Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: Dubble Win

Kl. 06:34

Det var en engångsgrej, det vet hon. Hon vet det med allt hon är men ändå så känner hon att hon vill mer. Hon vill bara att det kunde bli till en vardag att vakna upp i Josefs säng, en vardag att ibland kunna vakna upp utan kläder bredvid honom, som nu. Hon önskade en vardag med manen hon länge haft öga för, att hon bara erkände det för sig själv var stort. Men det skulle nog inte kräva mycket för henne att erkänna det för honom heller.

Hon låg på sidan i sängen, täcket nästan upp till hakan och tittade djupt på Josefs sovande och tunga andetag. Hon log mjukt, tog ut armen ifrån det varma täcket och la den försiktigt på hans arm. Hon drog sina fingrar löst över hans underarm och lutade sig ner till hans hand, gav honom en lång kyss på hans handrygg. Hon kände att han rörde sig, hon stannade upp lite och sedan smög hon sig upp till hans ansikte. La sin hand i hans nacke med tummen upp på hans käkben, stängde ögonen och kände hur hans utandningar flöt över henne i vågor. Hon tittade försiktigt igen, la sina läppar löst på hans mjuka läppar i en försiktig sekund. Sedan smekte hon tummen mot hans kind några gånger, därefter släppte hon honom. Hon behövde till jobbet, och innan dess skulle hon ha hunnit duscha och ätit.

Hon drog sig till sängkanten, satte på sig sina underkläder och sina jeans. Längre kom hon inte innan hon kände att sängen rörde sig bakom henne. Hennes ansikte lös upp till ett leende, hon vred huvudet bakåt och mötte en trött Josef som log mot henne lite.

"Godmorgon", sa Alex mjukt och tog upp ett ben i sängen, "godmorgon", svarade han snällt och satte en armbåge på kudden med huvudet i handen. Alex böjde sig ner plockade upp sin skjorta ifrån golvet. Hon la den i sängen och sedan kröp hon sig fram till Josef. Satte händerna bredvid hans armar på var sin sida om honom, "hur mycket ångrar du dig från en skala på 1-10?" sa han osäkert men mjukt. La sig ner på rygg igen för att se henne i ögonen över sig själv, la händerna lugnt på hennes handleder. Hon flinade snabbt och skakade långsamt på huvudet. "Jag ångrar mig inte, så en etta eftersom det inte fanns en nolla på din skala", sa hon gulligt med ett leende, Josefs leende flög upp fort och han fnissade lite över det hon sagt. "Men vi får ändå inte hända så vi får inte göra det igen bara", fortsatte hon. "Jag vet..." sa han mjukt med en liten suck. Hon skrattade kort, "låt inte så deppig då, du fick ju ändå mer än vad du borde fått", rättade hon och höjde ögonbrynen med ett litet smil. Han himlade med ögonen, men han gjorde det med ett litet flin som bekräftade att hon hade rätt. Så hon bara log mjukt honom, "och jag fick också uppleva mer än vad jag borde ha, så, Dubble Win". Han gjorde ett litet upside down flin, och bet sig lite i insidan läppen. "Till och med du, Alex?" framförde Josef ironiskt och la sina händer på hennes höfter. Hon nickade, dog lite över tonläget han hade när han sa hennes namn. Det var så medtagande och sexigt på något sätt. "Till och med jag, Josef", svarade hon minst lika medtagande och tittade ner på hans mjuka läppar.

Han följde hennes blick, hon tittade på hans läppar. Han visste det, hon kunde inte hålla sig borta. Inte för att det var positivt i deras fall, men i hans personliga fall så var det inte negativt direkt. "Du ska hålla dig borta, Aleex", sa han med på ett liten sånglikt sätt och slickade sin läpp lite. Hon suckade med ett försök till att inte börja flina, tittade upp på hans ögon igen. Sedan sänkte hon sig ner mot hans läppar, "en fuskkyss bara", sa hon svagt och flörtigt med betoning på 'en' några centimeter över hans läppar. Han fnissade, kände henne kyssa honom mjukt. Direkt efter kom en intensivare kyss till, andades in djupt mot hans läppar. Två kyssar blev till tre och till fyra, hon satte ner knäet på andra sidan om hans höft.

