Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Vart var du

25 september - 22:17

Josef öppnade dörren till Tobbans lägenhet, steg in. "Hallå!" ropade Josef när han kom in, stängde dörren efter sig. "Hej!" ropade Tobban tillbaka, hördes små knäppande ljud. Josef rynkade ögonbrynen och tog av sig sina skor, därefter jackan innan han gick vidare mot ljudet han hörde. "Jaha, den har du hittat ja", sa Josef med ett flin när han såg Tobban sitta på soffan med sin gitarr i famnen. "Ja va f@n, varför har jag fått den, spelar du inte längre?" frågade han, la några ackordföljder i en låt. Josef skakade på huvudet, gick vidare till köket för att ta ett glas vatten. "Det finns köttbullar i kylen till dig om du vill ha", sa Tobban, bet sig koncentrerat i underläppen, tittade noga mellan sin mobil med ackorden och strängarna. "Aa, har ätit redan men då finns det matlåda iallafall, tack", sa han och log, drack upp vattnet och ställde ner glaset i diskhon. Josef gick mot Tobbans sovrum, drog av sig sin tröja över huvudet på vägen. "Men ni hade väll varit på en bar eller?" frågade Tobban och det blev tyst ifrån gitarren, lät som han ställde sig upp.

Josef frös till av två anledningar, vid Tobband garderob, tittandes i spegeln. Det första var av att han blivit en aning avslöjad, men om det var någon som skulle kunna klara att ljuga så var det ju Josef. Det var väl bara det att Tobban var lika bra på det som han, eller snarare på att läsa av det. Sist gick det ju inte bra att ljuga när det gällde pengarna ifrån Simic mordet.

Och det andra, han hade något i nacken... längre ner än på nacken, så det skulle vara lättare att täcka. Men INTE när han inte hade någon tröja på sig. Ett litet rött märke, ~fy f@n för dig, Alex!~ skrattade han för sig själv i tanken. Josef greppade fort en av Tobbans t-shirt, hoppades och bad bara att den skulle täcka det. Han drog drog på sig den, i samma sekund tog sig Tobban in genom sovrumsdörren. Men Josef såg det, märket passerade precis kragen på den vanliga t-shirten. Han ville skrika, kanske skratta? Kanske gråta? Han visste inte vad han borde känt om han skulle vara ärlig. Inte ångrade han att hon hade gjort det iallafall, men de betedde sig som tonåringar om något. Inte han och Steinar...

Josef vred lite på sig, så Tobban inte skulle ha lätt till att se det. Samtidigt spände Josef upp skärpet, därefter byxorna. Drog av dem och letade upp ett par av Tobbans mjukisbyxor. "Var det inte i baren ni var på?" frågade Tobban suspekt igen, fick ju upprepa frågan eftersom Josef inte svarat första gången. Josef drog fort på mjukisarna, men gjorde misstaget att vrida på sig för att möta honom. Tobban blick föll ner i Josef vänstra nacksida, och han flinade med ett leende. "Va f@n är det där, vad är det du inte berättat?" sa han glatt och tog sig fram mot honom. Josef försökte backa undan men lyckades inte, inte heller lyckades han med att få fram ett bra svar.

"Det är inget, och vi var på en bar ja, men jag käkade precis innan det", ljög Josef och kliade sig i bakhuvudet. "Okej... men det där är inte inget! Vem f@n har du legat med?" frågade Tobban med ett exalterat ansikte, supertaggad på att få höra Josefs ursäkter och dåliga lögner. "Ingen säger jag ju", sa Josef och tog upp en hoodie, drog lite i tröjan så att den skulle täcka mer. "Du, du döljer inte det där för storebrorsan! Vem är hon?" krävde Tobban och fick greppat tag om Josef tröja, drog ner den och fick se det närmare. Eller 'fick' var fel ord för han bara tittade, fick ju inte direkt något godkännande av Josef.

