Best Friends » foscar

T R E T T I O T R E

O S C A R

"Är du okej, Oscar?" frågade Felix försiktigt när vi steg ur bilen.

Även fast jag var livrädd så nickade jag. Även fast jag kände hur handen som var hopflätad med hans skakade. Även fast jag bara ville springa hem. Även fast jag minns min klass som världens finaste klass.

Ändå var det människor jag inte mött sedan jag slutade i fyran. Det var även då Felix slutade. Då vi slutade samtidigt. Ena dagen var vi där, men inte andra. Och ingen visste varför. Det var knappt så att vi visste det heller.

Vi klev ändå in i lokalen. Jag såg att mamma körde iväg med bilen. Jag lät mitt tag om Felix hand bli mer krampaktigt. Jag tittade nyfiket runt på alla ansikten. Det var både okända och kända ansikten jag såg. Plötsligt såg jag någon peka på oss och ropa till sig oss. Felix började med glada steg gå ditåt, och jag kunde inte göra något annat än att följa efter.

"Det här är ganska sjukt", sa en kille som jag nästan var säker på hette Hannes. "Man har inte sett er sedan typ fyran, sedan kommer ni tillbaka hit tillsammans."

Jag tittade på Felix som tittade på mig och log.

"Eftersom att det verkar som att ni fortfarande hänger så ge oss lite skvaller", sa en annan, Kalle.

"Alltså, hänger och hänger", sa Felix. "Vi är tillsammans."

"Du driver?" utbrast både Kalle och Hannes.

Felix skakade på huvudet samtidigt som jag rodnade något enormt. Båda killarna log mot oss.

"Det låter inte så knasigt faktiskt", sa Hannes. "Liksom ni var jävligt tajta."

Jag skrattade lite nervöst och började leka lite med Felix fingrar. Han började prata med killarna som att inget hade hänt. Jag önskade att jag var lika självsäker som Felix ibland. Men nä, jag var lika feg som vanligt.

"Jag menar inget illa med detta, men har det hänt någonting med er?" frågade Kalle. "Liksom man minns er som helt galna, ni kunde knappt stå stilla på stället."

Fler personer anslöt sig till klungan och började hälsa på oss. Jag kände bara hur jag blev mer och mer nervös. Skulle någon påpeka något eller något liknande?

"Nej men det är bara mycket som händer, antar jag", svarade Felix förnuftigt. "Man kan inte alltid flumma runt."

"Är det oartigt att fråga vad det är som är som är så mycket?" frågade en av tjejerna som kommit, Alexandra.

Felix tittade osäkert på mig och bet sig försiktigt i underläppen.

"Det är lite... Svårt", mumlade han och tittade ner i golvet. "Det kanske inte är en sådan bra idé att-"

Jag tog snabbt ett djupt andetag och bestämde mig för att prata.

"Jag har cancer", förklarade jag snabbt.

-

Är det värt att gå och panta? I need a honest answer, och det är fort.