Josef la sin vänsterhand på hennes kind, kysste henne tillbaka såklart men när hon påbörjat kyss nummer 5 så gjorde han det till ett mjukt avslut. La tummen på hennes läppar för att hon inte skulle göra det igen.

"Och så länge kunde du hålla dig borta, vilken tur jag har", flinade han svagt och det kittlades mot hennes läppar, pirrade i hela henne. Hon suckade bekräftande på det han sagt samtidigt som hennes huvud föll ner på hans bröstkorg. "ÅÅHHH, varför ska det vara så svårt?", skrattade hon, Josef gav henne en snabb och fnissade puss i hårbotten. Sedan lyfte hon huvudet igen, mötte hans leende. Den snälla gärningen gjorde henne varm, helt varm. Den pussen var det snällaste och mest omtyckta gärningen hon fått på länge.

"Vi får hjälpa varandra bara, stoppa oss så att det inte händer igen, okej?" sa Josef snällt, Alex nickade en tydlig gång. "Okej", svarade han och log snällt, strök samtidigt tummarna lite över hennes sidor. "Okej", sa Alex tillbaka, bet sig i läppen innan hon sökte sig ner till hans läppar med blicken. "Alex, för i h3lvete!" skrattade Josef. "FÖRLÅT!" sa hon förtvivlat och satte fötterna i golvet bredvid sängen, gled ner. Han fortsatte skratta medans Alex hade ett brett leende på läpparna, Josef kastade hennes skjorta till henne som hon fångade i sin famn. Hon satte på sig den, "vi ses sen", sa Alex mjukt och knäppte knapparna på skjortan, skannade av hans bara bröstkorg snabbt innan hon mötte hans blåa ögon. "Det gör vi, kör försiktigt", sa han och tittade klockan fort på sin mobil bredvid sig. "Ska jag", sa hon snällt, han följde Alex med blicken. Hon stannade upp i dörröppningen, vände sig mot honom och log stort. Höjde handen lite och gick sedan vidare.

Josef låg och lyssnade, stängde ögonen och bara tänkte. Lyssnade på när Alex grejade ute i hallen, skorna, hennes kappa och väska. Sedan hörde han dörren låsas upp och hennes klickande från skorna ute i trapphuset, dörren stängdes försiktigt och han öppnade ögonen. Log inombords och hela hans ansikte var upplyst. Han drog händerna över sitt ansikte, ett försök till att sudda ut sitt leende men det lyckades han inte med. Han nästan skrattade lite i sina händer, sedan satte han sig upp, drog på sig sina kallingar och gick till badrummet för att duscha. Duscha av sig det intorkade svetten han hade på hela kroppen.

Alex gick glatt ner för trapporna, hon skulle inte ens försöka intala sig själv att hon inte ville mer eller att hon inte var glad för att de hade gjort det. För hon var gladare än någonsin, men hon ville bara mer nu. Men något i henne sa också att de skulle klara av att inte gå längre, att inte göra mer än vad de gjort. Fast det klart, de hade väll nästan gått så långt som det går. De sakerna som är större är väll att faktiskt skaffa barn, gifta sig och flytta in tillsammans. Vad mer är större än det de hade gjort?

Hon satte sig i bilen, slängde väskan i passagerarsätet och log stort. Leendet bara växte, och hon fick det inte att försvinna. Så hon fick istället bara åka hem och göra i ordning sig innan hon åkte in till jobbet. Stort leende hela tiden.

Och jobbdagen gick bra, med allt faktiskt. De höll det som de alltid hade more or less, några för långa och flinade ögonkontakter men det var bara underbart. Magarna pirrade och minnen gick runt i en loop, men de lyckades lämna tankarna. Komma på sig själva med vad de gjorde och släppa ögonkontakten innan kollegorna hann misstänka något. Och bra var det, för annars hade de varit körda.