UTKAST: No worries pt. 2

88 11 5
                                    

Dag 1, ankomsten i Skövde - 16:02

Josef klev av bussen trött, kisade när han kom ut i solljuset och tittade bort ifrån solen lite. Gjorde en stor gäspning fram till resväskorna som chauffören började packa ut. Han letade upp sin och ställde sig åt sidan sedan.

Resten av gruppen tog sina väskor, de samlade ihop sig sedan och tog sig sedan till incheckningen på hotellet. Eftersom det var bokat i Alex namn så fick hon alla nyckelkort som hon sedan delade ut dem. Två till varje rum och de var sex personer, tre i varje rum. Det sista kortet till killarnas rum gav hon till Josef, log mot hans lilla upphöjda mungipa. "Sådär då, vi bor på samma våning, våning 4", sa hon samtidigt som hon vred sig så hon stod bredvid Josef, med ansiktet in mot ringen som gruppen bildat. "Så vi tar hissen upp då", avslutade hon med, sedan tog de svans på Jenny som började gå mot hissarna.

De åkte upp, stannade utanför hissen sedan. De flyttade undan lite dock, ställde sig mot väggen, så att hissen inte skulle blockerad av dem.

"Eftersom vi fick ta en liten omväg för att hämta upp folk så kom vi ju fram en timma senare som ni märkt", nämnde Alex, tittade runt lite på alla som smånickade lite. "Men vad tror ni om middag vid 18 kanske?" frågade hon efter hon checkat klockan. De andra nickade lite, "låter bra", instämde Jenny. "Blir väldigt bra", log Steinar och började småbacka lite. "Toppen, ses nere i entrén då", sa Alex och började gå mot sitt håll.

Tjejerna tog höger och killarna vänster om hissen. Tjejernas rum var fyra dörrar ifrån hissen medans killarnas var sju dörrar. Ingen längre distans för någon av dem, skönt.

Alex klev in, sparkade av sig sina skor innan hon tog sin in i rummet. "Så då, hur sover vi?" frågade hon. Jenny och Ayda tittade lite på varandra och ryckte sedan på axlarna, "spelar ingen roll", sa Jenny. "Inte för mig heller", sa Ayda. "Okej... jag kan sova på bäddsoffan så tar ni dubbelsängen", bestämde Alex tillslut och gick ditåt med resväskan. La den vid kanten av soffan innan hon drog ut soffan till en säng. Letade fram allt för den och bäddade den. Sedan la hon sig några minuter på den och bara andades, tänkte lite väl mycket på mannen hon satt bredvid på bussen. Hon la en hand på sitt lår, sitt högra lår där Josef dragit sin hand på lugnt och näst intill masserat hennes insida lår. Hon stängde ögonen ifrån att ha kollat upp i taget, log flörtigt av att tänka tanken på att han rört henne på det sättet. Och där han gjort, alla hennes nerver bara pirrade av hans beröringar och bara tanken på honom gjorde henne svag. Hon älskade det, men nu ville hon bara mer... och det var inte bra.

"Alex?" frågade Ayda och Alex tittade på henne. Släppte sitt flin och blev neutral... så gott som i alla fall. Alex mötte Aydas flin, "vem ligger du och tänker på?" sa hon och skakade lite på huvudet. Alex försökte fnissa lite avslappnat, väntade in Aydas fråga eller vad det nu var hon ville. "Jag och Jenny drar ner till Ica en bit bort med de andra, ska du med?" frågade hon, Alex skakade lite huvudet. "Nej tack, har ont i huvudet så inte nu", ljög Alex och ställde sig upp ifrån bäddsoffan, hon ville inte bara säga nej utan anledning. Hon orkade inte vara social med dem, hon var för trött för det. Hon gick och plockade fram handduken ifrån garderoben, sedan gick hon till duschen.

Alex gick ut ur badrummet, urkramat hår så hon hade små, blöta vågor i det. Hon hade den vita handduken runt hennes kropp och hon gick till sin resväska. Tog fram underkläder och satte på sig det.

Någon knackade på dörren, hon tittade upp. Stannade allt hon gjorde för att höra om knackandet fortsatte. Det gjorde det efter några sekunder, hon rätade på sig, tog handduken runt sin kropp och gick långsamt mot dörren. "Alex?" sa rösten på andra sidan lite upphetsat, Alex hörde att det var Josef. Han lät lite orolig, "Alex, kan du öppna?", sa han och knackade igen. Hon rynkade ögonbrynen lite. "Vad har hänt?" sa hon nervöst vid dörren, "öppna bara", sa han snabbt. Hon tog ett djupt andetag, ett svajigt och ostadigt, flinade lite. Hon täckte sin kropp mer med handduken. "Alex!", viskskrek han och hon himlade med ögonen. Tryckte ner handtaget, han tog tag i handtaget från andra sidan och öppnade dörren. Alex höll kanten på handduken upp över hennes högra axel, täckte ärret ännu mer. Även fast han redan visste om det...

Aldrig mer - Beck; Josef och AlexWhere stories live. Discover now