Best Friends » foscar

T J U G O S J U

O S C A R

"Pojkar, vi går ut ett tag", hörde jag Felix mamma säga.

Hon och min egen mamma stod med varsitt brett leende i dörröppningen till Felix gamla rum som vi satt i. De verkade helt galet glada över att få träffas igen – men de var ju lika bra kompisar som jag och Felix var, så det kanske inte är så konstigt.

"Mm, hejdå", mumlade Felix medan han fortsatte springa runt i sitt rum.

Han letade runt efter gamla grejer. Han hittade gamla kläder, gamla leksaker, gamla spel, allt möjligt. Cecilia – Felix mamma – verkade ha sparat en hel del. Jag skulle inte ljuga, min mamma hade sparat nästan allt från när jag var liten.

"Enis kommer du ihåg den här?" frågade Felix exalterat och visade upp en tröja.

Det var en vit t-shirt med ett tryck där det stod "besta vener för alltid" med slarvig text. Jag kunde inte låta bli att skratta åt stavfelen.

"Var det den vi gjorde i ettan på slöjden?" frågade jag med ett flin.

"Jag tror det", svarade han leendes.

Han släppte ner tröjan och hoppade upp i sängen bredvid mig. Han tog tag i mitt ansikte med båda händerna och tryckte snabbt sina läppar mot mina.

"Jag älskar dig", sa han.

"Och jag älskar dig", fyllde jag i.

Felix kysste mig igen. Hans händer stannade nere vid mina höfter. Jag kände hur jag kom närmare och närmare sängen med huvudet – alltså kom jag ner i liggande ställning. Jag tog tag i håret i Felix nacke och drog försiktigt till. Felix stönade tyst mot mina läppar vilket fick mig att fnissa tyst.

Felix läppar släppte mina och han kysste mig lätt i hela ansiktet. Han lät sina läppar utforska hela mitt ansikte, han fortsatte ner mot min hals och enda upp mot mitt öra. Tyst stönade jag till. Jag såg nästan hur Felix log försiktigt. Plötsligt slutade han tvärt.

"Vill du ta det ett steg längre?" frågade han försiktigt och tyst.

Allt jag gjorde var att nicka.

-

;)

Varför är det så mycket enklare att gå ur sängen när man har sovmorgon än när man måste gå upp klockan halv sju?