Jag finns..F.S
~ Alice perspektiv ~
Jag låser upp toadörren och går fram till handfaterna. Lite längre bort ser jag Lizzie stå med sin telefon. Jag granskar henne medan jag torkar dem blöta händerna med servetter. Jag biter mig löst i underläppen och går fram till henne. Hon kollar frågande upp från sin telefon.
"Ehm Lizzie.. jag ville bara säga att.. Eh.. Det är okej. Jag förlåter dig." Säger jag med ett litet leende. Men leendet försvinner snabbt när jag ser hennes avskyvärda blick.
"Lilla Alice" börjar hon. "Du förstår.. Detta är bara ett spel. Trodde du på riktigt jag skulle ångra det jag gjort mot äckliga lilla du?" Hon skrattar efter det. "Jävla miffo" säger hon och vänder oss om så jag står närmast väggen och puttar in mig i den.
Sedan går hon ut genom dörren ut från toan. Jag står chockat kvar. Förtränger tårarna som är påväg upp från halsen. Efter en stund går jag ut. Ser Felix några meter bort tillsammans med Lizzie. Dem har roligt och skrattar tillsammans. Felix vänder sin blick och ser mig. Jag börjar genast gå mot dem. Lizzie ler mot mig när jag kommer fram. Men allt är bara fejk.
Det lilla hoppet är som bortblåst. Hoppet om att folk i skolan skulle bli snälla mot mig nu. Men nej. Jag är fortfarande äckliga Alice.
Felix verkar se att jag är ganska nere och kramar om mina händer.
"Är det nått hjärtat?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och försöker klämma fram ett leende för hans skull.
"Hejdå, jag måste dra, men ses sen Felix!" Säger Lizzie och går. Felix vinkar av henne med ett leende.
Vi börjar gå bredvid varandra mot nästa klassrum.
Jag tror inte alls Lizzie har förändrats. Fan.
2k reads?! På Gud tack snälla ni! Älskar er 💕
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...
