Jag finns.. F.S
~ Alice perpektiv ~
Jag tittar in i hans blå-gröna ögon. Han kramade... mig? Hela han är så lugn. Jag pendlar mellan hans ögon. Det är bara någon decimeter mellan oss. Han stirrar på mitt ansikte med ett leende på läpparna.
Tänk om han gillade mig. Tänk om han gillade MIG? Jag kunde inte låta bli att le. Tänk om jag hittat en vän? En vän på riktigt den här gången?
Plötsligt kommer jag på mig själv. Vad håller jag på med? Såklart ingen skulle gilla mig. Mitt leende bleknar bort. Vad gör jag här? Han ger mig en undrande blick och öppnar munnen. Men han hinner inte säga något.
"Jag.. Jag måste gå" säger jag tyst och reser mig upp med en hastig rörelse och går med snabba steg ut från rummet. Snart efter det smälls ytterdörren igen. Jag springer ner för trapporna i trapphuset. Tårarna forsar ner. Jag springer bort från Felix lägenhet, hem. Mina andetag går i ett. Och mitt hjärta bultar fort. Jag kan inte sluta skaka. Rätt som det är snubblar jag på trottoarkanten och faller framåt. Jag hulkar till, ligger kvar medans tårarna strömmar ner för kinderna. Känslan när man vet att man inte har någon. När man inte har någon som skulle trösta en när man var ledsen. När man vet att ingen bryr sig. Där ligger jag. På trottoaren och gråter. Jag kunde lika gärna dött. Ingen skulle bry sig...
___________________________
Jag står nu framför huset. Jag saktar in stegen. Mitt ansikte är alldeles ömt och såren Felix gjorde rent är upprivna. Ögonen är helt rödsprängda. Sakerna jag handlade ligger kvar utanför Ica. Utspridda på marken. Om ingen plockat upp det förstås. Jag suckar tyst innan jag går fram till dörren. Motvilligt. Sakta drar jag ner handtaget. Jag väntar några sekunder. Sedan känner jag det. Det brännande på kinden. Det bränner till gång på gång...
Förlåt för kort och dåligt kapitel💞. Men jag har planer för nästa som jag tror kommer bli bra✨.
Så vad gör ni idag? Själv åt vi PANKAKOR idag i skolan😋. Och så är det våran tidigaste dag idag😍.
Kommentera och rösta💗
PUSS💕🙊
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...
