Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 29 ~

Jag finns..F.S

~ Felix perspektiv ~
Jag går sömnigt in i matsalen där det är fullt med folk och bord med lyxiga frukostbuffér.
Jag skymtar mamma en bit bort tillsammans med Lizzies mamma och lillebror, min och Lizzies pappa och styr stegen ditåt.
Jag ler mot mamma och är påväg att sätta mig.
"Du Felix? Innan du sätter dig, kan du inte springa upp och säga till Lizzie att hon ska komma ner och äta frukost?" Ber Linda vänligt. Jag suckar.
"Nä, varför ska j.." Börjar jag men får en sträng blick från mamma. Jag suckar igen och vänder mig om för att gå mot trapporna upp till hotellrummen.
Jag rycker irriterat upp rum 189, rummet bredvid mitt.
"Din mamma vill att du kommer och äter frukost." Säger jag trött och känslokallt. Hon kommer med snabba steg mot dörren. Jag vänder mig om för att gå.
"Felix snälla vänta" säger hon och försöker låta stabil i rösten. Jag vänder min blick mot henne igen och möter hennes rödgråtna ögon.
"Lizzie vad har hänt?" Frågar jag snabbt utan att tänka. Hon suckar.
"Det är bara.. Jag ångrar så mycket hur jag varit mot Alice. Vad jag gjort och vilken hemsk människa jag är." Säger hon och börjar storgråta igen. Hon kastar sig i min famn och gråter. Chockat står jag där och har hjärnsläpp. Så det ända jag gör är att stryka henne över håret och säga att allt kommer bli bra.
För i mitt huvud cirkulerar bara en endaste fråga. Menade Lizzie allvar när hon sa att hon ändrat sig?

Glömde publicera så denna kommer ut såhär mitt i natten..🙌
Men jag vet att ni älskar mig ändå💕
Hehe..

Puss, puss och kram💘