Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

Den blicken

11 Augusti - 15:27

"Hur går det för oss?" frågade Alex som kom ut från kontoret. Tittade på dem alla, rynkade ögonbrynen lite när hon såg en tom plats på Josefs stol. "Vart tog han vägen?" flikade hon in med. "Vet inte, gick väll på toa eller något", tänkte Jenny högt. "Okej", sa Alex och gjorde en nick. Hon gick och satte sig på Josefs skrivbord, ställde ner sin tomma kaffekopp bredvid henne. "Jag tänker iallafall att vi kan dra vid 17 om ni inte blir klara tidigare", sa Alex, dinglade fram och tillbaka med benen. "Låter bra, blir nog klar vid 17 iallafall", sa Oskar samtidigt som han tittade på klockan. De nickade, "toppen", sa Alex och log.

En dörr låstes upp ifrån korridoren och Josef kom strax därefter, han skakade lite på händerna i luften. Fick av några vattendroppar från dina fingertoppar. När han såg de alla sitta och småprata, främst se Alex sitta på hans skrivbord, höjde han ögonbrynen lite frågande. "Vad händer?" sa han och tog sig fram till sin stol. Satte sig och tittade främst upp på Alex, hon satt ju på hans bord och hade iakttagit honom hela vägen ifrån korridoren.

"Prata lite om när ni kunde dra som senast", sa hon och log lite mot honom, han log tillbaka med en flörtig nickning. Tittade på henne med de ögonen som sa mer än 1000 ord. Både åt ena och det andra hållet, de flörtiga och de beundrande ögonen. Hon svalde hårt, hade en djup ögonkontakt med honom och bara försökte tvinga sig bort från hans ögon. "När?" frågade han. Hon harklade sig, "17 typ". "Gött", sa han och nickade. Snurrade lite på sin stol med blicken på henne. Hon flinade lite, nickade och bet sig i läppen löst.

"Bra, då kan ni väll fortsätta då", sa hon tillslut, tittade runt på kollegorna som smått hängde med i deras samtal. De hade fortsatt jobba så fort Alex sa att de kunde dra när de var klara, ville väll bort därifrån så fort som möjligt för att få annat gjort. De nickade utan att titta upp på henne. Men Josef, så trogen som han var, tittade på henne. Följde hennes kropp upp och ner med små nickningar, bet sig lite läppen.

Alex rätade på sig och kände hur hennes mage började kittlas. Pirrade i hela henne, hon behövde honom. Få röra och ta på honom. Känna hans kropp mot hennes, hans läppar på sin kropp och på hennes läppar. Hon svalade hårt och kände att hon nästan behövde ta igen för att hon var så nervös av honom. Han skulle väll behöva plågas lite också. Så hon släppte kontakten med hans ögon för att låta sin blick falla ner över honom. Hans mage pirrade till och han fick en lång rysning genom hela kroppen.

Även fast det kändes som de hade suttit och tittat på varandra i flera minuter, hade det bara gått 5 sekunder ifrån att Alex sa åt dem att fortsätta jobba. Men det var väll bra det, lagom länge för att Alex och Josef skulle gå igång. Alex bröt deras ögonkontakt, tog upp sin kaffekopp ifrån hans skrivbord som hon haft med sig ifrån sitt kontor. Hon gled ner ifrån bordet.

Hon gjorde en viftning med huvudet som ett tecken på att han skulle hänga med, gick mot köket. Josefs adrenalin strömmade, hans fjärilar pirrade och han svalde hårt. Han harklade sig tyst. Ställde sig upp och följde med henne in till köket.

Alex stod vid diskhon redan när han kom in, sköljde ur muggen. "Stäng dörren", sa hon när hon hörde honom komma över tröskeln. Han stängde dörren och höjde ena mungipan. Gick fram några steg till köksön, la underarmarna ner på bänkskivan. Hon stängde av vattnet och vände sig om, ställde sig likadant som han fast mitt emot. Hans ögon tindrade, suktade efter att få röra vid henne. Tittade upp och ner över hennes kropp, skannade av henne. Hon ryckte till av sitt pirr. Han flinade och slickade sig lite på läppen med ett fniss.

