With you I have everything (svenska)

24.

Jag känner hur min mobil brummar till och snabbt tar jag upp den ur min ficka. Aaron. Jag hade helt glömt bort honom... Hoppas han inte har försökt ringa mig tidigare. Jag trycker på svara knappen och lägger mobilen mot örat.

"Hej." Säger jag och ett leende breder ut sig på mina läppar samtidigt som jag känner ett pirr i min kropp.
"Hej." Svarar han och som tur är låter hans röst inte irriterad eller upprörd vilket måste betyda att han inte har försökt ringa mig tidigare.

Jag känner mig lättad och väntar på att han ska fortsätta prata vilket han också gör.

"Jag undrade bara.." Han tar en kort paus. "Asså... om du skulle vilja gå på en fest med mig ikväll?"
"Åh... Jag ska redan på en fest ikväll med mina kompisar.." Svarar jag och känner hur glädjen i mig sjunker.
"Aha... Vad synd, för jag har hört att det kommer en hemlig gäst till festen jag ska till och enligt dem som arrangerar festen är det någon känd som tydligen ska uppträda." Säger han i ett försök att ändra min åsikt.

Sa han just det där? En hemlig gäst som ska uppträda. Det är ju precis samma fest jag ska på.

"På riktigt?" Svarar jag med hopp i rösten och glädjen inom mig jag hade innan kommer tillbaka.
"Ja.. Eller vad menar du?" Frågar Aaron fundersamt.
"Vi ska till samma fest." Säger jag glatt.
"Aha!" Svarar Aaron och därefter skrattar han. "Men vad bra då." Fortsätter han och hans skratt får hela mig att bli varm.

Det låter så gulligt. Jag börjar leka med en hårslinga och ler lite för mig själv. Positionen jag sitter i börjar bli obekväm så jag ställer mig upp istället och går runt i mitt rum för att röra på benen samtidigt som jag pratar med Aaron. Vi pratar länge. Mest om småsaker, men det är just de sakerna som uppskattas. Han får mig på bra humör och gör så jag skrattar. Jag lever vidare i en annan värld och glömmer nästan vad vi pratar om men jag hör fortfarande hans röst medan jag tänker på annat, som till exempel vad Aaron kommer ha på sig ikväll..

"Vi ses ikväll då." Säger han och då väcks jag till liv igen.
"Aa, det gör vi, ska vi mötas där, eller? För jag ska vara med mina vänner innan festen en stund."
"Aa, det blir bra. Vi möts vid entrén." Svarar han och vi båda säger hejdå och lägger på luren.

***

Klockan är nu halv sex och jag står, förhoppningsvis, redo utanför Jasmines dörr. Jag knackar några gånger och känner mig spänd. När hon öppnar dörren möts jag av en helt annan Jasmine än vanligt. Hon är såklart finast i sitt vanliga utseende men det här. Det passar henne också.

"Maddie! Vad fin du är! Jag känner knappt igen dig, jag tror jag aldrig har sett dig i smink. Eller i en klänning för den delen. Du ser jättebra ut iallafall." Säger Jass snabbt så jag knappt hinner med.

Hon verkar väldigt ivrig iallafall.

"Tack. Du är också jättefin, jag kände knappt igen dig heller. Jag tror ingen av oss brukar bära varken smink eller klänning framför varandra så det blev annorlunda för oss båda."Säger jag och ler efteråt.
"Mm. Och tack förresten. Kom in."

Jag går in och efter mig stänger hon dörren.

"Är Denis och Gabriel här redan?" Frågar jag när jag tagit av mig mina converse.

Lite mig måste jag ha iallafall. Allt kan inte bara vara täckt med en massa produkter som inte visar mitt riktiga jag så därför valde jag att ta mina vita converse+att det känns säkrare och mer bekvämt att ha låga skor på sig, enligt mig.

"Mm, de är i vardagsrummet och väntar på oss."

Jag svarar ett kort okej och sen går vi tillsammans till vardagsrummet där jag ser killarna titta på TV.

"Hej!" Säger jag och småspringer mot dom för att ge dom en stor gemensam kram men något verkar fel.

Jag ser det på deras blickar de ger mig. Båda tittar på mig med rynkade ögonbryn och när jag är påväg att hoppa på den delen av soffan som finns mellan dom saktar jag ner farten och bara stirrar på dom.

"Vad är det?" Frågar jag.
"Vem är du?" Frågar Denis med sin speciella dialekt.
"Skojar ni, vart är kamerorna?" Frågar jag sarkastiskt eftersom det känns som om dom prankar mig.
"Aha, oj.. Är det du Maddie?" Frågar Denis och tittar noggrannare på mig.
"Ja det är klart." Svarar jag.
"Oh hjälp. Såg inte det först. Du ser så annorlunda ut." Säger Gabriel som nu verkar hänga med på vad som händer. "Men det ser fint ut." Tillägger han sist.
"Tack." Säger jag och slänger mig äntligen på soffplatsen mellan dem och drar med dem båda i en kram.