With you I have everything (svenska)

35.

"Se dig för nästa gång!" Ropar Aaron till killen som av misstag körde in i mig med sin skateboard.

Jag märker hur frustrerad Aaron blir men jag tar inte åt mig alls för han räddade precis stunden för mig, vilket inte Aaron verkade vilja...
Jag tittar åt killens håll och ser att han höjer handen och visar att han inte menade det och istället menar förlåt. Aaron ser också det men ser bara helt känslolös ut. Jag skrattar inombords.

"Fattar inte hur folk kan vara så oförsiktiga..." Säger han och skakar på huvudet.
"Men han råkade bara." Säger jag försiktigt som ett litet försvar för killen.
"Han förstörde precis en bra stund, Maddie. Märkte inte du det?" Säger han och sträcker ut sina händer i en frågeställning.
"Du överdriver." