With you I have everything (svenska)

26.

"Vad gör du här, Oscar?" Frågar jag och försöker få tillbaka kontrollen över min kropp för jag visste verkligen inte att han kunde se ut så här.

Han är galet snygg.

"Av samma anledning som du, vad annars?" Säger han med ett lekfullt leende på läpparna.
"Ehm.. Mm, såklart." Svarar jag med en sänkt röst.
"Men jag måste gå nu, ha det så kul, vi ses sen." Säger Oscar samtidigt som han börjar gå mot ingången.
"Hejdå." Säger jag men jag är säker på att han inte hörde vad jag sa.

Jag tittar ner på min klänning och rätar till den. En hand på min axel får mig att rycka till och vända mig om.

"Hej. Där är du ju." Säger jag och ställer mig på tå för att krama Aaron.
"Mm." Svarar han lågt. "Vad fin du är."
"Tack, du med." Säger jag och ler men jag märker att något är fel. "Har det hänt något?" Frågar jag.
"Nej, men du kanske borde välja att vara med en person i taget i alla fall." Säger han och börjar gå ifrån mig men jag följer efter.
"Hallå. Vad är det? Aaron!" Ropar jag efter honom i den relativt stora folkmassan. "Stanna. Aaron."
"Men vad? Du fattar väl vad jag menar? Vem var han?"
"Vadå han?"
"Han. Vem är han?"

Han ställer den frågan med en höjd röst nu och vi får blickar av andra men han verkar inte bry sig.

"Jag förstå-... Oscar?" Undrar jag.
"Men hur tror du jag ska veta vad han heter?"
"Jag vet inte.. Men om du menar han som pratade med mig nyss så kom bara." Säger jag och försöker dra med Aaron in till festen och försöka undvika detta onödiga tjafs.
"Nej. Jag tänker inte följa med dig förrän du säger vem han är." Svarar han bestämt.

Jag böjer mig fram och lägger min mun nära hans öra.

"Oscar är bara en random kille som jag knappt känner. Du behöver inte oroa dig." Viskar jag.
"Men vad menade han med vi ses sen då?" Frågar Aaron med sammanbitna tänder.
"Han bor på samma hem som mig." Svarar jag och vill inget annat just nu än att Aaron ska lita på mig.
"Ljug inte för mig för det kommer aldrig bli bra i längden." Svarar han och tar tag i min arm och vi går tillsammans in till festen utan att säga ett ord.

***

Jag kommer på att jag bara lämnade mina vänner men de borde klara sig utan mig, om de vill eller undrar något får dom väl ringa.

"Vill du ha något att dricka?" Frågar Aaron och det är det första han säger på snart tio minuter.
"Gärna." Svarar jag och precis innan han ska gå tar jag tag i hans arm och han vänder sig hastigt om. "Förlåt för innan." Säger jag.
"Äh, det var bara jag som överreagerade, det var inte ditt fel. Det är jag som ska säga förlåt till dig, så förlåt." Säger han och jag öppnar mina armar och vi möts i en kram.

Han doftar ljuvligt och jag känner värmen från honom stråla ut och skickas vidare till mig. Jag rycker till av en rysning, men en behaglig sådan. Han håller om mig hårt och jag vill aldrig släppa honom men måste någon gång. Den gången är snart för jag känner att han börjar lossa på greppet om mig och därför gör jag detsamma. Efter att ha släppt honom helt och hållet tittar vi på varandra en stund innan vi båda börjar småskratta och sen går Aaron och hämtar drinkarna.
När han kommer tillbaka håller han i två olika glas. Ett glas är fyllt med en orange/rosa-färgad dricka och den andra är fylld med en ljusgrön.

"En till dig och en till mig." Säger han och ställer ner båda glasen på det höga bordet framför oss.

Sen sätter han sig bredvid mig på en likadan stol som den jag sitter på.

"Tack." Säger jag och ler.

Vi dricker upp våra drinkar och går sedan runt bland allt folk och ser om vi känner några av dem som är här. Jag letar efter Jasmine och de andra men ser dem inte någonstans så jag fortsätter bara gå runt bland allt folk med Aaron vid min sida.