Jag finns.. | F.S

~ Kapitel 13 ~

Jag finns..F.S

~ Felix perspektiv ~
Hon undviker mig. Och jag förstår inte varför.
Det var länge sen hon gjorde det sist. Men nu har det börjat igen. Och jag förstår verkligen inte.
Hon kommer till lektionerna precis när dem ska börja och är först ut när dem slutar. Sedan försvinner hon på rasterna. Och jag kan inte hitta henne. Min enda gissning är att hon går hem. Men jag vet ju inte vart hon bor.
Hon undviker att möta min blick och svarar inte när jag pratar med henne.

Jag suckar och stirrar ner i bänken igen, med en hand i pannan som håller upp huvudet och en armbåge som stödjer sig på bänken.
"Asså mannen, har det hänt nått?" Frågar Omar som sitter bredvid mig på spanskan och märker att jag inte kan koncentrera mig.
"Typ ja.. Eller.. Asså det är jätte komplicerat." Svarar jag tillbaka och kollar upp på honom för att möta hans blick. Han nickar förstående innan ett flin blossar upp i hans ansikte.
"En tjej eller?" Flinar han. Jag skrattar lite lätt.
"Ja typ" säger jag sen. Han ler mot mig. Sen vänder han blicken framåt igen. Och lika så jag för att iallafall försöka hänga med på lektionen. Men jag vet att det inte går. Och min gissning är rätt. Det går inte att koncentrera sig. För den enda som har plats i min hjärna är Alice.

Ennu en dag passerar. En dag utan Alice. Varje gång jag ser henne så ser jag att hon är ledsen. Så som hon var när jag började här. Men jag kan inte göra någonting. För hon vill varken ha kontakt eller ens se mig. Det gör mig så otroligt förvirrad.

Ennu en dag passerar. Och en till. Och en till. Och dagarna blir till flera dagar. Dagar utan Alice. Men idag har jag bestämt mig. Jag ska få kontakt med henne. För vi måste prata. Hon kan inte bara utesluta mig såhär. Efter skolan. Hon ska inte komma undan idag.
Sista lektionen tar slut och jag släpper inte ögonen från henne. Inte en chans att jag tappar bort henne nu. Jag rusar ut ur klassrummet efter henne och hinner precis se henne svänga in i en ny korridor. Jag hoppar i mina skor och springer efter henne. Jag kan se henne långt framför mig.
Det är mycket folk i korridorerna eftersom alla slutar ungefär samtidigt. Jag får anstränga mig för att hålla koll på vart hon är. Vi kommer ut ur skolan och jag ser henne långt framför mig på trottoaren.
"Alice! Vänta!"
Hon vänder sig om och ser mig. Då ökar hon på stegen. Jag försöker springa snabbare och jag andas häftigt.
"Men snälla stanna! Kan du inte bara förklara" skriker jag.
Hon stannar och jag springer sissta biten fram till henne.
Hon vänder sig om, och jag går fram så jag står några meter ifrån henne. Jag möter hennes tårfyllda ögon. Jag flåsar kraftigt och har mina händer på knäna för att försöka andas normalt igen.
"Vad?!" Säger hon. Hon flackar med blicken. Som hon brukar göra när hon är ledsen och osäker.
"Varför ignorerar du mig?" Frågar jag.
Hon vänder ner sin blick och vänder sedan upp den igen.
"Asså du förstår inte." Säger hon och försöker kolla åt ett annat håll.
"Nej det gör jag inte. Kan du inte försöka förklara för mig? Vad fan har jag gjort för fel?!" Säger jag argt. Hon ser nästan lite skrämd ut.
"Nej Felix. Du har inte gjort nått fel. Snälla tro inte det." Säger hon i normal ton. Men som är högt för att vara Alice, som alltid är tyst och blyg.
"Nehe? Men vad är felet då?" Säger jag lugnare. Hon suckar och vänder ner blicken i marken. Sen börjar hon prata. Och jag får lyssna ordentligt för att höra vad hon säger.
"För att jag tror att jag bryr mig om dig Felix. Bryr mig om dig väldigt mycket." Det tar några sekunder för mig att få in det hon sa. Jag blir glad. Men samtidigt så förvirrad.
"Men varför undviker du mig då?" Frågar jag och tar några steg fram och vinklar upp hennes haka så att hon möter min blick.
"För.. För..jag vill ditt bästa." Hon tar en paus och jag kollar oförstående på henne. Tårarna strömmar ner för kinderna och det är svårt att höra vad hon säger.
"Du kan inte umgås med mig... För att jag är tjock, ful och äcklig.. Och då... Kommer dem tycka så om dig med..och..och jag vill inte riskera... Att du får det som jag har..det.." Får hon fram till sist. Då klarnar allt upp för mig vad det är hon menar.
"Nej Ali..." Mer hinner jag inte säga innan hon drar ifrån och springer sin väg. Jag kan inte göra nått annat än att se henne försvinna tills jag inte kan se henne alls längre.

Jag tror jag älskar Alice Askquist.

Igga hennes efternamn, ja bah to nått okok?
Fuck att vara sjuk

Puss, puss o kram💘