Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 1 ~

~ Jag finns..F.S ~

(Alice perpektiv om jag inte skriver nåt annat)

Jag går sakta mot den stora porten. Tvärs över skolgården. Den är gjord av trä och är ganska tung. Jag släpar fötterna efter mig. Blicken är fäst i marken. Som den brukar.

Som vanligt får jag dörren igensmäld framför ansiktet på mig. Ingen vill hålla upp den för mig. Jag drar sakta upp dörren. Jag känner hur det tar i i min smala arm. Och jag går in.

Blicken går runt. Ibland åt sidorna där det är fullt av skåp, ibland rakt framåt och ibland ner i marken. Vid skåpen står tjejer och killar i grupper och fnissar och pratar. Ibland tittar dem konstigt på mig och skrattar. Jag undrar vad det är med mig som är så fult och konstigt. Om det är mina kläder jag måste ändra på? Eller är det min frisyr. Måste jag sminka mig. Eller är jag för fet? Folk säger ofta till mig att jag är tjock. Det är ingen överaskning om det står det på mitt skåp eller min bänk. Dem säger bara sanningen. För ingen tycker om mig. Den ända som gjorde det var min pappa. Men han finns inte mer.

Tårarna börjar bildas. Gråt inte! Försöker jag intala mig själv. Dagen har inte ens börjat än. Men jag kan inte hjälpa det. En tår faller ner på marken. Men den syns inte. Den försvinner bland alla elever.

Jag kommer fram till mitt skåp. Jag låser upp det och öppnar det. Det är vitt inuti med lite rispor i färgen. Två hyllor och två krokar. Mina skolböcker ligger där. Annars är det tomt förutom en bild som sitter fast på inersidan av skåpsdörren. Det är en bild på mig och pappa. Den gör mig alltid lite gladare. När jag ser den tänker jag alltid "Idag kämpar jag för pappas skull".

Eftersom bioligi är det första ämnet tar jag ut mina biologi saker och hänger in min jacka och väska. Sedan börjar jag gå mot NO-salen. Med blicken ner i marken som vanligt.

Jag är först in i klassrummet och sätter mig längst bak. Där jag alltid sitter. Jag suddar ut orden som står på bänken. "fetto" "hora" och "tönt". Elever börar välla in och det blir ett välldans oväsen. Alla skrattar och pratar. Läraren som heter Katrin försöker hycha dem och skriver nåt på tavlan. Alla elever sitter tillsammans med någon förutom jag. "Som vanligt". Katrin börjar babbla på om att lektionen börjar osv. Men jag målar bara i mitt anteckningsblock. "Som vanligt"

Tack för att ni tog i tid att läsa denna första del :)! Jag vet att den är lite seg såhär i början men sluta snälla inte läsa. Den kommer bli bättre. Jag lovar. Och detta är min första berättelse på wattpad så döm mig snälla inte än ^^ Och sry för ett kort kapitel..

KRAM <3