Jag finns..F.S
~ Felix perspektiv ~
00.42 Alice
Får jag komma över?
00.44 Felix
Visst.. Har nåt hänt?
Hon svarar inte på det sista jag frågan.
Jag är som klarvaken fast jag för bara en liten stund sen nästan inte kunde öppna ögonen.
Efter några minuter hör jag knackningarna på dörren. Jag är snabb med att öppna. Försiktigt, så inte mamma vaknar.
Där står hon. Lika söt som alltid. Med en röd fläck över hela kinden och tårar som strilar ner för ögonen.
"Hej" säger hon.
"Hej" säger jag tillbaka.
Det blir tyst. Efter ett tag sträcker jag ut min hand. Hon tar tag i den, jag stänger försiktigt och vi går upp på mitt rum.
~ Alice perspektiv ~
Jag ligger där. Med huvudet på hans mage.
Båda stirrar sömnlöst upp i taket. Ingen säger nått.
Det är det som är skönt med Felix. Han frågar inget. Han bara finns där. Finns där vid min sida och tröstar mig när det behövs.
Uppe i Felix tak sitter små självlysande stjärnor, som jag antar att han satt fast där när han var mindre. Dem lyser när det är mörkt.
Det ser ut som riktiga stjärnor.
Han sätter sig upp, torkar mina tårar med sina tummar och böjer sig ner för att blicka in i mina ögon. Innan han kramar mig. En varm kram.
Jag tror älskar Felix Sandman.
Vet att detta kapitlet är jätte kort, men det är också meningen💗💞.
Så hoppas ni har d bra👅✨.
Puss, puss o kram💘
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...
