Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 16 ~

Jag finns..F.S

~ Felix perspektiv ~
Jag drar bort en hårslinga ur hennes ansikte. Hennes vackra ansikte. För även om hon vägrar inse det själv, så är hon vacker. Och kommer alltid vara i mina ögon.
Vi njuter av varandras närhet. Hennes små andetag som kittlar mot mitt ansikte. Hon ler. Jag också. Vi lutar oss fram. Så våra nästippar kan nudda varandra.
"Kom Alice. Vi måste äta." Säger jag och reser mig upp. Hon ser en aning besviken ut.
Jag sträcker ut mina händer i hopp om att hon ska ta tag i dem och följa med. Men hon skakar bara på huvudet.
"Jag är inte hungrig."
Jag kryper närmare henne.
"Alice.. Du har inte ätit på hela dan."
Det går några sekunder av tänkande.
"Men jag är inte hungrig." Säger hon igen och möter min blick. Jag ger henne en blick som betyder snälla-för-min-skull.
Hon vänder ner blicken.
"Alice.. Snälla. Du måste äta." Säger jag.
Hon suckar innan hon tar tag i mina händer och vi reser oss upp.
"Lite." Säger hon. Jag nickar.
Vi går ner till köket.
"Vad vill du ha?" Undrar jag och kollar på henne.
"Samma som dig." Säger hon kort och jag börjar ta fram flingor och yougurt.
"Blir det här bra?" Frågar jag med ett leende. Hon nickar.
Vi tar med skålarna in i vardagsrummet. Jag börjar äta och hon snuttar lite på sin sked.
"Du är jätte vacker och helt perfekt Alice. Snälla tro inget annat." Säger jag plötsligt. Hon vänder bort blicken, ut genom fönstret. Jag ser hur tårarna bildas i hennes ögon.
"Jag älskar dig." Säger hon tyst.
"Jag älskar dig med." Säger jag som svar.
Hon vänder sin blick mot mig.
"Om det inte hade varit för dig Felix... Så.. Så hade jag nog inte funnits idag.." Säger hon och tårarna rullar ner för hennes kinder. Det gör ont i mig att höra. Men ändå blir jag glad att jag hann. Han komma i tid. Det kanske var meningen att vi skulle träffas. Vi kanske är ämnade för varandra.
"Du räddade mig." Snyftar hon. Jag kryper upp i hennes famn. Hon lutar huvudet mot mitt bröst.
"Förlåt..förlåt för att jag alltid förstör allt med mina tårar." Viskar hon.
"Du förstör ingenting." Viskar jag tillbaks och ett leende pryr mina läppar. Fuck vad hon är söt.
Hon försöker samla sig, snörvlar in och torkar hennes tårar.
Jag kysser hennes hårbotten mjukt och andas in doften. Doften av Alice.
"Jag måste på toa." Säger hon och reser sig. Ett okej lämnar min mun och hon går mot toan. Hon låser om sig och jag sitter väntandes kvar här. Mina ögon fastnar på min mobil jag tar upp ur bakfickan. Jag har ändå ganska många följare. 477 på instagram. I flödet hittar jag bilder på Alice här och där. Dock är det tur att hon inte har sociala medier. Eller jag tror iallafall inte hon har det.
Jag tar mina sista skedar av yougurten och lutar mig tillbaka.
Nästan fem minuter har gått. Är hon inte färdig snart. Jag suckar och väntar några minuter till. Sedan blir jag faktiskt orolig. Jag går mot hallen där toan ligger. När jag lyssnar noga hör jag några konstiga hulkningar. Hulkningarna kommer från toan. Jag knackar lite lätt.
"Alice, mår du bra?" Undrar jag och lutar pannan mot dörren. Allt ljud upphör och det blir tyst. Riktigt tyst. Hon svarar inte.
"Alice?" Frågar jag mot dörren. Men inget ljud hörs. Jag börjar bli orolig och knackar desperat på dörren. Efter ett tag börjar jag ta saker för att få upp dörren. Jag använder nycklar, skohorn och allt vad jag kan hitta i den lilla hallen. När jag lyckats vrida  låset så pass mycket att det går att öppna, nästan sliter jag upp dörren.
Där sitter hon. På knä framför toan med fingrarna i halsen. Tårarna rinner ner gör hennes kinder.
Jag sjunker ner bredvid henne och försöker ta bort handen från hennes mun. Sedan tröstar jag henne.
"Snälla Alice" ber jag och kramar om henne. När hon sansat sig reser hon sig upp.
"Jag måste hem" säger hon tyst. Hon vandrar ut mot dörren och trär på sina väldigt smutsiga vita tygskor.
"Jag ska inte skutsa dig på min moppe då?" Undrar jag.
"Nej det behövs inte." Säger hon. Hon ler denna gången. Det får mig att pusta ut av lättnad och spricka upp i ett stort leende jag med. Hon vinkar hejdå och försvinner ut genom dörren. Precis som dem andra gångerna.
Jag står kvar ett tag och bara tänker. Drömmer mig bort. Fina Alice. Varför hade hon så bråttom?

Skitdåligt kapitel jag vet. Men ni anar inte vad jag planerar💘💞.
Ärr bara jag som haft en sån sjuk ångest idag? Jag döör. Och jag vet inte varför...💗

Puss, puss o kram💘