Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 27 ~

Jag finns..F.S

~ Felix perspektiv ~
"Pågång till planet mot Maliorca är redo" hörs det i högtalarna. Vi står precis framför planet. Jag suckar. Bakom oss börjar folk trängas för att gå på.
"Hejdå" säger jag. Hon blinkar flera gånger för att trycka bort tårarna. Det gör ont. För jag vill inte lämna henne. Men samtidigt vill jag träffa pappa. Åh, varför ska det vara så jobbigt allting? Jag suckar och tar ett försiktigt tag om hennes kind, böjer mig ner och kysser henne. Vi drar ifrån och stirrar in i varandras ögon.
"Jag måste gå nu Alice. Vi ses om en vecka, okej?" Hon nickar och jag släpper henne försiktigt. Jag och mamma börjar gå mot planet och precis innan vi går på vänder jag mig om och vinkar till Alice. Jag kan se där hon står längst bort att hon vinkar  tillbaks vilket får mig att le.
Jag och mamma slår oss ner på två platser. Mamma närmast fönstret och jag längst mot gången. Men även jag har blicken åt hennes håll och stirrar ut genom fönstret.
Ångesten börjar gnaga. Det känns inte bra att lämna Alice. Jag vill inte lämna Alice. Jag vill ha henne här nu.
"Hej Felix" säger en glad tjejröst jag känner igen men inte kan tolka vems det är. Jag vänder blicken mot gången. Mina ögonen spärras upp totalt och kokan i kroppen börjar bubbla.
"Vad fan gör du här?!" Säger jag med hård ton i rösten. Mamma vänder förskräckt blicken mot mig.
Lizzies leende sjunker och hon ser aningen sårad ut. Hon går och sätter sig några säten bakom oss.
"Felix vad var det där för sätt att tilltala nån?" Frågar mamma med sträng röst. Jag vägrar svara. Jag stirrar bara på sätet framför.
"Det är iallafall Lizzie. Våra familjer tänkte åka tillsammans eftersom hon också ville träffa sin pappa som är din pappas chef. Ni går väl i samma skola? Så du kanske vet vem hon är?" Frågar mamma.
Jag vänder inte blicken åt henne och svarar henne inte. För jag vet mycket väl vem det är. Och den här resan kommer inte kunna bli värre om hon ska vara med. Fan att hennes pappa ska vara min pappas chef.
Jag suckar. Fan.
*
*
Jag vaknar av att hela jag skakar. Mina ögon spärras upp av rädsla. Men det verkar bara varit mamma som skakat om mig rejält när hon försökte väcka mig.
"Det är dags att landa Felix" säger hon glatt. Jag suckar bara. Egentligen hade jag sett fram imot denna resa men nu när jag vet vem jag kommer dela den med är det snarare min värsta mardröm. Jag får rysningar bara jag tänker på hur dum Lizzie är mot Alice.
Jag lutar mig tillbaks i sätet när planet gör sig redo för landning. Jag har aldrig varit rädd för att flyga flygplan så därför ser jag inte landningen som något läskigt. Dock vet jag att det finns många som tycker det är jobbigt med just landningen.
Flyget börjar skaka lite gran när den ska landa. Men när hjulen nuddat marken börjar den sakta in och skakningarna avtar.
Efter en stund har den stannat helt och vi börjar röra oss mot utgångarna. Tänk att vi är i Maliorca.
Jag börjar gå mot rullbandet där väskorna kommer men mamma stoppar mig. Vi ska tydligen samla ihop oss först med Lizzies familj. Lizzie, hennes mamma och lillebror. Jag suckar och följer med mamma.
"Så gick resan bra för er?" Undrar Lizzies mamma och ler.
"Jodå det gick bra." Svarar mamma. Lizzie försöker sig på ett leende mot mig men jag ger henne bara en hård och kall blick tillbaks. Jag suckar otåligt medan jag väntar på mamma som är i full gång i nån diskussion med Linda, Lizzies mamma.
"Okej, ska vi gå och hämta väskorna?" Frågar sedan äntligen mamma. Alla nickar och vi rör oss mot rullbandet eller vad det heter.
Efter vi gjort det tar vi en taxi till hotellet.

Jag och mamma öppnar försiktigt dörren till vårt rum. Innanför står pappa och möter oss med ett stort leende. Mamma nästintill slänger sig i pappas famn och dem möts i en kyss. Jag kollar bara äcklat på dem och när dem är klara går även jag fram för att krama pappa.
"Hej gubben hur är det?" Frågar han och ler.
"Det är bra" svarar jag enkelt.
Mamma börjar packa upp och jag sätter mig i sängen. Likaså pappa.
"Men Felix vad händer? Nått nytt sen sist?" Undrar han vänligt.
"inte så mycket. Förutom att vi flyttat och bytt skola. Och så har jag fått en flickvän också." Säger jag. Jag ler när jag berättar om Alice. Pappa ler nyfiket.
"Har du nån bild på henne då?" Undrar han och jag nickar. Mobilen glider ur min bakficka och jag börjar rota fram en bild. Jag väljer att visa den jag tog när hon stog i fönstret i mitt rum. Jag räcker över mobilen till pappa.
"Hon var ju jätte söt" säger han och ger tillbaka mobilen.
"Mm eller hur" säger jag och kollar på bilden några sekunder. Det gör ont i mig av saknad. Att hon är så långt borta. I ett helt annat land.
Jag stoppar ner mobilen i fickan igen. Mamma kommer plötsligt utspringande från badrummet.
"Apropå bilder Felix! Jag tog en bild på dig och Alice innan vi gick på flyget." Säger hon glatt och rotar upp sin egna mobil. Jag kollar fundersamt mot henne. Men sedan sträcker hon fram mobilen mot mig och pappa. Det är när vi kysser varandra innan jag går på planet. Den är jätte fin. Hela bilden får mig att le.
Jag rodnar lite lätt när pappa rufsar om mitt hår.
"Skicka den till mig" säger jag till mamma och hon börjar knappa på sin mobil.
Bilden lägger jag ut på instagram och skriver:
Fan vad jag älskar henne 💕

Min dator krascha idag så allt jag hade på den försvann.. ._.
Och hur mår ni? 🌸💗

Puss, puss o kram 💘