Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Desperat

Polishusets parkering, 11 augusti - 17:05

Alex hoppade in i passagerarsätet, de tog Josefs bil och han fick köra för en gångs skull. De svängde ut från polishuset, "så, vad vill du käka?" frågade Josef, tittade på henne samtidigt som han hade ett öga på trafiken. "Vet inte, överraska mig", flinade hon, bet sig lite i läppen. "Jahopp, jag älskar ju att behöva välja", sa han och blinkade med ena ögat mot henne. Hon fnissade.

De hoppade ur bilen, Josef låste den och tog med sig plånboken ifrån handskfacket. La ner den i framfickan. De gick till dörren. Josef öppnade, dörren plingade till, och tog ett steg åt sidan. "Damerna först", sa han och tittade på henne med sina förälskade ögon. Hon log mot honom, la huvudet på sne. "Gentleman", sa hon och sneglade bak på honom när hon passerar honom. Han skrattade kort, följde med henne in.

De möttes av en servitris, gav dem ett bord för två, och två menyer. Josef tog av sig sin tunna sommar jacka och hängde den på stolen, Alex hade inte ens med sig en jacka. Så hon bara satte sig, iakttog Josef när han skakade av sig sin jacka på det där attraktiva sättet som han gjorde. Pirrade i henne.

De öppnade sina menyer och började titta på maten. "Oh j#vlar, god mat de hade här då", sa Alex lite chockat när hon läste menyn. Tittade upp på honom med ett flin, "har du aldrig käkat här innan?" frågade Josef lite chockat. "Borde jag det?" frågade Alex och fortsatte läsa. "Det kan man tycka", sa Josef med ett flin, "käkat här två gånger tror jag". Alex nickade och log, tittade upp på honom. "Med vilka?" frågade hon. "Några polare", sa han. Alex bet sig i läppen, "hemlighetsfull du är då", sa hon och blinkade med ena ögat. Han fnissade, "det var inga speciella, några från Göteborg bara", sa han och log. Alex nickade förstående. Sedan tittade de båda ner i menyerna igen. "Ta vad du vill, it's on me", sa Josef med ett varmt leende. Hennes kropp pirrade till, och hon såg på honom att han inte skulle ändra sig. Så hon gjorde inte ens ett försök till att diskutera det. Hon bara la huvudet på sne för att signalera ett 'säkert?'. Josef flinade lite och nickade, "jag är säker, ersättning för... mycket". Han satte armbågarna i bordet och knäppte händerna, la hakan på dem. Hon höjde ögonbrynen och nickade långsamt med ett pirrigt flin. Kunde inte låta bli att tänka på den kvällen och morgonen. Alla scener bara spelades upp som en film på repeat i hennes huvud. Men hon klagade inte, hon hade ju gärna gjort det igen även fast de inte borde. "Tack för det, du är förlåten", flinade hon och slickade sig lite på läpparna. Han fnissade lite, tittade ner på menyn igen.

Kl. 18:47

Maten var uppäten, suttit och småpratar lite om allt. Alltid lämpliga samtal faktiskt, fastän blickarna och rörelserna sa något annat minst halva tiden. Josef vinkade till sig notan, Alex bevakade varje rörelse han gjorde. Hur kunde en person påverka henne så mycket? På ett sett som ingen lyckats göra förut! Samtidigt som hon beundrade honom betalade Josef. Hälsade på en annan servitris som han var lite bekant med. Alex satt och lyssnade, log lite och tittade på Josef. Hela honom.

"Redo?" frågade Josef. Alex tittade in i hans ögon med ena mungipan höjd, ställde sig upp. "Tack så mycket!" sa hon tacksamt, drack upp det sista av hennes cider. "Bara trevligt", flinade han och öppnade dörren, lät henne gå ut först igen.

"Ska jag slänga hem dig?" frågade Josef. Alex kikade lite på honom, tittade ner på hans kropp och kände hur hennes kropp strålade. De hoppade in i bilen, han startade bilen och svängde ut. Körde mot Alex. "Vill du ta ett glas?" frågade hon, menade när de kommit till henne. Josef flinade lite, "jag drack ju alkoholfritt för att jag skulle kunna köra bil", sa han med ett skratt. Tittade på hennes lilla, varma flin. "Eller, så sover du hos mig. Det är ju inget vi inte gjort förut", flinade hon och blinkade med ena ögat mot honom. "Eller så tar du taxi", la hon till. Hans mage pirrade till, och hans leende växte fram. Han skrattade lite, la huvudet på sne kort för att visa att han höll med. "Okej", sa han, dolde att hela hans kropp var nära på att skrika av glädje. "Vilket av det?" flinade hon, tittade ner på hans kropp. Han såg henne i ögonvrån att hon skannade av honom, så han mötte hennes blick. "Någon du vill mer än den andra?", sa han flörtigt. Hon nickade långsamt, "du får väll testa och se", sa hon.