Best Friends » foscar

S E X

F E L I X

Fan. Jag hade gjort bort mig. Mot Oscar. Det slog mig nu. Helvete, Felix, helvete. Jag var ju bra dum i huvudet.

Jag lät cigarettens nikotin lugna ner mig där jag stod på balkongen och rökte. Jag knackade av lite aska innan jag slängde ner den och lät den dala ner till marken. Jag blåste ut röken i en suck.

Jag tittade på mina vältatuerade armar och suckade igen. Det var inte bra. Alla tatueringar som fanns över mina armar fanns inte där för att jag tyckte att det var snyggt, eller något liknande, de fanns där för att jag var så in i helvetes svag. Under – och över också faktiskt – alla tatueringar fanns självskapade ärr. Skapade tack vare ett självskadebeteende. Ja.

Jag suckade återigen åt mitt misslyckande och gick in till den stökiga lägenheten igen. Jag gick raka vägen till skafferiet. Tog ut burken med sömntabletter. Det var min undanflykt. Undanflykten från all smärta.

Jag kunde svälja en hel burk, låta mig bli medvetslös, för jag visste att jag ändå inte skulle dö. Mamma tittade alltid till mig en gång per dag, hon upptäckte det alltid. Hon ringde alltid efter ambulans. Jag vaknade alltid på sjukhus då jag alltid var kopplad till massor av maskiner.

Jag avskydde människan jag var. Jag gjorde ju inget av mina val för att jag mådde bra. Jag drack inte för att jag mådde bra, jag rökte inte för att jag mådde bra, jag tog inte droger för att jag mådde bra, jag hade inte sex med massor av människor för att jag mådde bra. Jag drog bara på den där helvetesfasaden och lät alla tro att det var såhär jag ville ha mitt liv.

Jag hade ut alla tabletter i handflatan. Hela min hand skakade, som varje gång. Jag stirrade länge på de vita små tabletterna innan jag torrsvalde dem, allihop. Det tog inte lång tid alls innan jag kände hur hela rummet började snurra. Jag ramlade ihop i en hög på golvet innan allt blev svart.

-

Well, ja.

Jag fick jättemycket idéer och skrev klart denna igår???