Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: Fyllan pt.2

Hos Alex - 21:12

Josef gjorde så att hon satte sig på sängkanten. Och han satte sig på huk framför henne och fick av hennes skor. Puttade iväg dem över golvet och tittade upp på henne. Hon bevakade honom med sina blickar, flinade lite.
"Lägg dig i sängen Alex, så ska du sova", sa han och nickade mot sängen. Men hon skakade långsamt på huvudet, "jag är inte trött", sa hon tyst. Han suckade med ett leende, "det är du visst, upp nu", sa han och syftade på sängen ännu en gång. Och hon skakade på huvudet. "Då får jag väll tvinga dig", sa han och himlade med ögonen, drog armarna runt hennes midja och lyfte upp henne. Han satte ett knä i sängen och sänkte ner henne lugnt. Hon log upp mot honom, väldigt nära honom eftersom hon själv hade hållit fast honom (gjorde fortfarande) runt hans nacke. "Släpp Alex", sa han försiktigt. Hon skakade på huvudet, "jag gillar dig", sa hon och tittade ner på hans läppar. "Det gör du inte alls, vi har redan gått igenom det här Alex. Släpp mig så du kan sova", sa han med ett svagt leende. "Jag kan väll sova när du är här också eller", sa hon och tryckte ner honom mot sig, och han kunde inte göra så mycket. Hon höll fast honom så han kunde inte röra sig, hon la läpparna mot hans. Löst, men tillräckligt mycket för att han skulle känna känslan av hennes mjuka läppar. Kände även hennes något öldoftande andedräkt, smakade den också.

Han skulle inte ljuga, han njöt. Hennes läppar mot sina, och trots att hon var full så kunde det inte bara vara därför hon gjorde det. Känslor är alltid inblandade trots påverkan av alkohol, skillnaden är bara personen.

Hennes mjuka läppar var en dröm mot hans, det kändes som hon hade läpparna mot hans i flera minuter. Han höll kvar armarna runt hennes midja, kramade om henne lite extra hårt samtidigt som han lät sig själv, i en kyss, att njuta av henne. Och efter kyssen, när hon skulle ta en ny så drog han ut sin hand. La ett finger på hennes läppar för att hejda henne, "sov sa jag", flinade han viskandes. Kittlade mot hennes läppar, hon tog ett djupt andetag och nickade. Tittade på hans läppar en sekund, sedan hans ögon. "Bara om du är kvar här", viskade hon tillbaka, nuddade hans läppar med sina samtidigt som hon pratade. Han slickade sig lite på läppen hon nuddat. Tittade på henne samtidigt som hon släppte ner en hand till sängen för att signalera lite vart hon ville ha honom.
- Plötligt kändes det inte som det var samma Alex längre. Den Alex som blivit halvfull och flummar och säger lite för mer än vad hon borde, det lät som hon i Josef öron. En Alex som plötligt blivit påverkad av vad hon nyss gjort med hans läppar och vaknade av det, men att hon bara fortsatte spela med. Som om det var den vanliga Alex igen... nästan.

Han flinade lite, nickade långsamt. "Okej", viskade han tillbaka. Hon log, släppte det hårda greppet om hans hals och välte ner honom bredvid sig. Höll deras ögonkontakt, samtidigt som han drog ut sina armar ifrån hennes midja. "Blunda och sov", flinade han. Hon suckade och stängde ögonen, hörde honom fnissa svagt. Hon drog långsamt handen ifrån hans nacke, drog den sakta för att samtidigt kunna känna honom.

Han svalde hårt, kände hur hon gjorda allt trött men samtidigt så menande. Hon lät armarna ligga mot honom, hennes fingrar rörde sig lite mot hans bröstkorg. Han log lite, höjde ena handen och kliade hennes arm sakta. Han såg hur hon började le, hon la huvudet på kudden lite längre upp och njöt. Slappnade av i hela sin kropp, och det såg ut som att hon redan där och då hade somnat. Men Josef fortsatte en stund för att vara säker, samtidigt kände han hur hans ögonlock började falla. Tills dess att han inte kunde klia henne mer, tills dess att han var i drömmarnas värld...

Morgonen efter - 10:03

Alex vaknade med ett svagt bedrövat ljud, hon öppnade ögonen och tittade ner i sängen bredvid sig. Hon blinkade några gånger, kände sig helt snurrig... bakfull. Men hon kommer inte ihåg allt, en del. Hon kommer ihåg Josef, hon kommer ihåg hur hon kysste honom... eller kanske det bara var en dröm. Men hon visste inte, för känslan av hans läppar var som stick på hennes läppar nu också. Små sprittande känslor i hennes läppar. Och dessutom hörde hon någon ute i köket, så tänk om det gick längre än det borde... Ånej!

