Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: Inget du kommer ångra

Delar hänger inte alltid ihop (undantag { pt1 osv). Detta är delar som jag har skrivit som inte "passar in" eller fått med i någon av de andra storysen. Alltså saker som jag inte skriver aktivt på utan skrivit ner under en längre tid bara för att ha med dem och inte glömma bort dem.

Men eftersom ni gärna ville att jag skulle lägga ut dem så gör jag det på en ny story, men kommer kanske inte bli så många fler delar... om jag inte kommer på små scener som jag vill ha nedskrivet😉❤️❤️
———————————————————————

"Vad håller du på med?" sa rösten bakom Josef och han ryckte till, slog i huvudet i det öppna skåpsluckan i köket på deras polisavdelning... hårt. Det small till högt för att vara en träff bara i pannan. "Aj som f@n!" utbrast Josef och satte handen där han slog i, på högra sidan av pannan, början av hårfästet. Alex tog upp sina händer för sin mun av den lilla chocken, "men gud... förlåt", sa hon bakom händerna och gick fram till honom. "F@n, gick det bra?" frågade hon, ställde sig precis framför honom och tog bort hans hand för hans panna. Ett djupare skrapsår med en liten blodprick längst in syntes där han slog i. "J#vlar, förlåt, Josef", sa hon och bet sig osäkert och bedjande i läppen. Han skakade på huvudet, "det är lugnt, du gjorde det inte med mening", sa han och tog tillbaka sin hand till såret. Tog sitt pekfinger och torkade fort det blod som samlats i såret. "Jag får f@n sluta hålla på", sa Alex och vände sig om, tog hushållspapper ifrån bänken. Hon blötte ner det i kranen på hennes vänstra sida och hans högra, sedan tog hon bort handen ifrån hans panna. "Jag löser det", sa han och försökte ta pappret ifrån hennes hand, men hon smärte till hans hand. "Sluta, jag fixar... det är ju mitt fel", sa hon och tittade djupt in i hans ögon. "Det enda du gör är att skada, eller hur?" flinade han och klappade sin handrygg där hon smärtat till honom. Hon förstod först inte vad han menade, men när hon såg hur han tog på sin hand löst så insåg hon att hon skadat honom, igen.

"Men för i h3lvete, Alex", sa hon strängt och högt till sig själv, "jag får f@n bete mig, förlåt", sa hon och bet sig i läppen, tittade upp på honom och hoppades att han skulle förlåta henne ännu en gång. "Det är okej, Alex, det är väll ditt sätt att visa uppskattning", flinade han och blinkade med ena ögat mot henne. Hon skrattade och nickade, skannade av hans kropp lite försiktigt samtidigt som hon vek pappret en gång för att torka skrapsåret.

Josef hade inte ens insätt hur nära hon stod honom, för hon stod nära. Så nära som var onormalt för kollegor, så nära som var onormalt för vänner och till och med nära vänner. Även att hon torkade hans panna sådär nära var onormalt, hon kunde backa och fortfarande ha möjlighet till att tvätta rent. Och Alex måsta ha märkt det också, ungefär samtligt, för plötligt var det inte bara en gest av vänlighet och omtanke. Det hade förvandlats till någon pulshöjande tävling i vem som kunde titta djupast in i den andres ögon och inte släppa taget. Om ögonen då asså. Alex duttande långsammare och långsammare i hans panna, ögonen in i hans, tills att handen slutade jobba. Den var helt stilla vid hans panna, med papperet i den.

Josef kände hur hennes parfym tog sig över hans ansikte, fyllde hela honom och han kände en värme sprida sig från topp till tå. Men han bara väntade på att hon skulle backa bort från honom, inse vad som råkat hända och ta sig därifrån och aldrig lägga vikt i det igen. Men det gjorde hon inte, hon stod kvar likadant länge. Men hon var, som han hade trott, den första med att bryta ögonkontakten och tävlingen de haft. Men han hade även förlorat för hon gjorde något han aldrig hade trott att hon skulle göra igen. Hon tittade ner, ner på hans mjuka, lättrosa läppar. Sedan tillbaka till hans ögon, han svalde diskret men hårt, kände hans hjärta skippade ett slag innan det fortsatte pulsera ännu fortare.

Han la försiktigt handen på hennes midja, och hon ryckte till smått. Som när man kommer på sig själv med något som man inte tänkt på, i detta fall vad hon gjorde utan att tänka på. Men hon lät honom ha kvar den där, han fick mer än gärna ha den där även om han inte borde. Men det han gjorde just nu var bara hur hon ville ha det, de små rörelserna han gjorde, gjorde henne nervös och varm. Hon sänkte pappret ifrån hans panna, drog fingertopparna långsamt över hans bröst.

