With you I have everything (svenska)

30.

Jag borstar bak mitt hår som ligger på mina axlar och lutar mig en aning osäkert men lugnt mot Aarons axel. Han verkar inte märka att jag gör det utan fokuserar mest på utsikten. När jag nuddar hans axel hoppar han till lätt. Jag skrattar lite och han med men sen sluter han ögonen och lutar sitt huvud mot mitt. Det är så mysigt här uppe. Det är dekorerat så väl. Kuddar och filtar på golvet, i mitten en matta, två små stolar och ett litet bord och ett par lådor. Sen har de till och med fixat gardiner till fönsterna. Det är inte så ofta man ser en såhär väl dekorerad träkoja. Fast å andra sidan, det är inte så ofta jag är i träkojor heller. Jag ser en filt till vänster om mig och drar den till mig. Jag plockar upp den och börjar veckla ut den. Sen lägger jag den över både mina och Aarons ben och placerar en kudde bakom min rygg och till sist sjunker jag ner lite för att hitta en skön position. Jag lutar mitt huvud mot Aarons axel igen och han gör som han gjorde innan också.
Inte för att vi känner varandra så väl men.. Friendship goals.

***

Med ett ryck vaknar jag upp av att min mobil vibrerar. Jag ser suddigt men tar snabbt fram min mobil och svarar vem det än är som ringer.

"Hej det är Maddie." Säger jag med min fula morgonröst.
"Maddie! Var är du?" Frågar rösten oroligt som jag kopplar till Jasmine.

Jag tittar på skärmen bara för att vara säker på att det är Jasmine.

"Ehm.. Jag försökte ringa dig igår när jag skulle hem men jag åkte med.. Aa.. En vän istället." Svarar jag osäkert.
"Men du kan ju inte bara gå sådär. Om jag inte svarar måste du iallafall säga till mig på något annat sätt. Alla blev oroliga, till och med Elise."

Elise!

"Jaja, tack mamma för informationen." Svarar jag sarkastiskt och lugnt men innerst inne är jag stressad över vad Elise kommer säga om det här.
"Men jag måste gå nu." Fortsätter jag.
"Hallå nej, vänta! Var är du nu då?" Frågar Jasmine.
"Hos en kompis." Svarar jag kort.
"Hos en kompis. Jajaja och det ska jag tro på." Svarar Jasmine säkert.
"Ja, varför skulle jag ljuga för dig?" Säger jag.
"Varför inte?" Säger Jasmine en aning utmanande.

Man kan ju nästan säga att Aaron är min vän så det är inte som om jag ljuger helt..

"Men snälla.." Svarar jag med en aning darrig röst. "Litar du inte på mig?"
"Jo, alltid, men jag vet att du ibland kan ljuga fast senare tala om sanningen." Svarar Jasmine och jag är rädd att det är sanningen. "Aja, nu vet jag i alla fall att du är okej, ha det så bra hos din kompis." Säger Jasmine. "
"Aa tack... Hejdå." Svarar jag kort och är påväg att lägga på men Jasmine avbryter.
"Jusste! Ska jag hälsa Elise någonting speciellt eller bara säga att du är hos en kompis?" Frågar hon.
"Säg gärna att jag är hos en kompis, att jag kommer hem snart och att jag ber om ursäkt för att jag inte har hört av mig." Svarar jag.
"Okej, hejdå." Säger Jasmine och vi lägger på.

Snabbt ställer jag mig upp panikslaget och rädd över vad som kommer hända för just nu ser jag inte Aaron någonstans. Jag drar frustrerat i mitt hår och vet inte vad jag ska göra.

"Aaron?" Säger jag med en ganska låg röst.

Inget svar. Jag går fram till ett fönster och tittar mig omkring. Var är Aaron?

"Aaron!" Ropar jag och plötsligt hör jag ett ljud som kommer från repstegen.

Jag öppnar försiktigt luckan i golvet och ser Aaron komma klättrandes mot mig.

"Var var du?" Frågar jag honom.
"Gick bara en promenad." Svarar han.
Jag nickar och sätter mig ner på golvet.

"Fick nästan panik, jag undrade faktiskt om du hade lämnat mig." Säger jag och pustar ut.

Ett skratt kommer ut från hans mun. Det får mig att le. Aaron klättar upp den sista biten och när han väl är uppe stänger han luckan efter sig. Aha, vad ska vi göra nu då?

"Jag tror jag kanske måst..."

Han avbryter.

"Måste du gå?" Frågar han ängsligt.
"Ja.." Svarar jag frågande eftersom det var som om han kunde läsa mina tankar. Igen.
"Var ska du?" Frågar han.

Hans fråga får mig att bli osäker.

"Hem." Svarar jag kort.
"Varför nu?" Frågar han.
"Jag måste bara det." Säger jag och börjar gå till luckan i golvet för att klättra ner för kojan.

Jag tittar upp och ser hur Aaron drar sig i håret. Han ser nästan upprörd ut. När jag når marken igen andas jag ut och tittar upp åt Aarons håll. Han klättrar ner mot mig och vi går i tystnad tillbaka till hans bil.
Det här var ju lyckat...