Best Friends » foscar

T J U G O F Y R A

F E L I X

Efter tre filmer – som Oscar fått bestämma – vilket blev tre disneyfilmer – så hade han somnat. Ibland kunde man nästan tro att Oscar var ett litet barn, så mycket som han sov. Men han var inte ett litet barn, han hade bara en sjukdom, som gav ifrån sig stora biverkningar.

Jag strök honom försiktigt över kinden och placerade en kyss mot hans hjässa. Sakta men säkert växte hans hår tillbaka, men det föll även av igen.

Oscar gnydde tyst till i sömnen och gömde huvudet mot mitt bröst. Han sparkade till med benen men lät de sedan ligga hopflätade med mina. Hans händer låg på mina underarmar.

Han var verkligen det finaste jag någonsin hade sett. Även fast han inte åt normalt, vilket gjorde honom ännu mindre, så var han så vacker. Hans obegripligt vackra ansiktsdrag, de vackra ögonen, de smultronröda läpparna, sättet han pratade, hans skratt, allt!

Jag älskade honom – och han älskade mig. Vi var som ying och yang, helan och halvan, piff och puff. Han var min solstråle och mitt månljus.

Jag tänkte på det som Lukas och Ludde sa, att jag hade "gått och blivit en mes". Men jag hade inte "gått och blivit en mes", jag hade förstått att livet jag levde innan jag träffade på Oscar igen var idiotiskt. Visst lät det otroligt klyschigt, men så var det helt enkelt.

Mitt i mitt tänkande så hörde jag Oscar mumla någonting. Jag blickade ner mot honom och såg att han sömnigt blinkade med ögonen. Hans blick försvann upp mot mig och han log svagt.

"Heyy boo", sa jag med ett leende.

"Hej Sandy", mumlade han till svar.

Han hoppade ur min famn och la sig istället bredvid mig. Jag satte enkelt mina läppar mot hans, men han besvarade inte min kyss. Men det var ganska självklart, han var nyvaken och säkert fortfarande lite trött.

"Har du sovit gott?" frågade jag.

Han log och nickade sakta.

"Man sover alltid bra i din famn", sa han tyst.

-

Jag vill bara ha ett miniparty för mig själv och skriva skriva skriva. Mmm. Det kör vi på.

Vad gör ni denna fredagskväll?