Hon tittade ner på sig själv, kläderna var kvar på. Hon pustade ut, inte för att hon kunde tänka sig att Josef hade låtit henne göra något sådant när hon var full. Hon satte sig lugnt upp, tittade ut mot köket där Josef stod och gjorde kaffe. Drack det sedan, och ställde ner det i diskhon... utan tröja... Hon skannade av hans kropp, småflinade lite.

Hon gjorde en lång nervös utandning, la ansiktet i händerna och gnuggade försiktigt i ögonvrån. Samtidigt hörde hon långsamma steg mot sovrummet, mot henne. Och kikade mellan fingrarna och såg att han kom in till henne med ett litet leende, drog på sin tröja i farten. Hon suckade inombords, tröjan kunde gärna varit av. "Morgon", sa han och satte sig på sängkanten, hon drog ner händerna ifrån sitt ansikte. En djup suck och hon la en hand i pannan, hennes huvud gjorde ont. "Jag skäms, låt mig aldrig dricka mer än tre öl", sa hon generat. Han skrattade, "ska försöka stoppa dig nästa gång", flinade han lugnt. "Är du okej?" sa han, hon flinade tillbaka och skakade på huvudet. Han fnissade, "nej, jag förstår det", sa han. Hon log. "Hur illa var det?" sa hon, försökte förstå vad som var minnen och vad som var drömmar. "Vill du att jag ska svara ärligt på den?" sa han och flinade snett mot henne, hon skakade på huvudet. "Troligtvis inte", sa hon, "jag vet inte vad som är dröm och vad som är äkta", flinade hon och tittade upp i hans ögon. Han pressade ihop sina läppar och la huvudet på sne. Tittade lugnt ner, i rörelse, på hennes läppar och tillbaka. Hon la också huvudet på sne, så det var ingen dröm... kan tänka sig att göra det igen... Men hon valde att inte säga något, han kan få tro att hon inte menade kyssen, men hans reaktion klargjorde att hon hade gjort det. Hon hade kysst honom. Och hon ångrade det inte direkt, men det skulle han inte veta.

"Behöver du hjälp innan jag drar?" frågade han lugnt, och hon tittade på klockan. "Har du bråttom?" frågade hon lite utan att tänka, han hade ju ändå stannat kvar tills hon var vaken och det lät som han skulle iväg. "Nja, men det är lördag och inget jobb, så att vara hos min chef känns skumt. Och jag ska träffa en kompis", flinade han och tittade sig runt lite i hennes sovrum. "Okej...", flinade hon och satte sig på sängkanten bredvid honom, men vem skulle han träffa...?

Hon ställde sig upp och gick till sin garderobsspegel, och hon blev nästan lite chockad över att hon inte såg mer förstörd ut än vad hon gjorde. Inget utsmetad smink eller allt för rufsigt hår, men hon tog sig ut mot badrummet för att få bort sminket och borstat sitt hår. "Det är okej, du kan åka om du behöver iväg", sa hon lugnt men lite högre för att han skulle höra henne ifrån badrummet när han själv var kvar vid hennes säng. "Är du säker? Jag kan bara säga till henne att jag kommer senare annars", sa han tillbaka, tog sig ut till köket.

Alex bet sig i läppen, så det var en tjej... "nejdå, åk du. Jag är okej", sa hon och log när hon kom tillbaka ut. Utan smink och en ny uppsatt låg och slarvig bulle, hon är så fin. Det var det enda som gick igenom hans huvud.

"Okej", sa han och bet sig lite löst i läppen. "Då ses vi på måndag, ta det försiktigt och drick vatten, mycket", sa han och log mot henne. Hon ställde sig mitt emot honom. Nickade. "Jag vet. Jag har varit ungdom Josef", flinade hon och följde med honom till dörren. Han fnissade, "jaja, det kan man inte tro", skämtade han och blinkade med ena ögat mot henne samtidigt som han satte på sig sina skor. Hon skrattade tillbaka, la huvudet på sne. "Tack för hjälpen", sa hon lugnt. "Såklart", sa han och låste upp dörren, öppnade. "Vi ses", sa han och log mot henne. Alex bet sig lite i läppen och nickade, "det gör vi", sa hon, dörren stängdes igen. Hon hörde små trippande ljud ner för trapporna, varför hade han så bråttom helt plötligt. Varför kändes det så...'fake' alltihop...