Josef smällde till Tobban hand som höll ner hans tröja, "lägg av, jag har inga skyldigheter att berätta för dig om det", sa Josef och himlade med ögonen. "Jo, det har du visst. Jag är den äldre, lite måste jag få veta. Känner jag henne? Vet jag vem det är?" frågade Tobban, fortsatte kort därefter. "Är det Cissi igen?" frågade Tobban och la huvudet på sne. "Hon... vad heter hon...?" Tobban knäppte med fingrarna och försökte komma på vad hans tidigare tjej hette. "Emma?" utbrast han när han kom på det, slutade knäppa med fingrarna. "Nu får du ge dig, nej och nej. Jag låg aldrig med Emma för den delen, vi var 15", rättade Josef och var påväg ut till soffan, lämnade dock hoodien för nu hade han inget att dölja längre. "Jag har slut på förslag", började Tobban, följde med Josef ut, lika glad och exalterad på att höra vad Josef skulle säga om händelsen. "Bra, då slutar vi och gör något annat...", sa Josef. Tobban himlade med ögonen.

"Kan du inte ge mig något att gå på?" frågade Tobban, brett leende. Josef suckade länge, djupt och irriterat. "Nej för i h3lvete, det är väl min ensak!" tyckte Josef och följde honom med blicken samtidigt som han tog sig runt till soffan. "Jaja, okej då... så länge det inte är din chef så, för det får ni väl inte eftersom hon är chef för dig va?" frågade Tobban, satte sig ner. Josefs kropp spände sig, han hade kommit på att hon fanns... men Josef visste att han behövde spela med. Han skakade på huvudet, "det är inte hon. Och nej, det får vi inte", sa Josef, pressade ihop sina läppar. "Okej... men ni bara gör det ändå då?" sa Tobban snabbt, "ja... eller va, nej!" nästan skrek Josef generat. "AHA!" hurrade Tobban, hoppade upp ur soffan med händerna i luften. "Min bror ligger med sin chef!" utbrast han skrattande. "Men för i h3lvete Tobias! Nej, det gör vi inte!" sa Josef, kände hur han rodnade lite. "Gör ni visst, erkänn! Får jag träffa henne igen? Hon var ju trevlig, rolig nästan!" babblade Tobban och log exalterat, lät som han aldrig skulle sluta. "Nu räcker det, vi ligger inte, och nej för f@n! Det ska och får du för f@@n inte göra!" förklarade Josef.

"Jag ska lägga mig innan du hittar på fler idéer", sa Josef och ställde sig upp, gick mot badrummet. "Om du vill att jag ska sova här för att hjälpa dig imorgon så gör du detsamma, annars drar jag nu på direkten", sa Josef och pekar emot ytterdörren, lät nästan allvarlig. Men Tobias kunde inte ta hon seriös trots hotet. "Hur länge, hur ofta? Är ni tillsammans?" rabblade Tobban. Tittade på sin bror som började blir röd i ansiktet. "Du rodnar ju, ni ligger visst!" sa Tobias jättetaggad. Josef suckade högt och gick in till badrummet. "Nu får du ge dig! Det är inget mellan oss!" ropade Josef ifrån det lyxiga badrummet. "Tror dig inte!" ropade Tobias. "Men det är väl ditt problem!" svarade Josef.

Han tog fram en ny tandborste från paketet han köpt ett tag tillbaka. Han tog upp tandkrämstuben och tryckte ut lite på sin tandborste. Tog vatten på och borstade sedan. Josef hörde att Tobban kom in i badrummet.

"Jag har många problem, men att läsa av dig är inte ett problem det är en tillgång! Och jag vet och ser att ni ligger, antar att det var där du var eller?" flinade Tobban och ställde sig mitt emot Josef, fick fram sin egna tandborste och repeterade Josefs process. Josef suckade och sneglade upp i taket, irriterat. Men eftersom Josef borstade tänderna så kunde han inte svara. "Bra, då vet jag", sa han med ett flin, stoppade in tandborsten i munnen. Josef sa inget mer, han bara fortsatte att göra i ordning sig. Sedan gick han och la sig på den sida som Tobban inte sov på.