With you I have everything (svenska)

18.

Jag åker en lång runda. Den halvkalla morgonvinden tränger sig igenom mina kläder och jag ger ifrån mig en lätt rysning. Farten börjar ta slut så jag sparkar till lite extra.

***

Väl hemma åker jag upp den sista biten på uppfarten till huset och innan jag krockar in i trappan som leder till dörren kliver jag av min skateboard, men det är något som inte stämmer. En okänd bil står på uppfarten. Jag stuntar i det för stunden och öppnar upp min kofta och plockar upp skateboarden i handen. Sen går jag mot dörren och låser upp den. Tanken på att jag kan möta vad/vem som helst när jag öppnar dörren slår mig. Vem skulle hälsa på någon här? Jag funderar och kommer på en sak som Elise sa til mig. Det ska ju flytta in en ny person här. Jag ler lite för mig själv eftersom det alltid är kul med nya personer men på samma gång tänker jag på de så kallade konsekvenserna. Någon behöver lämna det här hemmet. Med glädje men mest oro öppnar jag dörren och möts av Elise som står och pratar med någon. Tyvärr ser jag bara ryggen på den långa mannen med kostym.

"Åh, hej Maddie. Kom och hälsa." Säger Elise och visar med handen att jag ska hälsa på mannen med kostymen.

Är det bara jag eller har Elises beteende ändrats?
Han vänder sig om och det känns som om det går i slowmotion. Det går seriöst hur trögt som helst så för att fördröja tiden börjar jag gå mot honom med en utsträckt hand.

"Maddie." Säger jag kort och tittar snabbt in i mannens ögon som nu bara står en halv meter ifrån mig.

Han är ganska gammal, kanske sextio år, och hans huvud täcks av hans kortklippta, gråa hår. Han är ca två meter lång och tittar ner på mig med en vänlig blick.

"Hej." Säger han lika långsamt som när han vände sig om. "George." Svarar han.

Tystnaden tar över och både Elise och George tittar på mig som om dom väntar på att jag ska säga något.
Fotsteg hörs från trappan och jag sneglar dit för att se vem det är som kommer ner.

"Åh. Maddie..." Säger Elise.

Jag vänder hastigt blicken åt hennes håll.

"Här är vår nya boende." Säger Elise och visar ännu en gång med sin hand.
Jag tittar åt hållet hon visar att jag ska titta åt och nerför trappan kommer en ganska lång, ung, brunhårig och brunögd kille. Mina ögon fastnar på hans leende. Ärligt talat ser han rätt så bra ut... Jag stannar upp i några sekunder och bara granskar hela honom. Han är ganska lång, längre än mig. Han tittar på mig och jag på honom men undviker ögonkontakt eftersom det oftast blir stelt när jag stirrar en främling i ögonen. Han kommer mot mig och sträcker fram sin hand. Jag skakar i den och säger mitt namn vilket han också gör.

"Maddie."
"Oscar."

Sen ler jag kort och han ställer sig bredvid George.

"Ja, jag tror jag ska gå nu eftersom allt är klart. Alla pappren påskrivna, ellerhur?" Säger George och det sista låter mer som ett konstaterande.
"Ja, alla pappren påskrivna." Svarar Elise med ett leende på läpparna medans George börjar bege sig mot ytterdörren.
"Tack och hej." Säger han och Elise vinkar åt honom.

Han öppnar dörren, går ut och stänger den med en lätt smäll.

Alla vi tre står med blickarna mot dörren men jag börjar snart vända mig om lite försiktigt.

"Såå... Du är alltså vår nya boende?" Säger jag med samma tonart som George tidigare - så det låter som ett konstaterande.
"Mm. Det är jag, det." Svarar han och ler stelt.

Elise tittar på oss med ett av de största leendena jag har sett. Vad är det som är så kul?
Efter att ha sneglat åt hennes håll och blivit skrämd av blicken hon gett oss så vänder jag tillbaka min blick till Oscars håll och bestämmer mig för att gå upp till mitt rum men som vanligt så avbryts jag av något. Eller rättare sagt någon.

"Maddie, kan inte du visa runt?" Frågar Elise, fortfarande med det där läskiga leendet.
"Ehm.." Börjar jag.

Ärligt talat har jag inte alls lust med det, men jag känner att jag ändå måste.

"Visst." Säger jag till slut.
"Vad bra." Svarar Elise glatt.

Oscar har blicken fäst på mig och jag känner redan nu att det här kommer sluta en aning... Annorlunda.

***

"Och det här är den sista våningen." Säger jag och pustar ut efter att ha gått upp för den sista trappan. Nu står vi på den femte och sista våningen och jag ska precis visa de sista rummen.

"Här är flera av de boendes rum." Säger jag och pekar åt både höger och vänster."...Och här har vi ett spelrum."
Jag öppnar dörren till spelrummet och det första jag möts av är en kille och en tjej som ligger tätt intill varandra i en av sofforna och ser på film. Med ett ryck stänger jag snabbt dörren och står helt stilla med uppspärrade ögon.

"Det är lugnt." Hörs en röst ropa från spelrummet.

Jag lyssnar till vad dom säger och öppnar dörren på nytt.

"Förlåt, jag trodde ni ville vara ifred." Säger jag och låter Oscar gå in och jag efter. "Här har vi brädspel, tv-spel, osv..." Och jag fortsätter visa runt.

Vi kommer till ett av hörnen i rummet där det är lite trångt och så klumpig som jag är ska jag vända mig om men på något konstigt sätt snubblar och ramlar mot Oscar som tappar balansen och vi båda faller till golvet.