With you I have everything (svenska)

1.

"Seriöst? Har du verkligen inget bättre för dig att göra förutom att slänga massa fula kommentarer upp i någon annans ansikte? Vad är ditt problem egentligen? Gå härifrån!"

Jasmines röst ger ifrån sig ett högt och gällt ljud som åker rakt upp i Victorias ansikte och hennes "backup vän".

Victoria: en tjej i min klass som man kan definera med en barbiedocka, för det är precis vad hon är, en barbiedocka. Hon har blont, långt hår, blåa ögon vilket vem som helst skulle kunna falla för, och jag säger inte att det är något fel på blondiner med blåa ögon, utan det jag just nu vill komma fram till är hur hon ser ut och att hon är så sjukt irriterande och hennes personlighet är grädden på moset, om ni förstår vad jag menar. Och inte nog med det, hon bär dessutom fem ton smink varje dag, klär sig i kläder som bara hon skulle ha på sig, allvarligt, jag tror verkligen inte att någon skulle vara så dum och ta på sig liknande kläder, inte ens en blind människa. Iallafall, nog med det.. Nu ska jag berätta lite om mina vänner som är mitt allt. Ja, en vet ni redan om. Jasmine. Hon är den person av oss, mig och de som alltid finns vid min sida, som alltid vågar stå upp för saker och är väldigt, väldigt pratglad. Hennes hår är i en perfekt brun färg, och når nästan ända ner till hennes navel om man plattar det. Nästa person jag tänkte introducera är Gabriel. En kille som i hela sitt liv, ungefär som jag, har blivit utstött av människor. Inte vet jag varför eftersom han är den mest trogna människan jag känner, och det menar jag verkligen, jag har aldrig varit med om att han har spridit hemligheter från en person till någon annan. Jag skulle nog beskriva honom som den lite mer blyga typen, men när det gäller att vara med folk han känner väl, med andra ord oss, så är han galen. GALEN. Han skrattar högt, blir allmänt hype'ad.. Aa, typ det. Han blir helt enkelt galen i mina ögon. Han har iallafall ljusbrunt, kort och finklippt hår, blåa ögon, (vilket man fallar för direkt, just saying) och ett gulligt ansikte. Hans kroppslängd är någorlunda kort vilket passar honom. Sen har vi också Denis. Han är den person av oss som bott här i San Francisco kortast, så hans uttal.. Nja, inte det bästa jag har hört, men heller inte den sämsta, fast det är nog inte så viktigt att veta. Han är iallafall från Frankrike och har bott här i ungefär ett år nu. Han har blont hår, och precis som Gabriel, kortklippt och hans kroppslängd är medellång. Hans personlighet är livlig och galen. Han sprider oftast glädje till många väldigt lätt och hans utseende brukar dra till sig många tjejer men man märker att det iallafall just nu inte är det han letar/strävar efter i livet. Och sen kommer vi till den sista av oss. Jag själv. Hur ska jag beskriva mig..? Jag har humörsvängningar on top, jag har också brunt och långt hår, bruna ögon, gillar att åka skateboard och att dansa, är inte den typen som klär sig i sockersöta tjejkläder, utan tvärt om. Sen är jag också ett hemligt fan av Disneyfilmer. Men det är ingen som vet förutom Jasmine som också är det, så vi brukar se på filmerna tillsammans. Hehe.. Fast nog om mig. Eller jag är också en nörd och det är just därför jag blir mobbad, men eftersom min personlighet är som den är så struntar jag i allt skit jag får riktat mot mig. Jag vet ändå att jag alltid kan lita på mina vänner. Vi alla fyra är som en liten familj, vi håller alltid ihop och stöttar varandra till 100%.

***

Det första jag gör är att slänga mig på min säng. En lång och tuff dag i skolan, med ännu fler onödiga kommentarer från Victoria och hennes backup vän som jag kallar henne. Jag andas tungt ett par gånger innan jag börjar andas regelbundet och normalt igen. Mina ögonlock blir tunga och tar över, men när jag kommer på att klockan är över halv fyra slänger jag mig upp från sängen, går till min helkroppsspegel, sätter upp håret i en messybun, byter mina blåa boyfriend jeans till ett par gråa, pösiga mjukisbyxor, tar med mig mobilen i handen med hörlurarna som redan sitter i, springer ut ur mitt rum, nerför trapporna till hallen, och ut från ytterdörren. På vägen greppar jag tag om min skateboard, släpper ner den på marken med en liten duns och låter den rulla fram lite på stenplattorna som leder upp till huset jag bor i innan jag ställer mig på den med hörlurna i öronen och tar mig till parken som ligger ca tio minuter från mitt hus. Jag låter vinden göra så mina ögon vattnar sig lite innan jag börjar kisa. Till slut blir det för mycket vatten i ögonen och jag höjer ena handen för att torka bort vätskan. Jag saktar ner farten men innan jag hinner stanna helt så ser jag något svart springa förbi mig, och där är mitt stopp. Jag stannar på grund av det svarta som fick min hjärna att tänka till lite över vad det var, eftersom ena sekunden står jag på min skateboard, och andra sekunden ligger jag på marken medans det svarta tar sig, som jag nu fick reda på var en människa, ifrån mig med snabba steg.

"Hallå! Ska du inte säga förlåt eller något?" Ropar jag efter det jag bara ser som en siluett just nu.

Jag ska inte ge mig. Jag ska veta vem det var och ta itu med det. Jag ska ha mitt förlåt, och det ska höras från just den personens mun.

***

Första delen ute! Yay!
Hoppas ni gillade den, och hoppas ni isånnafall vill fortsätta läsa<3