Best Friends » foscar

F J O R T O N

F E L I X

Dagarna gick. Oscar började må sämre igen. Han låg mest bara i sängen. Klagade på hur illa han mådde. Han spydde ofta. Han åt inte ofta. Han sov ofta. Han grät ofta. Han skrek ofta. Han sov ofta.

"Felix jag mår inte bra", mumlade han hest.

Jag tog tag i hans ena hand som låg närmast mig. Han var blek i ansiktet. Håret låg slappt mot pannan.

"Jag tycker inte om att du inte mår bra", svarade jag. "Finns det något jag kan göra?"

Han vände långsamt huvudet mot mig och log svagt. Han slöt sina ögon.

"Sov med mig", viskade han.

Hans hand blev slapp i min och jag hörde hur han började andas tyngre. Han hade somnat. Jag gick runt hans säng och la mig försiktigt intill honom. Jag drog bort lite av hans lugg och log för mig själv. Han vände sig om i sömnen och hans fridfulla ansikte träffade min bröstkorg. Jag fnissade tyst och la armarna om hans lilla kropp.

"Lilla, lilla Enis", viskade jag tyst för mig själv.

Jag drog bort min ena arm från hans rygg. Jag lät min fingrar smekas över hans kalla – men ack så mjuka – kind. Utan att tänka mig för så lät jag mina läppar träffa hans blonda rufsiga hår. Snabbt så kände jag hur han greppade tag om min handled. Jag kände något blött mot min tumme och upptäckte hur han hade börjat suga på den. Det fick mig att vilja skratta högt. Men jag försökte hålla mig tyst. Jag tyckte inte det var äckligt. Det var gulligt.

Han sov, han kunde inte kontrollera sig som man gjorde när man var vid medvetandet. Och han var ändå min bästa vän.

Plötsligt öppnades dörren långsamt och Mia – Oscars mamma – tittade in. Hon öppnade munnen men stängde den igen. Jag log mot henne och hon besvarade snabbt mitt leende. Inte lång tid senare så försvann hon igen.

"Felix", hörde jag Oscar mumla tyst i sömnen.

-

Cute.

Alltså jag har världens jobbigaste idrottslektion framför mig. JAG SKA PRESENTERA HUR MAN BYGGER ETT VINDSKYDD??? Och jag fattar ingenting. Gosh.