Han skickade sin läpp försiktigt och attraktivt, bet sig löst i innerläppen och hon kände plötligt att han kom närmare henne. Men inte till hennes ansikte, eller rättare sagt, hennes läppar. Utan han tog sig till hennes öra för att viska något. Men först kunde hon känna hans doft i hans nacke som lutats fram till hennes ansikte. Hon hade aldrig fått känna den doften så nära förr, inte på det här sättet. Men hon älskade den, det var Josef.

"Gör inget du kommer ångra", viskade han vid hennes öra attraktivt, och han var kvar vid hennes öra en stund. Hennes mage hade blivit spänd av hans kommentar men hon stod kvar, hade sin ena hand (den med pappret i) mot hans bröst och den andra höjde hon till hans höft. Hon la den mjukt där och drog fingrarna upp och ner över hans höftben, som när man gör 'blinka lilla stjärna'. Hon ville känna honom för en gångs skull, som hon velat allt för länge. Flera år för att vara exakt. Hon stängde ögonen, kände hans ansträngda andetag ner mot hennes nacke och hörde sina egna i bröstkorgen. Hon drog löst handen upp ifrån hans höft, gick förbi hans jeanskant och in innanför hans tröja. Han sträckte lite på sig samtidigt som han försiktigt rätade på sitt huvud. Ställde sig försiktigt tillbaka i samma ställning som innan, men hans tanke var att backa bort ifrån hennes grepp och gå ut ifrån köket. Bara för att hon inte skulle vara den som backa bort... men nu var det hon som höll kvar honom. Hon som gjorde att han bara stod där och funderade på vad hon skulle göra härnäst. Han hade redan varnat henne med att inte gå för långt så hon inte skulle ångra det, så hon skulle inte ångra det hon gjorde nu alltså. Ta på honom, och nu inte bara hans höft med jeansen över utan nu även hans hud. Hans vältränade sidor som kände hur hon drog sina fingrar över. Hon stannade där hans revben började, men hon stod kvar lika nära som innan. Svalde hårt och öppnade ögonen. Hon tittade först på hans läppar, slickade sig lite på läppen, och sedan upp i hans ögon. Stod helt stilla, eller nästan i alla fall, hon vinglade lite över sin nervositet.

Josef vaknade lite från hennes ögon, han skulle inte vara den som stod kvar idag... han skulle inte vara den som såg dum ut framför henne idag eftersom det är det han gör varje gång annars. Hon skulle inte vinna idag, inte för att det var en tävling vem som kunde få den andre att stå lite skamligt och pirrigt kvar... men det kändes lite som det. Josef skulle vinna idag, så hans tog ner handen ifrån hennes midja. Han tog ett steg åt sidan, ett snett flin och med ögonen djupt in i hennes. Kände hur hennes händer gled bort från hans kropp när han passerade henne, gick ut ifrån köket för att fortsätta jobba.

Hon stod kvar, pulsen lika hög som när han senast stod framför henne. Pulsen hade höjt mer och mer för varje sekund han stått där, men när han lämnade var den bara kvar på samma nivå som när han stod framför henne med sin hand på hennes höft. Den där handen, hans attraktiva hand som gärna hade fått fortsätta röra vid henne. Han hade gärna fått fortsätta innanför blusen, trots att det är den sämsta idéen någonsin. Speciellt eftersom de är på jobbet där alla kollegorna är vid sina skrivbord, kunde komma in till köket i vilken sekund som helst.

Men hon kunde svära på att hon hade hört att ett av hans andetag hade en svag brytning i sig. Långt nere i halsen kanske, men ändå hörde hon att det var något i honom som njöt av hennes händer. Men det hade hon också gjort, så han borde nog ha hört hennes anstränga andetag tillbaka. Men det fanns inget att göra åt det nu, hon gillade honom, verkligen. Och han gillade henne, det visste hon redan. Men aldrig skulle det bli något såklart. Även fast hon ville, men hon kunde fortfarande känna känslan av hans kropp. Hennes ena hans som rört hans faktiska hud, och den andra som känt hur hans bröstkorg höjts upp och ner.

Hon lämnade köket med en puls i höjden, den hade precis börjat sänka sig. När hon passerade skrivborden tittade han inte upp på henne, han reagerade knappt på att hon gått förbi.

Var det bara ett av hans trick? Ett sätt att få henne att känna sig dum som gjorde som hon gjorde, antagligen.