Jag finns..F.S
~ Felix perspektiv ~
Jag tar sats några meter och springer för att hoppa bomben i den stora poolen. Det skvätter omkring mig.
Jag älskar att det är så varmt här. Runt 25 grader. I Sverige nu i november månad är det ganska kallt. Och jag är en sådan som väljer värme långt före kyla. Jag har alltid älskat sommaren.
"Hej Felix" Hör jag Lizzies ljusa röst. En irritation närmar sig så innan jag hinner bli arg börjar jag simma bortåt mot andra sidan av poolen. Man bara att hon är här får kokan nästan att bubbla inuti mig.
"Snälla Felix var inte arg på mig" ber hon och där gick droppen. Jag orkar inte med sånna som hon.
Jag stannar kvickt, vänder mig om och börja simma imot henne. När jag står nån centimeter ifrån henne precis framför henne börjar jag prata.
"Ge mig en anledning att inte vara arg på dig för!" Fräser jag och jag kan tänka mig spotta i hennes ansikte.
"För att jag har ändrat mig. Så fort vi kommer hem ska jag sä.."
"Varför fan ska jag tro på det?" Säger jag med hård röst. Hon vinklar ner blicken.
"För att det är sant"
Jag fnyser bara åt henne och börjar gå mot mitt hotellrum igen. Aptiten till att bada är som bortblåst. Så istället går jag upp och tar en dusch. Det varma vattnet hjälper mig att lugna mig. För ensålänge sitter humöret kvar. Det arga humöret. Och allt är Lizzies fel.
Fan att hon skulle med hit.
Imorn börjar skolan.. Orkar nt😿🙉
Har fått sånna konstiga magproblem. Är typ laktos elr nått? Och så mår jag illa varje morgon. Perfekt till skolan. Verkligen..
Åker dock till Egypten om tre veckor and I'm soo exaded😻.
Köpte en selfiestick idag💕
Puss, puss o kram💘
YOU ARE READING
Jag finns.. | F.S
FanfictionJag finns faktiskt. Jag har precis lika mycket känslor som ni. Så varför kan ingen se det? Mitt i alla självmordstankar, allt skadebeteende och mitt i depritionen kom du. Och även om jag bad dig gå, så stannade du. När alla hatade mig. När jag hat...
