Best Friends » foscar

N I O

O S C A R

"Hur länge ska du vara kvar på det här dystra stället?" frågade Felix.

"Bara några dagar, typ", mumlade jag.

"Jag kan komma och hälsa på, om du vill alltså", svarade Felix.

"Gärna", svarade jag med ett minimalt leende.

Den här versionen av Felix tyckte jag mycket mer om än den förra jag hade sett. Den här sidan av honom var mer lik den jag minns.

"Jag kan till och med komma varje dag!" utbrast han exalterat.

Jag var tvungen att skratta lite lågt åt hans ivrighet. I sekunden efter så kom mamma tillbaka.

"Vem har vi här då?" frågade hon lite avvaktande.

"Det är Felix", svarade jag.

"Är det den Felix? Din gamla kompis Felix?" frågade mamma.

Jag nickade försiktigt och Felix log brett. Mamma såg förundrat på honom.

"Men hej Felix", sa hon och log. "Hur är det med dig?"

"Jo, det är väl okej", svarade han lite stelt. "Men jag måste nog gå nu, men jag kommer tillbaka imorgon."

Jag log mot honom. Försiktigt gav han mig en relativt stel kram.

"Hejdå boo, vi ses imorgon igen", viskade han i mitt öra med ett flin.

"Hejdå Felix", svarade jag med ett leende.

När det var sagt så försvann han igen. Jag vände mig mot mamma. Hon såg fortfarande helt paff ut.

"Wow vad han har förändrats", sa hon bara. "Hur många år har det gått nu?"

"Åtta", svarade jag enkelt.

"Oj, är det så lång tid?" sa mamma förvånat. "Men hur träffades ni igen?"

"Vi bor i samma trappuppgång", mumlade jag.

Det var ju dock inte hela sanningen, då vi först hade träffats nere utanför höghuset, men det behövde mamma inte veta.

"Han har ju blivit väldigt stilig, inte sant Oscar?" försökte mamma med ett leende.

"Mamma sluta", suckade jag.

Jag störde mig på ett sätt att mamma var så glad i min läggning. Ja, bisexualitet. Hon ville alltid para ihop mig med varenda människa, dock visste vi ju att jag aldrig skulle kunna ha ett förhållande då ingen skulle vilja vara tillsammans med mig tack vare min sjukdom.

-

IMORGON ÄR DET FREDAG!!

Hur är läget med er förresten?