Best Friends » foscar

T J U G O T V Å

F E L I X

"Felix vad är det där?" frågade Oscar och pekade på mina armar.

Vi låg som i en klump i hans säng med hopsnörda armar och ben. Oscar började stirra på mina armar. Han vred och vände på dem.

"Skär du dig själv?" frågade han oroligt.

Jag vände skamset bort blicken. Oscar släppte taget om mina armar och försökte vända mitt ansikte mot hans. Jag snyftade till och kände hur tårar gled ner för mina kinder.

"Är det därför dina armar är täckta med alla tatueringar?" frågade han efter ett tag.

Jag nickade och mötte hans oroliga blick. Han drog med fingrarna under mina ögon. Jag snyftade till ännu en gång. Oscars läppar träffade mina snabbt.

"Men varför Felix?" frågade han.

"Du förstår inte", mumlade jag tyst. "Men måste vi prata om det?"

"Lova att inte göra det igen", sa han tyst.

Jag suckade men ignorerade hans kommentar. Jag tryckte mina läppar mot hans istället. Oscar drog direkt ifrån och tittade på mig med sina stora blå ögon.

"Lova mig Felix", försökte Oscar.

"Jag kan inte lova något, Oscar", mumlade jag men såg honom inte i ögonen.

Oscar drog upp mitt ansikte så de var i samma höjd. Hans blick var både arg och orolig.

"Du får inte skada dig själv Felix", viskade han. "Du är för värdefull för något sådant."

Jag drog en hand igenom hans tunna hår. Han blinkade lite för att få bort tårarna som fanns i hans ögon.

"Min vackraste Oscar", viskade jag. "Den vackraste av alla."

Jag smekte med båda mina tummar över hans kinder. Han tittade trött på mig med ett litet leende. Jag log tillbaka.

"Jag älskar dig, Felix", sa han tyst.

"Jag älskar dig med, min fina", svarade jag innan jag placerade mina läppar mot hans panna.

Han slöt sina ögon och la sig bekvämare bredvid mig.

-

Ja ni. Jag har avlång rast men för kort för att göra något. Kul.

Vad gör ni?