Hon himlade med ögonen, ett flin på läpparna, "du får inte kolla på mig sådär när kollegorna är i närheten", sa hon. "Vadå, jag tittar ju bara på dig?" sa han med ett flin, visste precis vad hon menade men han visste inte hur han skulle sluta med det. Han kunde liksom inte hjälpa det. "Du vet precis vad jag menar", sa hon och la huvudet på sne. Han lyfte ögonbrynen och slickade sig på läpparna, tittade upp och ner på henne. Hon knäppte med fingrarna, "det där, exakt det där är vad jag menar", sa hon med ett flörtigt leende, kände hennes kropp bli varm. "Får jag inte titta på dig?" sa han och satte händerna i bänken istället. "Nej, inte sådär-" började hon men han avslutade hennes mening. "Men kollegorna är ju inte här, du sa när kollegorna är i närheten", sa han. Hon gav ett nervöst leende, "du kommer ju fortsätta titta på mig sådär framför kollegorna, Josef", sa hon sjävklart. "Hur då, som jag gör nu?" sa han och tittade på henne med precis den blicken. "Ja, den blicken du ger mig sen vi var vid skrivbordet", sa hon. "Men hur ska jag annars titta på dig?" "Titta som vanligt, inte med den blicken som säger att du har legat med mig", sa Alex tydligt och log med hela ansiktet flörtigt. "Men det har jag ju", sa han och tittade ner på hennes läppar. "Josef!" sa hon lite generat, på ett bra sätt. Han fnissade lite.

Alex rätade på sig med ett brett flin, "när slutar du?" frågade Josef och gav henne en nick, tittade ner i hennes nacke. Hennes kropp pirrade, hon skakade långsamt på huvudet men kunde inte hjälpa att flina lite. "Inte igen, det kom vi överens om", sa hon med ett pekfinger i luften. "Aaa, men du bröt ju det redan några timmar senare..." flinade Josef, hon var påväg att försvara sig men han lutade sig närmare henne över bänken. "Middag kan du väll ändå inte säga nej till", sa han och lyfte ögonbrynen, hon tittade djupt in i hans ögon. "Okej, bara middag..." varnade hon, han nickade en gång tydligt med ett leende. Hon pressade ihop sina läppar och tittade ner på hans kropp med långsamma nickningar. Han blev helt fylld av värmen från hennes blickar.

"Så när slutar du?" frågade han igen och gick till hennes sida långsamt, hon sträckte på sig. "Samtidigt som dig", flinade hon. Följde honom när han gick bakom henne. Han tog ner ett glas och fyllde med vatten, tog några klunkar och hällde ut resten. Ställde ner glaset i vasken, sedan vände han sig till hennes rygg. Hon sneglade över sin axel hela tiden för att se honom. Han la sin vänsterhand på hennes midja, lutade sig fram till hennes öra, "perfekt", viskade han tydligt. Hon rös till, stålade i hela hennes kropp när han drog ner handen till hennes höft. Blev helt svag i knäna och tog ett pirrigt andetag. "Mhmm", mumlade hon och tittade upp i hans ögon, hans läppar några centimeter ifrån hennes. Han tittade ner på hennes läppar, drog sakta ner handen till hennes utsida lår. Hennes puls steg drastiskt.

Han drog upp handen till hennes midja igen och drog handen runt hennes rygg. Släppte sedan och gick ut och vidare till sitt skrivbord. Alex stod kvar en stund, tog djupa andetag för att få tillbaka sin vilopuls. Fick stå länge, hon drog handen genom håret och flinade lite. Sedan tog hon sig till sitt skrivbord också. Försökte jobba undan så fort som gick, för hon hade mycket mer papper att göra för att hon skulle kunna sluta vid 17. Men hon skulle med Josef, det var allt hon ville. Vad nu det skulle innebära.