Jag finns..F.S~ Alice perspektiv ~
Jag öppnar dörren med ett ryck och går med snabba steg in. Direkt går jag mot trappan och börjar gå upp. Tårarna forsar ner för kinderna och det är svårt att andas med gråten i halsen.
"Alice! Var har du varit?" Hör jag den stränga rösten bakom mig. Men jag fortsätter bara upp för trappan.
"Hallå Alice!?" Jag ökar på stegen när jag märker hur hon kommer efter mig. Jag torkar desperat tårarna och börjar springa.
"Nu svarar du mig Alice! Var fan har du varit!?" Skriker hon och jag springer mot mitt rum, stänger och låser.
Hon börjar banka och ryta.
"Fan Alice nu öppnar du!"
Jag sjunker ner mot dörren och håller händerna för ansiktet. Gråter ut.
Hon bankar.
"Du kommer ångra det här sen. Det ska du veta ditt jävla äckel!" Skriker hon och lämnar dörren.
En tystnad lägger sig, och det enda jag hör är mitt eviga gråt. För det gör så ont. Att Felix.. är arg på mig.
*
*
Jag kollar desperat på klockan. 02.23. Det är omöjligt att somna. Därför ligger jag istället vaken i sängen med armarna kring benen och tårar som fortfarande rinner.
Månen lyser in genom fönstret. Jag virrar oroligt ett nytt grepp kring benen. Jag är orolig och rädd. För jag älskar Felix. Och jag är så rädd att han gör slut med mig. Att han dumpar mig.
Jag orkar inte känna smärtan. För det gör såå otroligt ont.
Sakta drar jag fram rakhyveln som ligger i lådan under sängen. Det är det ända sättet att glömma smärtan och tänka på något annat. Om inte Felix finns förstås. För han kan också få mig på andra tankar. Men han finns inte här just nu. Och jag är osäker på om han vill finnas där mer.
Jag kniper ihop ögonen när jag känner smärtan på armarna.
Jag drar snyftande efter ett nytt andetag och fler tårar ramlar ner. Blodsdropparna rinner längst armen och jag gör ett nytt hack. Det bränner bakom ögonlocken. Jag är orolig över Felix. Känner han samma smärta som jag just nu? Har jag sårat honom?02.43 Jag
Snälla Felix förlåt
LevereratFelix?
LevereratSnälla förlåt mig.
LevereratFörlåter du mig?
LevereratSnälla bara ge mig ett svar
LevereratJag drar benen hårdare mot mig och lutar ansiktet mot dem.
Väntan känns evig.
Och smärtan känns oändlig.Vet inte riktigt vad jag ska skriva här idag?
Är trött.
Men hoppas ni mår bra <3333 jag är så snäll som frågar, hihi ♡Puss, puss o kram💘
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...