Best Friends » foscar

T J U G O T R E

O S C A R

Felix tvingade med mig till stan. Han tyckte att jag behövde få känna mig lite fri, och inte så instängd hemma. Det var väldigt gulligt, men jag hade hellre legat hemma i sängen och myst med honom.

Felix hand var hårt hopflätad med min. Han verkade glad. Jätteglad.

Han verkade glad enda till jag kände hur hans hand trycktes hårdare mot min och hur hans kropp stelnade till. Han fick ur sig en hel rad med svordomar, jag hade knappt hört hälften.

Jag gnydde tyst till då hans krampaktiga, hårda grepp om min hand bara hårdnade och hårdnade.

"Felix!" hörde jag plötsligt någon ropa.

Felix tittade ner i marken och gjorde någon sorts grimas innan han tittade upp igen med ett självsäkert – men falskt – leende klistrat över läpparna. Han drog med mig fram till de två killarna som kom emot oss.

"Och här kommer lilla Felleboy släpandes med ett halvkasst one night stand", flinade en av killarna. "Am I right?"

Felix flin försvann direkt och ersattes med en förbannad min. Han släppte min hand och gick fram till – den för mig fortfarande okända – killen. Felix var nästan ett huvud längre än honom. Och han var på pricken två huvuden längre än mig. Ja, jag var kort, men strunt samma.

Felix näsborrar utvidgades stort när han andades och han tittade argt på killen framför honom, som såg en aning rädd ut.

"Lukas, Lukas, Lukas", sa Felix enkelt. "Nej men gud vad oartig jag är."

Han drog fram mig att stå nästintill på honom. Ett ännu mer fejkat leende låg över hans läppar.

"Det här är Oscar", sa han sedan. "Min pojkvän."

Jag tittade förvirrat på Felix. Vi hade inte tilltalat varandra med den titel, även fast jag så gärna hade velat.

"Och om du som om ens skulle våga röra honom så bryter jag nacken av dig", fräste Felix.

Killen bredvid honom, Lukas alltså, började gapskratta. Han höll sig för magen och lutade sig mot Lukas, samt torkade sakrastiskt bort tårar ur ögonen.

"Det gäller dig med, Ludde", fortsatte Felix.

Felix ställde mig framför sig innan han flätade ihop sina armar över min mage och lät sin haka vila mot min ena axel.

"Det här är den finaste och starkaste människan jag någonsin har träffat", sa Felix. "Varför? Jo, för att han bryr sig om människor samtidigt som har kämpar mot fucking cancer."

"Woow, Felix, vi fattar", sa Lukas irriterat. "Du har gått och blivit en mes."

De muttrade för sig själva innan de gick ifrån oss. Felix log och tryckte sitt ansikte mot min kind. Hans mjuka andetag fläktade mot mig och jag fnissade tyst.

"Vad säger du, ska vi skita i det här och åka hem och se film?" mumlade han tyst mot min kind.

-

Jag hade ett HK-prov jag har fruktat för hela terminen och jag tror att det gick bra <333

Nu ska jag bara ta och plugga till nästa prov jag har i tyska på fredag :-) Men ok det är lätt, typ.

Vad gör niiii dååå? (: