With you I have everything (svenska)

20.

Klockan är snart ett och en tanke som jag helt glömt bort slår mig. Jag skulle ju höra av mig till Jasmine om hur vi skulle göra idag. Hur kunde jag glömma bort det? Från att ha suttit i köket med Oscar och bara pratat så avbryter jag stunden och springer upp till mitt rum och slår snabbt på mobilen. Direkt går jag in på sms och klickar fram min och Jasmines konversation.

Från: Maddie
Förlåååt! Jag glömde helt bort att jag skulle höra av mig.... Har ni redan åkt? Asså förlåt.....

Jag väntar ett tag tills jag känner en vibration föras från min mobil till min hand.

Från: Min galna prinsessa (aka Jass)
Hahaah, Mads.... Du har missförstått allt XD Det börjar först klockan sju så ta de lugnt, hahahahahhah!

Från: Maddie
Aha oj, hehehhe.... Men va bra isnf, jag kommer så du vet<3

Från: Min galna prinsessa (aka Jass)
Jaaa! Va bra, vi ses hos mig halv sex och äter mat först, sen åker vi<3

Från: Maddie
Oki, ses<3

Jag känner pirret inom mig men på samma gång känner jag mig lugn eftersom jag inte missade allt och svek mina vänner. Vilket jag tekniskt sett gjorde från början, men nu är allt bra så jag tycker vi inte tänker på det mer.
Jag känner mig glad inför festen ikväll men får nästan en panikattack för jag vet verkligen inte vad jag ska ha på mig, vilket aldrig brukar vara ett problem för mig. Men nu, nu.... Jag känner en klump i magen av oro över att jag är helt utan kläder för kvällen. Jag går till min garderob, alldeles frustrerad och irriterad, öppnar den med ett ryck, tittar in, men stänger den snabbt för jag vet att jag aldrig har ägt någon klänning, eller kanske när jag var yngre men iallafall inte vad jag minns. Jag sliter mig i håret och känner mig som ett barn som grinar över småsaker. Maddie, gå till gallerian, typ femton minuter härifrån och hitta din eländiga klänning som du gnäller över att du inte har.
Jag andas djupt ett par gånger och nyper mig själv på grund av mitt beteende. Sen går jag ner till köket igen och ber direkt om ursäkt till Oscar att jag bara sprungit upp till mitt rum sådär.

"Ehm, ja. Du borde kunna kontrollera ditt beteende och iallafall säga vart du ska innan du bara sticker iväg sådär." Säger Oscar med en irriterad ton i sin röst.

Hans ord slänger sig på mig som en stor våg och jag får se en helt annan sida av Oscar som jag inte trodde fanns.

"F-förlåt. Jag visste inte att du skulle ta det så allvarligt. Jag kom bara på att jag skulle höra av mig till mina vänner och att de var rätt så viktigt." Säger jag och känner mig lite skakis.

"Hahahhahahah!" Skrattar Oscar och trillar nästan av stolen han sitter i.

Är det bara jag som inte förstår någonting just nu?

"Vad?" Frågar jag och sträcker ut armarna i en frågepose.
"Fattar du inte? Jag driver bara med dig, Maddie. De var bara lite hämnd." Säger Oscar och fortsätter skratta.
"Ahaha.... Aha! Hahahhahahaha!" Stammar jag först fram eftersom jag inte förstår ett dugg, men börjar inse vad han menar mer och mer allt eftersom.

Som jag sa innan... Oscar ramlade nästan av stolen. Ny status: han har ramlat av stolen. Vi båda skrattar högt så tårarna rinner.

***

Jag gjorde några försök i att ta med Oscar till gallerian och först sa han nej utan tvekan men efter några gångers bedjande övertalade jag honom så han gav upp men bara på ett villkor. Att vi inte skulle vara där allt för länge. Jag svarade ja, men är inte helt säker på om jag menade det eller inte för ikväll vill jag inte komma dit som en vanlig Maddie, utan jag vill testa något nytt för en gångs skull.