Jag finns.. F.S
~ Alice perspektiv ~
Jag går över skolgården. Varje steg jag tar är tomma, släpande. Blicken är fäst neråt. Där kan ingen se mig. Där kan ingen kan se att jag gråter. Det är dem där vanliga morgontårarna. Dem jag gråter varje morgon. Varje morgon när jag kommer hemifrån.
Jag är feg. Jag är mesig. Och allt där emellan. Hon är arg på mig. Hon är arg för i lördags. Varför är jag så misslyckad. Jag snörvlar till, drar upp den tunga dörren, som alltid får min arm att värka och går in.
Jag försöker gå som alla andra, se ut som alla andra. Vad är felet. Kan inte nån förklara för mig vad jag gör för fel? Eller föresten... Allt på mig är fel.
Det gör ont i mig. Det gör ont i mig att varje dag se alla. Alla tjejer i klungor som skrattar och fnittrar bland deras iPhone 6 som deras föräldrar köpt till dem. Jag vill också ha en förälder, en kompis och en iPhone 6. Men jag vet att jag inte försänar något av det. Jag borde vara glad. För någon som jag försänar inte ens att få leva.
Jag kommer fram till mitt skåp. Låser upp det som vanligt och lägger in jackan.
Jag börjar gå mot hemkunskapen. Mjuka, blyga steg. Jag har inte ätit någon frukost. Inte någon kvällsmat igår heller. Jag behöver ingen mat. Jag måste gå ner i vikt. Då kanske, kanske folk börjar tycka om mig.
Utanför hemkunskapen är massor elever. Dem skrattar och pratar i väntan om att läraren ska komma och låsa upp dörren. Jag ställer mig lite vid sidan om alla, lutad mot väggen.
"Asså min mamma köpte en sån jävla ful tröja till mig igår."
"Ful som Alice?" Säger Hampus. Jag vet att han flinar. Utan att jag ens ser honom. Jag kan känna hur blickarna bränner på mig från sidan. Var det meningen att jag skulle höra det där?
"Nä, ingen slår Alice" Dem skrattar.
Jag är så värdelös.
Någon ställer sig bredvid mig. Jag reagerar inte.
"Godmorgon Alice"
Det är Felix. Man hör det direkt. Jag kikar upp. Felix vackra ögon och fina leende värmer mig. Jag kanske inte är så hopplös ändå. Jag kanske inte är så dum. Ett leende pryr mina läppar.
"Hej"
Jag älskar när han ler. Ler sådär som han gör nu. Jag är nog rätt bra ändå. Läraren kommer och låser upp. Alla går in och sätter sig vid dem stora borden på sidan av salen. Jag sätter mig där jag brukar
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...
