Aldrig mer - Beck; Josef och Alex

UTKAST: Obligatorisk närvaro

Lördag, 08:39

Josef vaknar av att sin mobil ringer på nattygsbordet. Han suckar, visste precis vem det var, och han öppnade ena ögat. Vände sig om med en gäsp och en ännu djupare suck, tittade på mobilskärmen som lyste stort. Han orkade inte svara, han hade ingen lust att åka iväg idag, en lördag, men sina kollegor till en föreläsning två timmar bort. Varför skulle han vilja göra det? Han har väll annat att göra en helg, han har inte ens packat för att vara där en helg. Och dessutom, varför kan de inte bara ha föreläsningen här i Stockholm!

Josef tog upp sin mobil, väntade på att den skulle sluta ringa. 'Alex' försvann ifrån skärmen några sekunder senare, och klockan poppade upp. 08:40. De sa att de skulle träffas vid 10 på station och sedan dela upp sig i bilar. Men han hade sagt att han inte skulle med, både till hela gruppen och personligen till Alex. Det tog 5 sekunder, sedan var Alex namn framme på skärmen igen.

Josef suckade och svarade, la den mot örat, "jaaa?" sa han långdraget och trött. "Va bra, gå upp nu. Om du inte orkar köra till polisstation så åker jag och plockar upp dig, du ska med, Josef", sa Alex, och det som Josef inte visste var att hon redan var påväg mot honom. Josef suckade högt och trött, hörde Alex fnissa på andra änden. "Jag har nyckel..." hotade hon med och Josef flinade lite. Hon hade fått låna en extranyckel efter Gradnik händelsen för att hon ville 'ta hand om honom', sedan hade han aldrig fått tillbaka den. "Okej, okej, men jag orkar inte köra", sa han med en gäsp och försökte vara allvarlig, men ett litet leende dök upp på hans läppar. Som tur var såg hon ju inte det. "Okej, jag kommer, är hos dig om... 10", sa hon och flinade. Han hummade till svar, sedan la dem på.

Josef la mobilen på nattygsbordet, stängde ögonen. Han kunde lika gärna sova/vila fram tills att hon kom för hon hade ju nyckel, som redan var påpekat. Och det var bara 10 minuter, vila ögonen lite.

08:52

Josef låg och blundade när han hörde nyckeln sättas i dörren, han log smått av att tänkta tanken att ha Alex här hos honom. Det värmde hela hans kropp, både på ett pirrigt men lugnt sätt. Dörren stängdes och det lät som hon slängde av sig skorna och jackan, tände även lampan i taket ute i hallen, vardagsrummet och köket. Josef kände att lamporna var på, blev ljusare för hans ögon på något sätt trots att han blundade. Sekunden senare hörde han henne gå mot sovrummet, Josef suckade och tog en hand ur det varma täcket, torkade ögonen lite för att se något vaken ut.

"Men Josef", sa hon och la armarna i kors, han hummade igen. "Jag är vaken", flinade han och öppnade ena ögat. Hon flinade lite, "men inte helt, upp nu", sa hon, gick till hans fönster och drog upp rullgardinen. "Men Alex..." sa Josef förtvivlat och stängde ögat igen av ljuset ifrån fönstret. Hennes mage pirrade av att höra honom säga hennes namn, nervös till och med. Hennes mungipor flinade, försökte göra det svagt men gick knappt. Sedan ställde hon sig vid fotändan av hans säng. Han gäspade och la handen framför munnen. Hon flinade lite, "kom igen, gå upp så slipper vi bli sena", sa hon halvglatt. "När börjar det?" frågade han och hon förstod att han pratade om föreläsningen. Alec log lite, tittade på klockan trots att hon visste vilket tidslag det började. "13", sa hon och tog ner armen igen. "Men det är ju jättelångt kvar", suckade han högt och låtsas grät. Hon bara flinade lite. "Se det på sne ljusa sidan, nu får du ju en två timmars lång sovstund i bilen med din chef", flinade hon och blinkade med ena ögat. Josef log lite, försökte att inte rodna eller liknande. Och han tror att han lyckades med att inte göra det. Hoppades han verkligen på! "Måste vi ens vara där?" klagade Josef. Alex bet sig lite i läppen med ett lekfullt flin. "Men skojar du, måste jag inte ens vara där och du tvingar med mig ändå", sa Josef och slängde bort täcket, gled ner ifrån sängen. Alex skannade av hans rörelser. Hon flinade lite, kunde inte dölja det direkt. Och det gjorde Josef helt varm och pirrig.

Han tog sig till sin garderob för att slänga fram kläder att ha på sig och att packa. Alex fnissade och nickade, iakttog honom när han plockade fram kläder. Såg in i hans garderob, såg några klädesplagg som hon kände igen. Inte så udda saker egentligen, men några pikétröja till exempel som han inte haft så ofta. Hoppades verkligen på att han skulle packa med dem för oj så bra han såg ut i dem...

Han skakade långsamt på huvudet, "du blir skyldig mig en sovmorgon", sa han med ena mungipan i luften. Alex fnissade, nickade och höjde ena ögonbrynet. Hon log. Josef drog händerna över ansiktet, sedan sträckte han sig efter sin weekend bag. Hon bevakade honom samtidigt som han tog ner den till sängen. "Självklart", flinade Alex och skannade av hans kropp.

Hon tittade upp med ett pirrigt flin, slickade på sin läpp samtidigt som hon mötte hans ögon. Hon såg hans blick, såg att han visste att hon ville mer. Han visste att hon ville att det skulle hända mer mellan dem. Hon var bara tyst, log nervöst mot honom. Han log bara tillbaka...

"Ska du ha frukost?" frågade hon med ett leende och vände sig om för att gå mot köket. "Nej... det är lugnt, ska ju inte göra oss sena", svarade han skämtsamt på det sista medans han slängde ner kläderna han plockat fram i väskan. "Men du måste väl käka något?" sa hon försiktigt och vände sig om för att se honom, han la huvudet på sne och tittade på henne. "Nej, det är lugnt", sa han och log lite. Hon försökte le ett litet okej, men när han sedan gick till badrummet för att fixa sig gjorde hon en macka och en kaffe ändå.

Josef gick förbi köket och till sitt sovrum, hon väntade bara i någon halvminut innan han kom ut med en grå tröja halvt pådragen och jeans på (såklart). Hon flinade lite, tittade ner på hans mage som syntes i någon sekund innan han fick ner tröjan helt.

"Här", sa hon och puttade fram mackan och Kaffet. Han gick fram till henne och gav ut ett småskratt, "tack mamma", kommenterade han. Hon flinade lite. "Varsågod son", svarade hon på skämt och himlade lite med ögonen ironiskt. Han tog mackan, behöll deras intensiva ögonkontakt, flinade medans han tog ett bett av mackan. Hon slickade lite på sin läpp och flinade hon med, sedan tog hon en snabb klunk av hans kaffe.