Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: det skulle ha varit jag

Alex trippade ner för trapporna, påväg för att handla lite grejer inför kvällen. Hon skulle iväg för en gångs skull, men hon var inte supertaggad. Allt kändes så fel när hon var ned sina gamla kollegor. I alla fall vissa av dem, för de tog alltid upp sakerna man ville lämna bakom sig. Sakerna mat hatade att snacka om, men ändå så hade hon sagt ja till att handla med lite chips. Om de ens skulle komma så långt i middagen innan något togs upp som skulle lämnats bakom...

Hon hade inte lust, hon hade hela klädseln på redan. Fullständigt klar inför en smärtfylld middag. Hon gjorde alltid iordning sig i onödan när hon var där, behövde alltid gå över en kilometer för att komma dit bara för att gå tillbaka några få timmar in.

Oavsett så var hon påväg till affären, inte där hon brukade handla utan till det stället som var närmast dit hon skulle, närmast Åsa alltså.

Alex gick över gatan, njöt av mörkret som började komma över himlen. Den var höst, mitt i oktober och den riktiga kylan började svepa in. Hon visste inte riktigt om hon njöt eller plågades av det, hon gillade mörkret men samtidigt inte. Alla minnen hade hon gömt där, gömt i en mörk låda som förvarats i höstens mörka dagar och nätter.

- Men främst var det det inre mörkret som plågade henne, men det bara blev så avslappnade att se för henne... jorden hade mörka tider då den också hoppats på att kunna slappna av. Där jordens frostyta ville tina men aldrig gjorde för något stod i vägen, för hennes del var något i vägen som aldrig skulle försvinna utan bara kunna backa. Det skulle aldrig försvinna, utan bara tina strax innan det kom tillbaka.

Hon tittade upp, hon visste precis vart hon var, bara tanken gjorde henne varm och pirrig trots kylan. Hon gick här för inte allt så länge sedan, en halv månad sedan, knappt, typ två veckor sedan. Men det var åt andra hållet, då hon gick hem till sig efter hennes första riktiga lagbrytning skedde. Behövde hon nämna mer än att hon lämnade Josefs lägenhet för att man ska förstå? Antagligen inte, förklara sig kanske. Det hände egentligen inget riktigt, intalade hon sig själv då för att inte distraheras med att hon bröt regler med de där kyssarna. Bröt regler med dem där beröringarna och känslorna som tog kol på henne inifrån för hon kunde inte inte säga att hon älskade det.

Hon kikade in mot gatan, tittade höger och upp lite, där... där var hon för 12 dagar sedan. I det lilla rummet, det var släckt. Hon kikade på klockan, 19:03. Sedan tittade hon upp igen, rummet var släckt så han måste vara iväg. Det var ju ändå fredag kväll, men om det var något speciellt så skulle han väll ha sagt det idag under arbetet eller? I alla fall till alla kollegorna, fast det klart... han kanske valde att inte säga det till henne bara eftersom hon sa att de skulle backa ifrån varandra. Ta ett steg tillbaka för att inte påbörja något de inte kunde fullfölja, men det var väll kanske för sent för det tyckte båda. Men man kunde ju alltid lossas som inget hade hänt...

Alex gick in i affären, det var ändå en del folk där inne. Många som handlade för helgen, mycket ljud och prat. Ljud från kassan som skannade varor och kassörskan som pratade med samma tonläge och sa samma sak som hon antagligen gjort hela dagen. Varor packades upp och prasslades ifrån, människor som pratade högre än Alex egna tankar och någonstans mitt i detta hördes musiken från högtalarna.

Hon suckade svagt, gick in i butiken för hon visste knappt vart hon skulle. Hon kan inte minnas att hon varit där innan, men det var ren marknadsföring att chips och sådant var i slutet av den tänkta vägen man tar genom en butik vid storhandling. Snacks, choklad och godis samt chips och läsk är alltid i slutet av butiken, innan kassorna för att man ska tvingas gå förbi det.

Alex gick så snabbt hon kunde dit, tog så lång tid för allt folk som stod och hade djupa diskussioner med varandra. Några som stod mitt i vägen så man inte kunde gå förbi, hon himlade lite med ögonen. "Ursäkta..." sa hon och fejklog mot de två tanterna och de flyttade sig lite så hon kunde komma förbi, bitch blickade henne. Alex passerade, " 'ja, men förlåt, såg inte att du ville förbi' " mumlade Alex tyst för sig själv, som det vore ett svar från dem hon passerade. 'Man kan väll vara lite trevlig i alla fall', tyckte Alex och himlade med ögonen, gick fram till chipshyllan efter ytligare någon minut av imiterande av personer som hade lite väl höga tankar om sig själva.