Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 21 ~

Jag finns..F.S

~ Alice perspektiv ~
Nån gång blir jag tvungen att gå hem. Jag vill inte sova hos Felix mer än en natt. För jag vill att han ska tro att allt är okej. Men det är långt ifrån okej. Det är snarare motsatsen. För på senaste tiden har Evelinas beroende för alkohol gått upp. Gått upp ganska mycket. Och gissa om det gör saken bättre eller sämre? Nu står jag iallafall framför dörren. Jag ska alldeles strax gå in. Jag måste bara få rensa tankarna lite. Jag vänder ner blicken till fötterna och drar ner handtaget. Drar snabbt av mig jackan och knyter upp skorna. Hon kommer mot mig. Ganska snart känner jag det brännande över kinden. Och jag vet som så många gånger förut vad det är. Ett slag träffar magen och jag knuffas bak in i dörren igen. Jag tappar andan någon sekund och håller mig för magen för att kunna andas igen. Som alla andra gånger försöker jag få tag på handtaget för att springa ut. Denna gång lyckas jag. Med all kraft som finns kvar puttar jag upp dörren och springer. Flyr från mina problem som alltid. För att jag är så feg.Jag har ingen aning om vart jag ska. Jag bara springer. För till Felix kan jag inte gå. Det blir bara konstigt. Jag vill inte visa mig såhär för honom. Även fast han sett mig så många gånger. Han brukar vara den som tröstar. Jag vill ändå inte. För han kan inte vara min livvakt. Han har faktiskt också ett liv. Och jag får sluta störa honom så mycket.

Jag slår mig ner på parkbänken. Min andning är hög och hackig även om jag försöker andas rätt. Och mina händer skakar där dem sitter fastklistrade över ansiktet. Fan.Fan.Fan. Dem kommer närmare. Lizzie, Hampus och Egon. Jag orkar inte göra någonting. Mina krafter är helt slut. Dem får göra vad dem vill med mig. Dem kan döda mig. För då tar allt slut. Men jag vet att dem inte kommer döda mig. Dem kommer bara låta mig lida.
"Nämmen hej fetto-jävel" Skrattar Lizzie. "Har nån varit dum mot dig? Har Felix dumpat dig kanske?"
Jag skakar på huvudet.
"Jag o..och Felix är inte tillsammans" Klämmer jag ur mig väldigt tyst.
"Men var fan fick du luft ifrån" Väser Hampus och puttar till mig. Tårarna trycker bakom ögonlocken. Lizzie ger en blick till Hampus och fortsätter prata.
"Felix kommer lämna dig när som hels.."
"Felix skulle aldrig.." Avbryter jag henne men hon avbryter igen.
"Men Alice fattar du inte!! Felix är helt jävla dum i huvudet! Vem som helst som umgås med dig är.." Jag avbryter hennes arga nästan skrikande röst genom att hoppa upp på bänken rakt på henne.
"Du pratar fan inte så om Felix!" väser jag och börjar försöka göra illa henne. Jag sitter gränsle över henne och båda bråkar om dominans. Men ganska fort lyckas hon rulla över och sitta gränsle över mig. Hon slår mig hårt i ansiktet. Jag har ingen chans. Jag är alldeles för svag. Det är tre mot en. Hampus och Egon sparkar på mig. Dem skrattar samtidigt.
"Så jävla svag" skrattar Egon. Vafan tänkte jag med? Varför hoppade jag på Lizzie?Jag är så jävla dum och värdelös.
Det känns som jag ska spy och svimma på samma gång. Hela jag skakar och det är knappt att jag kan hålla ögonen öppna. Den väldigt kalla kvällskylan når mig och jag huttrar till men ändå svettas jag liter. Slag för slag träffar mig innan det värsta kommer. Den otroliga smärtan sprids genom kroppen. Ansiktet knyts ihop och tårarna spiller över. Ändå känner jag mig ur medvetandet. För jag kan inte tyda vad dem säger. Bara att dem lämnar mig eftersom rösterna försvinner helt efter ett tag. Paniken når mig. Vad ska jag göra? Jag lyckas fiska upp mobilen och gå in på konversationen mellan mig och Felix. Men sedan försvinner allt och blir svart.

Ångra mig, kommer publicera varje dag istället för varrannan😋.
Gott nytt år Föresten. Dock är nyår överskattat X( Gillar inte nyår.. Men men
Föresten så vill jag bara tacka för 5 röstningar på förra kapitlet! OMG! Tack snälla ni! 💗💕

Puss, puss o kram💘