Onsdag, 26 September - 07:02
Josef steg upp ur sängen, ville dra till jobbet så fort som möjligt och dessutom hinna hem emellan för att byta om. Han skulle hjälpa Tobban i eftermiddag och eftersom han precis kommit ut så ville han sova länge. Därför skulle Josef jobba under förmiddagen.
Josef hade lyckats ta sig ifrån Tobban utan att väcka honom. Skönt för då slapp han alla frågor. Efter det hade Josef dragit till sin lägenhet, gått dit eftersom det var 15/20 minuters gångväg. Han hade bytt kläder lite fort och sedan tagit taxi till jobbet. Släpptes av vid polishuset och till sin (glada) förvåning så var hans bil redan där.
Klockan var åtta när Josef klev ur hissen, öppnade dörren till deras avdelning med sin tag och drog av sig sin jacka i farten. Han passerade hela korridoren, tog sig till sin plats, lämnade jackan på stolen och drog lite i kragen på sin pikétröja.
"Godmorgon", hörde han bakom sig och han skuttade till, vände sig om och mötte Alex ögon. Hon stod lutad mot dörrkarmen i dörröppningen till sitt kontor, armarna i kors och ena benet över det andra. Han log, "hej", svarade han, tittade ner på sitt skrivbord för att lägga ner sin mobil. Sedan gick han fram till henne. "Sovit gott?" frågade Alex och vred sig mot dörrkarmen, la ryggen mot den istället så att hon kunde titta på Josef som ställde sig mittemot henne. Han nickade, "aa, du då?" flinade han och pressade ihop sina läppar. Och bet sig lite i läppen, tittade ner i hans nacke och nickade. Tittade tillbaka upp på hans ögon igen.
"Hur mår Tobban?" frågade Alex lugnt, försökte bli av med sitt flin. "Mm... jodå. Han mår bra", sa Josef och försökte att inte ta upp händelsen ifrån igår med honom. Men Alex såg igenom honom direkt, hon la huvudet på sne. "Vad är det?" frågade och hon log snett, ett pirrigt leende. "Ja, jag fick en trevlig överraskning igår när jag bytte om", flinade Josef, "han bara råkade se den också". Alex rätade på huvudet igen, "vadå då? Vad såg han?" frågade hon nyfiket. "Det borde väll du vet bättre än någon annan", flinade Josef och knäppte upp de två knapparna på tröjan. Drog tröjan åt sidan för att hon skulle se.
Hon såg först inget, men efter någon sekund pressade hon ihop sina läppar. Hon la en hand över hennes mun för att dölja sina blandade känslor. Hon skrattade några gånger och sedan blev hon halvt seriös igen, därefter ännu fler fniss. "Men gud,...", fnissade hon och drog bort handen ifrån sin mun, Josef kunde inte låta bli att fnissa också. Han knäppte tröjan igen, och nickade med ihoppressade läppar. "Ja, asså han vet ju att jag ligger med någon eftersom han såg det, det blir ju svårt att säga emot. Men han är 99% säker på att det är du, det blir svårare att säga nej över", sa Josef med ett flin. "Så jag borde nog förbereda mig på det, fick såklart 1000 frågor igår... så det är väll bara att tagga till för fler", skämtade Josef och slickade sin läpp lite. Hon fnissade, "förlåååt", fnissade hon och la händerna i ansiktet. Skrattade ner i dem. Josef skrattade med henne, greppade sina händer om hennes armar för att få bort hennes händer ifrån hennes ansikte. "Det är lugnt-". Hon tog bort händerna ifrån ansiktet. "...men jag tror att vi inte kanske ska ses på ett tag för att Tobban ska lugna sig", flinade Josef och blinkade med ena ögat mot henne. Alex hade händerna på kinderna och log lite generat, nickade. "Mmm, om vi måste", skojade hon och tog bort händerna ifrån kinderna, drog en hand genom hennes hår. Han flinade och slickade sin läpp lite.
"Ja, bortsett ifrån det så mår han bra", började Josef, sköt upp sig själv ifrån dörrkarmen och gick mot att skrivbord. "Inte för att han skulle må dåligt av att få veta att hans brorsa har ett sexliv, men... you get it", flinade Josef ifrån skrivbordet. Alex stod fortfarande lite generat vid dörren, tittade på honom och med ena mungipan höjd i ett flin. Hon nickade, skannade av hans kropp, sedan tillbaka till hans ögon. "Nej, det klart", sa hon instämmande och flinade med hela ansiktet.
Han nickade, tittade igenom papperna på hans skrivbord. "Är det något speciellt som ska göras idag?" frågade Josef efter en stund, tittade upp på henne med ett lätt leende. Hon höjde ögonbrynen och tänkte, "nej, tror inte det, vadå då?" frågade hon. "Jag drar ju om några timmar igen", sa han och hon förstod på sättet han sa det att det var Tobban han skulle till. "Okej, kommer du senare igen eller?" frågade Alex, gick in på sitt kontor med vidöppen dörr. Hon gick till sin väska, tog fram Josefs bilnycklar och gick ut mot honom igen. "Ja, precis... tyvärr", sa han och la huvudet på sne, bytte papper att titta igenom. "Här", sa hon, tog hans hand och la nycklarna i den. Han tittade ner på sin hand som låg i hennes, eller kanske på bilnycklarna främst. "Ja, juste. Tack", sa han och log mot henne. Kramade om nycklarna innan han la ner dem i jackfickan. Hon nickade och log ett 'varsågod'.
Josef satte sig i stolen, Alex stod kvar i några sekunder med händerna på hans skrivbord, hon trummade med fingrarna lätt. Sedan gav hon honom ett litet leende innan hon vände och gick in till sitt kontor. "Det är bara att komma in om det är något", sa hon lite högre så att han kunde höra henne, hon puttade till dörren. Stängde inte ens eftersom det bara var dem två där, var så tyst som det bara kunde bli.
Josef vände huvudet mot henne, log och gjorde en tumme upp i luften. Sedan satte de sig båda två och jobbade. De andra kom in runt 9 och de satte sig och jobbade ganska direkt dem med. Josef drog vid 13 igen och kom tillbaka vid 18 för att jobba några timmar. Han var hemma igen vid 21, men för att vara så sent på jobbet (mellan 18 och 20:45) så var det väldigt skönt. Tyst och lugnt, började bli mörkare ute för snart var hösten där.
YOU ARE READING
Aldrig mer - Beck; Josef och Alex
RomanceEfter dödläge (Beck 50)... hände något? Blickarna och kemin... något måste väll ha hänt? - Ja, det gjorde det, men vad och ska det hända igen? ~ Nej, det klart inte det ska. Eller det är inget som någon annan behöver veta...~