Best Friends » foscar

F E M

O S C A R

Felix var inte den Felix. Han var någon annan. Jag kände inte igen den här versionen alls. Och jag tyckte inte om den heller.

"Vem var den där pojken du pratade med?" hörde jag min mors stämma säga.

Jag vände huvudet till höger och fick mycket riktigt syn på min mamma. Hon tog ett tag om mig och gav mig en lång kram. Jag ryckte på axlarna och tittade ner i marken.

"Han är ingen", mumlade jag.

Ett litet skratt lämnade min moders läppar. Hon rufsade till mitt hår innan hon lät sina läppar träffa det blonda rufset.

"Hur mår du Oscar gubben?" frågade hon sedan.

"Jag är lite trött", sa jag tyst till svar.

"Då går vi hem igen", svarade hon.

Jag gav henne en lätt nickning. Hon la sin arm i armkrok med min och hjälpte mig upp från bänken.

Egentligen behövde jag inte all den här hjälpen av henne. Hon var så överbeskyddande. Jag var inte så sjuk.

Vi gick upp för de två trapporna innan vi kom till vår våning. Mamma släppte mig och låste upp dörren. Direkt när jag stapplade in så slängde jag mig i soffan.

Skickat från: Felix typ

Tid: 16:03

"Jaså, vi bor i samma trappuppgång boo ;)"

Felix sms fick mig att rynka på näsan. Bodde han i samma höghus som jag gjorde?

Jag vågade inte svara. Jag låste min mobil och la ner den på bordet.

-

Jag har typ öroninflammation??? Jag läste någonstans att det stod att trumhinnan kan spricka och de ba (på sidan jag kollade på) "det är inte farligt" man ba???? DET LÅTER LIVSFARLIGT!!

Well, vad gör ni denna tråkiga söndagseftermiddag?

Jag ligger och skriver och lyssnar på musik. Som vanligt.