigt. "Men ska du inte dricka då eller?" frågade Oskar eftersom det lät på honom som han hade tänkt att ta bilen. "Jag ska upp imorgon, hjälpa brorsan, så kommer bara kunna dricka alkoholfritt tyvärr", sa han besviket och pressade ihop sina läppar. Kollegorna nickade förestående. "Din stackare, hur ska du överleva?", flinade Alex och bet sig i läppen. Josef kände hur hans mage pirrade till, mycket och han tittade på henne. Hon gjorde det inte lätt för honom!