Best Friends » foscar

T R E T T I O E T T

O S C A R

Jag såg hur Felix ögon tindrade när han såg saker från när vi var små. Han sprang runt som en galen katt - eller något i den stilen. Det var i alla fall väldigt roligt att sitta i hans säng och titta på allt han gjorde. Jag såg hur glad han var när han var här - i sitt gamla rum hemma hos hans mamma.

Jag drog den stora hoodien jag hade på mig - som egentligen var Felix - närmare kroppen och lät min näsa få in den underbara doften som doftade som Felix.

Han drog plötsligt upp ett skrynkligt papper. Han tittade länge på det innan han sprang fram till mig. Han såg nästan ut som ett barn på julafton.

"Kommer du ihåg våra 'bästis-regler' som vi gjorde i tvåan?" frågade han leendes.

Han tryckte upp pappret i ansiktet på mig och jag skrattade bara. Jag tog tag i det skrynkliga pappret och läste de slarviga och felstavade punkterna som var uppskrivna.

1. Alldrig bråka

2. Alldrig juga

3. Säja snella saker

4. Treffas åfta

5. Altid vara kompisar

6. Och masa anat

Massa andra saker stod med krumelurer över hela pappret. Jag skrattade högt.

"Vad gulliga vi var när vi var små", skrattade jag.

Felix läppar träffade mina snabbt. Han drog ner mig till liggande ställning och låg över mig.

"Jag är så glad, Oscar", viskade han innan han lät sina läppar träffa mina igen.

"Jag är också glad, Felix", svarade jag. "Glad att jag är här tillsammans med dig."

Hans händer drogs över mina kinder och han log.

Jag tittade in i hans gröna ögon. Det var som att någon hade placerat stjärnor i hans ögon. Stjärnor som glittrade dag som natt. De hade placerat stjärnorna i hans leende också. Varje gång han log bländades man av hans vackra leende. Tillsammans med de glittrande ögonen så föll man snabbare än någonsin.

-

Jag var i Stockholm idag. Alltid lika kul. Ta mig från Uppsala för evigt och jag kommer älska dig för evigt. Uppsala kan äta en kaktus. Godnatt.