With you I have everything (svenska)

25.

De bästa jag vet är mina vänner. Och mat såklart men mina vänner kommer före. De har alltid funnits där för mig, de är alltid glada, vill alltid det bästa för en, oavsett vem det handlar om, de har liknande intressen som mig, vilket bara är ett plus. Alla vi fyra ligger nu på Jasmines soffa, proppmätta. Vi har ätit alldeles för mycket mat och så dumma som vi är var vi tvungna att ta fram snacks också och alla vet att man inte kan stå emot snacks så vi började proppa i oss en del.. Och nu, som sagt, ligger vi på soffan i Jasmines vardagsrum och gnäller över att vi har ätit för mycket.

"Varför? Varför var jag tvungen?" Gnäller jag och de andra instämmer med ett tröttsamt mm. "Jag tror jag skippar festen.."
"Va? Nej det ska du inte alls!" Ropar Jass från andra sidan soffan. "Du ska följa med mig och vara där hela kvällen, det sa du." Säger Jasmine med en orolig ton i rösten för hon verkar tro att jag menar allvar.
"Jaja, jag skojade bara." Säger jag och försöker skratta med det går inte riktigt eftersom jag är så mätt.
"Vad är klockan?" Frågar Denis plötsligt.
"Snart halv sju. Oj, vänta... Halv sju? Ska inte vi åka snart?" Säger Gabriel.
"Jo, vi måste ju åka nu!" Utbrister Jasmine och kastar sig upp ur soffan med ny energi.

Det är som om någon jagar henne så hon får ny energi och måste springa.
Vi andra ställer också oss upp och tar allt vi behöver ha med oss och småspringer sedan till hallen.

***

Flera bilar ser vi stå parkerade och vi letar förtvivlat efter en ledig plats. I cirka tio minuter har vi nu letat men ännu inte har hittat en.

"Vad ska vi göra? Det är ju fullt." Gnäller Jasmine som sitter bredvid Gabriel som kör.
"Jag vet inte.. Eller vänta. Vad gör han?" Frågar Gabriel.

Det står en kille med en gul väst vid en uppfart och verkar hålla i en slags pinne som han pekar med så han kan visa vart alla bilar ska åka. Han vinkar dit oss så Gabriel kör fram och öppnar sedan fönsterrutan på Jasmines sida av bilen.

"Hej." Säger Gabriel.
"Tjena." Svarar den relativt unga killen. "Det verkar vara fullt, huh?" Frågar han.
"Mm, det verkar så." Svarar Gabriel.
"Vi har några special platser här uppe. Kom med." Säger killen och visar oss vägen upp för en uppfart.

Vid slutet av uppfarten går han före och öppnar en stor garagedörr. In kommer vi med bilen och ser att det är som ett stort extra garage med några parkeringplatser. Att man får just såna här platser händer ju inte varje dag.

"Välj vilken plats ni vill. Ta den ni tycker är bäst innan flera bilar kommer." Det är det sista han säger innan han verkar gå tillbaka igen.

"Vad snällt av honom." Säger jag och ler inombords.
"Mm." Mumlar de andra som svar.

***

Efter att ha parkerat och letat efter entrén ett tag hittar vi äntligen fram. Jag ser mig omkring för att hitta Aaron, men han syns inte till ännu.
Ett brummande ljud hörs och jag lyfter min mobil och ser att Aaron ringer. Ivrigt svarar jag.

"Hej." Säger jag med en sån där lite gullig röst.
"Hej." Svarar han med sin manliga och så vackra röst.
"Var är du?" Frågar jag.
"Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag tror jag inte kan vara med dig ikväll... Jag fick precis syn på en ursnygg tjej några meter framför mig som bär en så fin glittrig klänning och har så fint, lockigt, brunt hår..."

Jag känner en avundsjuka inom mig så fort jag hör de orden. Han kan ju inte mena allvar. Ska han lämna mig för en annan tjej? Jag blir orolig och avundsjukan växer inom mig men när jag verkligen tänker efter så är det ju mig han syftar på. Dumma jag...

"Ha, ha. Jättekul. Var är du då?" Säger jag med en underton av sarkasm.

Jag tittar mig omkring och vänder mig om men krockar in i något. Eller snarare någon. Någon lång med en mörkblå, nästan svart, kostym. Jag tittar upp och jag tror seriöst att jag just dog i några sekunder. Jag möter de välbekanta ögonen och hans leende betraktar jag noggrant. Så fruktansvärd snygg han är.
Jag tror jag för första gången känner hur det är att gilla någon.