Best Friends » foscar

T R E T T I O F Y R A

F E L I X

"Jag är stolt över dig, boo", mumlade jag mot Oscars nacke.

Timmarna på återträffen gick snabbt, och nu låg vi Oscars säng, som vanligt.

"För vadå?" svarade han och vände huvudet mot mig.

"För att du åkte, för att du vågade", svarade jag och tryckte mina läppar mot hans.

Han skrattade mitt i kyssen och drog ifrån. Även fast han fortsatte att skratta så kysste jag honom igen. Jag drog upp honom till sittande ställning och kände hur han knöt fast sina ben runt min rygg. Han drog ifrån kyssen och tittade på mig med ett leende.

"Jag älskar dig, Sandy", mumlade han.

"Jag älskar dig med, Enis", svarade jag.

Jag tittade länge på honom. Granskade hans blå ögon, den lite sneda näsan, hans skarpa ansiktsdrag, hans fina leende. Allt.

Allt fick mig bara att tänka på allt vi gjorde när vi var små.

Jag höll hårt i mammas hand. Jag visste att hon snart skulle lämna mig, och att jag skulle behöva klara mig själv. Men mamma brukade ju alltid säga att jag hade lätt för att få vänner, vilket jag hoppades på.

Plötsligt kände jag bara hur mammas grepp om min hand släppte och jag kom ur mina egna tankar.

"Okej Felix, nu lämnar jag dig här själv", sa hon enkelt.

Hon strök mig över håret och log mot mig. Hon kysste mig lätt på kinden innan hon ställde sig upp igen. Precis när hon skulle gå tog jag tag i hennes byxben och tittade på henne med ledsen blick.

"Snälla gå inte", mumlade jag tyst.

"Älskade Felix", skrattade hon. "Det kommer gå jättebra för dig, du kommer få kompisar, ni kommer leka jätteroliga lekar."

"Jag vill inte gå på dagis längre mamma", viskade jag.

Mamma tittade på mig med ett litet skratt.

"Felix, ser du pojken där borta?" frågade hon och sänkte sig till min höjd.

Jag nickade mot henne och tittade på den blonda pojken som pratade med sin mamma, precis som jag.

"Han ser också lite rädd ut, eller hur?" frågade hon. "Tror du inte att han skulle bli glad om du frågade om ni skulle leka tillsammans?"

Jag tittade länge på pojken innan jag tittade på mamma och nickade. Jag skuttade iväg mot honom och stannade någon meter ifrån honom och hans mamma. Han och hans mamma vände båda blickarna mot mig. Hans mamma log mot mig.

"Hej där, vad heter du?" frågade hon.

"Felix", sa jag lite tyst.

"Oscar, tror du inte att du skulle vilja leka med Felix?" frågade hon sin son.

Jag skrattade för mig själv. Jag drog Oscar närmare mig och lät mina läppar träffa hans hjässa. Han tittade oförstående på mig.

"Vad skrattar du åt Felix?" frågade han.

"Jag tänkte bara på första gången vi träffades på dagis", mumlade jag med ett skratt.

-

Om ni läser min andra Foscar-fanfic Sången Vi Alltid Sjöng (om ni inte gör det, läs den!!) klicka er gärna in på den och skriv frågor till en Q/A som jag har fixat där. Alltså, frågor på den, inte den här. Bra. Tack. :)