Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Håll om mig

Onsdag, 19 September - 15:34

Josef och Alex satt i bilen, påväg för att prata med en person i en utredning de höll på med. En man, kompis med mordoffret. Josef körde och Alex satt i passagerarsätet, var tyst. En skönt och fridfull tystnad, småleenden på läpparna. Var svårt att släppa minnen, scener och tankar om den andre.

Alex funderade lite samtidigt som det vart tyst, det var nu eller aldrig. Hon skulle aldrig känna sig redo för att berätta om ärret, aldrig någonsin. För det tog kol på henne varje gång och när hon väl dragit upp det sitter de minnena kvar länge. Förstör hennes liv i någon vecka innan hon är okej igen. Så att hon ens kände en liten lust till att berätta, var en stund att ta i akt. Men bara på ytan, inga detaljer. Det skulle han inte få, på LÄNGE för hennes egna skull.

Hon bet sig i läppen, tittade ner i sitt knä och petade på sina nagelband. "Det är ifrån Syrien", sa hon tillslut, såg hur han tittade på henne. Mest chockad över att det sades något eftersom det varit tyst. Men på något vis lyckades han förstå vad hon menade nästan direkt, någon sekund eller två i betänketid. Han nickade långsamt, och innan han hann säga något så fortsatte hon. En kort sammanfattning av händelsen och vilka som var inblandade, där utav även Majid.

Josef kunde höra på hela henne att hon tyckte det var jobbigt, men ändå så fortsatte hon. Josef ville nästan börja gråta när han hörde henne berätta. Hon sa ju inget i detalj med det behövdes inte för att han skulle höra hur jobbigt och traumatiserande det måste ha varit. Alex kom långt i sin utdragna sammanfattning innan hon bröt i rösten. Hade pratat snabbare och snabbare för att fort komma in i mål. Men rösten bröt tillslut som om hon var nära på att låta tårarna rinna. Josef svalde hårt, tog sin högra hand ifrån ratten och la den på hennes lår. En tröstande och varm hand, han kramade henne löst med den. Hon tystnade och tog ärmen av blusen till sitt öga, torkade bort tåren i ögonvrån. Hans varma hand kändes som en tröst för henne, precis som han hade tänkt. Hennes kropp blev varm. Men inte en pirrvärme, en lagande värme som helade hennes inre på något vis. Handen på hennes lår tillhörde inte hennes kollega eller liggpartner just nu, det var hennes bästa vän...

Hon log med blicken på hans hand, torkade bort en tår. Josef hade aldrig sätt henne gråta, han hade sett henne ha en näst intill panik attack gången hon armbågade honom till golvet... men aldrig gråtit. Han ville bara visa att han fanns där för henne på något sätt, visste inte om det räckte med handen eller om han borde göra något mer för att hjälpa henne. ~Rösten går ju alltid~, tänkte han. "Du hade inte behövt berätta, jag förstår att det är tufft att ta upp det igen. Du har rätt till att vara tyst om det", sa han och log försiktigt mot henne. Tittade mellan henne och vägen. Hon log tacksamt tillbaka, "jag vet, men då hade jag aldrig fått sagt det och jag vill att du ska veta", sa hon. Lutade huvudet mot nackstödet igen. Hon tog hans hand kort på hennes lår. Kramade den löst en gång, och de drog sedan bort händerna samtidigt ifrån varandra. Han log lite över hennes kommentar, glad att hon ville att han skulle veta. Glad att hon hade den tilliten till honom.

När Josef och Alex kom fram till mordoffrets kompis, höll de ett kort samtal. Var där i någon kvart kanske, fick även hans fingeravtryck och DNA. Men han var inte misstänkt, bara offrets kompis. Men de ville såklart kunna stryka över hans namn ifrån möjligen misstänkta. Efter de varit där åkte de tillbaka till stationen, små diskuterade utredningen hela vägen.

00:26

Josef låg i sängen, försökte somna men det var något som störde honom. Han kunde inte säga vad det var bara. Kanske att han hela kvällen gått runt och tänkt på vad Alex berättade för honom. Han kände sig så okänslig nu i efterhand, Majid... han räddade Alex liv men trots det så tryckte Josef bort honom. Ville inte acceptera att han och Alex var nära. Sist Majid var här skrek Josef åt Alex att han struntade i hur Majid och Alex kände varandra. Deras bakgrund och historia, hur kunde han gjort det? Såklart, han visste ju ingenting om det Alex berättade för honom då. Men ändå, hur kunde han vara så elak?