Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 42 ~

Jag finns..F.S

~ Alice perspektiv ~
Jag håller hans hand ännu tätare mot mig när vi går igenom den trånga korridoren full på folk. Det känns tryggare då jag inte gillar att vara bland många människor samtidigt. Alltid får jag samma blickar mot mig. Äcklade eller skrattande. Det är olika. Men båda gör lika ont. Men när jag är med Felix gör nästan ingenting ont. Det blir som ett skyddande lager omkring mig. Orden som hörs, tar jag inte alls åt mig av på samma sätt när Felix är med.
Jag är nära på att snubbla flera gånger när jag ska ta mig förbi alla. Men jag är nästan säker på att folk med flit gör krokben.
"Fyfan så ful jävla horunge" hörs nära oss. Nästan bredvid mig kommer rösterna ifrån. Och jag är säker på att orden är riktade mot mig. Jag bryr mig inte utan fortsätter gå vidare. Dock märker jag hur Felix stannar bredvid mig.
Jag stannar då automatiskt också eftersom våra händer är sammanlänkade. När jag då tittar upp ser jag Sonja och några killar från både våran klass men även från paralellklasser.
"Vad fan har hon gjort er? Kan ni inte sluta någon jävla gång!" Fräser Felix mot dem. Jag blir förvånad av hans plötsliga irritation men blir samtidigt glad. För det visar att han bryr sig. Min blick blir nästan lite stolt när jag kollar på Sonja. Men hon fnyser åt Felix och tittar på mig med en äcklad min. Det får genast min blick att sänka sig igen. Jag är inte den som tar för mig.
"Överge Alice och häng med oss istället. Du skulle kunna få så jävla mycket bättre än henne Felix." säger sedan Erik som jag tror killen heter som står bredvid Sonja.
Jag kastar en snabb blick mot Felix, men hans ansiktsuttryck har inte ändrats ett dugg.
"Aldrig att jag hänger med en hög idioter! Alice är det bästa som hänt mig." Säger Felix högt. Hela jag brister upp i stort leende av hans ord. Jag känner mig rätt bra just nu och det spelar ingen roll vad Sonja och Erik tycker. Felix börjar gå i rask fart. Jag hinner till en början inte med då jag är inne i min egna lilla värld men hinner snabbt fram till hans sida igen. Jag kramar hans hand extra hårt för att visa att det är okej. För jag märker hur irritationen fortfarande bubblar i honom. Det är såklart inte kul. Men mitt leende kan inte blekna när jag tänker på hur Felix försvarar mig.
Så tillsammans går vi vidare till klassrummet längst bort. Matten.
*
*
*
Han klappar med sina ljusa händer mot sina lår och jag går mot honom för att ta plats i hans knä. Jag ler av glädje när jag sjunker ner i hans famn och han snurrar sina armar runt mig. Han drar bort en hårslinga och sätter runt örat för att sedan gosa ner sitt huvud i min nacke. Mitt leende är som fastklistrat. Och jag kan inget annat göra då hans kärleksfulla närhet får det att bubbla inom mig.
Innan den här terminen var allt jag kunde drömma om lite kärlek. Lite närhet. Och det spelade ingen roll ifrån vem. Det ända jag ville ha var någon som brydde sig. Och nu.. Nu har jag det. Men vad jag gjort för att få det? Det har jag ingen aning om.
"Vad tänker du på?" Frågar han och jag rycks ur mina tankar. Som så många gånger förut. Jag tänker mycket nuförtiden.
"Dig" svarar jag med ett leende på läpparna även fast han inte kan se mitt ansikte. Svagt ler jag och han gungar försiktigt glatt med benen.
Han vänder mig om så vi nu sitter ansikte mot ansikte men jag fortfarande i hans knä. Jag knyter min ben bakom hans rygg.
Felix pressar sina läppar mot mina i en perfekt kyss och jag skulle ljuga om jag sa att Felix inte var en bra kyssare. Jag ler smått mitt i kyssen vilket förstör det hela och vi drar ifrån. Han brister också upp i ett stort leende.
Han drar sedan sakta sina fingrar genom mitt ansikte och ner längst armarna. Han stannar precis innan mina händer och får en lustig rynka mellan ögonbrynen. Jag sänder honom en orolig blick.
Han kollar istället ner i vårat knä igen. Drar sakta upp min tröjärm för att skåda mina sår.
"Alice.." Säger han och kollar upp på mig. Men jag svarar inte. Han vet att jag lyssnar.
"Skadade du dig själv när vi bråkade?"
Jag nickar långsamt och börjar blinka ovanligt mycket. Jag skäms en hel del just nu.
"Alice.. Lova mig. Aldrig igen. Aldrig." Säger han med en allvarlig ton. Jag ser bara på honom. Jag vet att jag inte kan hålla det. Men ändå lovar jag. Jag måste, för Felix skull.

...

Heeeeej hur mår ni?
Jag tror inte jag kommer publicera kapitel varje dag nu för att jag har mycket med skolan och jag åker på semester till Egypten på onsdag💕🍍. Men såklart försöker jag skriva så ofta jag kan.

Puss och kram💕