Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: No worries pt. 1

"Så vad är planen nu då?" frågade Martin busschauffören snällt. Han la armarna i kors och tog ett litet oroligt andetag.

Beckgruppen stod samlade med en resväska var och lyssnade på Martins och chaufförens konversation. Något som hade förändrats och blivit problem med i hur de skulle ta sig till kursjobbet i Skövde.

"Hur många skulle vi vara härifrån?" frågade chauffören. "Ifrån Stockholm är vi totalt...." började Martin samtidigt som han klappade på sina fickor för att få fram sin lapp med antalet. "runt 30 tror jag vi skulle vara... ja 28 stycken, jag ska inte med" sa Martin när han fått fram lappen och läst igenom den. "Okej... men gå på efter ni slängt in sakerna här nere", sa chauffören, öppnade samtidigt luckorna under bussen så resväskorna kunde skjutas in. Gruppen nickade och började kliva in på bussen efter väskorna var inne, satte sig på varsitt dubbelsäte. Nästan alla de andra gjorde också det, några som ville satt bredvid varandra.

"Jaha, då så hörni", sa Alex med ett leende och vred sig i sätet så hon såg alla i Beckgruppen. "Hur mår vi?" frågade hon dem och tittade runt mellan dem, de flesta nickade ett bra. "Det är bra", sa Jenny och log. "Bra, jag tänkte bara nämna det igen att vi är där vid 15 idag... helt lediga tills imorgon", började hon lugnt. "Alltså så tänker jag att vi sticker ut och käkar lite senare", sa hon och sökte bekräftelse hos dem andra. "Låter som en bra plan", sa Steinar och nickade. "Funkar bra", sa Oskar. "Vi lämnar väskor och sådant på hotellet först. Fixar till lite där också kanske, så bestämmer vi tid lite senare", sa hon och gruppen nickade. "Några frågor?" frågade Alex och log. Josef skakade på huvudet, "nope", sa han och log snällt mot henne samtidigt som han lutade sig tillbaka i sätet. Alex flinade lite och gjorde en nick. "Bra", sa hon och satte sig med ryggen mot fönstret bakom sig, tittade lite på Josef som satt mitt emot henne på andra sidan gången.

"Lite ändrade planer", var det en som ropade från trappan upp i bussen där framme, busschauffören som ropade. "Det har blivit lite problem så vi ska hämta upp några i Västerås också", sa han och la ner mobilen i fickan. "Så tyvärr kommer hälften av er sätta er bredvid någon för det är en halv buss som saknas typ", sa han och log lite. Några djupa suckar hördes i hela bussen, både längre bak och där framme där Beckgruppen satt. "Ni kan ju åka såhär fram till vi är strax innan Västerås, jag kan säga till", sa han och satte sig i förarsätet, "och jag vill se bälten på er alla!" ropade han. Ännu en suck hördes, ifrån Josef. Alex skrattade lite när hon både hörde och såg honom beklaga sig så.

30 minuter in på resan

Alex ryckte till, hon hade somnat. Deras grupp var nästan tyst, längre bak pratades det lite. Annars hördes bara chaufförens radio och lätena ifrån bussen och trafiken själv. Hon gäspade samtidigt som hon sträckte på sig, tittade över sätet framför sig. Såg att Jenny, Oskar och Ayda pratade lite, Steinar satt med mobilen i handen och Josef... han sov. Han hade hörlurar och lagt sig mot fönstret, armarna i kors. Han såg så fridfull ut. Hon log lite, kunde knappt sluta när hon börjat. Så hon blinkade några gånger, tittade bort från honom och tittade ut genom fönstret istället.

10:57

"Ja då ska vi se..." började chauffören i högtalarna, Alex ryckte till. Hon hade nästan somnat, igen...! Hon gäspade, hon var så himla trött. Hon skulle däcka när som helst. "Vi börjar närma oss Västerås nu, så hoppa gärna ihop två och två så västeråsarna får plats", sa han, några bedrövade andetag hördes innan det började flyttas ihop. Steinar - Oskar, Ayda - Jenny. Flera bakom dem som hoppade ihop också.

Alex tittade på Josef. Han sov, fortfarande. Han hade inte vaknat, han hade ju hörlurar dessutom. Hon log lite, insåg att hon skulle sitta bredvid honom de närmsta trefyra timmarna. Hon tog sin axelväska ifrån sätet bredvid sig, knäppte loss sig och tog sig till Josef. Hon satte sig försiktigt för att inte väcka honom, försökte hon med i alla fall. Hon la väskan i nätet på sätet framför, råkade stöta till han knä och hon bet sig lite i läppen. Men det var väl för sent eftersom han reagerade.