Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 18 ~

Jag finns..F.S

~ Alice perspektiv ~
Felix står lutad mot skåpet bredvid mitt. Han följer varje liten rörelse jag gör med ett leende på läpparna. Det blir nästan lite obehagligt så intensivt han stirrar.
Jag skrattar lite nervöst och han vaknar upp ur sina tankar. Sedan så skrattar han också lite. Jag kan inte låta bli att le lite då. Le åt hur söt han är.
Jag återgår sen till att packa ner mina saker.
Idag är det fredag och sista dagen i skolan innan höstlov. Vilket förstås känns väldigt skönt.
Imed det så försöker jag göra så fint som möjligt i mitt skåp och bestämma vad som ska vara kvar i skolan och vad som ska packas ner för att tas med hem. Jag funderar lite, innan en stor hög böcker sjunker ner i väskan.
Felix kliar sig lite nervöst i nacken.
"Du hänger med mig hem efter skolan va?" Frågar han med ett osäkert leende. Jag ler och nickar mot honom. Han ser en aning lättad ut och ett stort leende blossar upp i hela hans ansikte. Det värmer hela mig.
Jag låser skåpet och vi går sida vid sida med böcker under armarna båda två. Han stannar och hälsar på några killkompisar på vägen till rätt klassrum. Vi missade lite av förra lektionen. Och det var mitt fel. Och att han stack för att leta efter mig gjorde mig såå glad. Ingen har någonsin brytt sig om mig på det sättet förut. I början trodde jag på riktigt att Felix var en ängel. Men han är bara en snäll människa. Och han har fått mig att förstå att även jag försänar kärlek. Jag. Han håller fast vid det även om alla andra i min omgivning tycker helt tvärt om. Jag älskar honom. Allt med honom. Hur han alltid kan få mig att må bra.
Vi kommer in i klassrummet. Läraren kommer sist in med en famn full med saker. Alla slår sig ner. Jag och Felix bredvid varandra, Som vanligt. För han väljer att sitta med mig före sina vänner Ogge och dem andra. Han väljer mig.
Sedan kan lektionen börja.
Jag suddar ut orden på bänken. Dem är inte så farliga. För just nu kan jag bara tänka på Felix. Min fina Felix. Nä han är inte min. Jag får nöja mig med att kalla honom fina Felix. Fina Felix.
Mina tankar är på helt andra platser än undervisningen den lektionen. Jag kan inte hjälpa det. Det är som det är. Men det är inga problem för min del. Jag har ändå aldrig varit så intresserad av skolan.
*
*
Jag lägger in dem sista sakerna i skåpet, låser och går ut ur skolbyggnaden. Med Felix bredvid mig, såklart. Båda är på väldigt bra humör.
"Fan så skönt med lov." Säger han glatt och jag nickar med ett stort leende på läpparna. Han sträcker en hjälm imot mig som jag trär över huvudet och sätter mig bakom honom på hans moppe. Han startar den och gasar på. Vi åker i väg hem mot Felix.
Det går susningar i min mage. Jag sitter nära Felix. Väldigt nära. När jag håller om honom känns det som ett helt zoo inuti mig och jag kan inte hjälpa att känna att mina kinder ändrar till en nyans rosaröd färg.
Vinden blåser i mitt hår när vi kör runt bakom bilar på gatorna. När vi väl är framme vid det fina familjehuset i det stora villeområdet kliver vi av moppen och drar hjälmarna över huvudet. Jag räcker över den till honom och han tar glatt imot den och lägger hjälmarna lite snyggt vid moppen.
*
*
Jag sitter på Felix skrivbordsstol och snurrar några centimeter åt varje sida. Jag granskar honom. Han sitter i sin säng och tar jätte konstiga bilder på sig själv. Det får mig att fnissa. Det är ganska roligt att kolla på. Felix rum är ganska enkelt. Vita väggar, skrivbord och säng, träfärgat golv med en rund, svart, fluffig matta, två fönster, en lampa i taket och ljusslingor på väggen ovanför sängen. Sedan någon typ garderob med fönster som man kan dra åt sidorna för att öppna. Ovanför skrivbordet sitter en liten whiteboard tavla full med namn och annat klotter. Utan att tänka tar jag upp en penna och skriver mitt namn i den högre kanten.
Alice ♡
Nöjt sätter jag på korken på pennan igen och ler mot vad jag nyss skrivit. Jag märker att Felix plötsligt vänder sin telefon mot mig.
"Nej Felix, ta ingen bild på mig" skrattar jag och täcker mitt ansikte med händerna.
"Jo snälla, du är jätte fin" ber han. Jag skakar på huvudet och han suckar besviket. Sedan återgår han till att ta konstiga bilder på sig själv istället.
Jag går fram till fönstret bredvid honom och kikar ut. Det är ganska fint väder.
Ute går folk och rastar sina hundar. Jag följer dem med blicken.
Jag hör ett fotoklick från sidan om mig. Jag vänder blicken mot Felix.
"Du skulle ju inte ta några bilder på mig Felix" fnissar jag.
"Jo men titta. Den vart jätte fin!" Ler han och klappar bredvid sig för att få mig att sätta mig. Jag skakar på huvudet redan innan jag sett bilden men sätter mig ändå bredvid honom. Han visar den för mig.
Jag blir nästan förvånad. Den var faktiskt riktigt fin. Ljuset från fönstret speglar sig perfekt på mig och mina ögon liksom skimrar. Jag gillar den, så jag nickar mot honom.
"Den var ganska fin faktiskt." Säger jag. Han ler.
"Ja sa ju det.. Föresten, Vill du stanna och äta här ikväll?" Frågar han.
"Nä, jag ska ät..." Jag avbryter mig själv. Ikväll ska Elina ha någon slags fest. Jag vill väldigt gärna skippa att vara där då. Det brukar aldrig sluta bra då massor av alkohol är inblandat. Men samtidigt vill jag inte tränga mig på Felix.
Jag biter mig löst i underläppen och blundar. Sedan öppnar jag ögonen för att möta hans blick.
"Ehm..Felix får..får jag sova här inatt?" Undrar jag. Ett leende pryder hans fina läppar.
"Såklart du får" svarar han.
Jag pustar ut av lättnad och ler jag med.
"Tack, men jag måste hem och hämta mina saker en snabbis." Säger jag och är påväg att resa mig.
"Okej, kan jag följa med?" Undrar han och är också påväg att resa sig.
"Nej, det behövs inte Felix." Säger jag och ställer mig upp. Men jag vet att Felix inte ger sig i första hand.
"Men jag har ändå inget annat att göra så jag kan ju lika gärna följa dig." Säger han och ställer sig intill mig.
Jag vet att om jag säger imot nu kommer det bli stelt och han kommer undra varför. Så jag nickar bara med ett osäkert leende på läpparna. Men inuti blir jag bara såå nervös. Tänk om Felix inte kommer tycka om mig längre när han ser hur jag bor hemma?..
Jag tar upp mobilen för att kolla klockan. 16.12. Om vi skyndar oss borde vi hinna innan hon kommer hem. Så jag slänger en sista blick mot honom innan båda två går ut ur rummet och ner för trapporna. Ner, påväg mot helvetet.

Snart e det nyår. Jag hatar nyår. Har sån jävla ångest...💕

Puss, puss o kram 💘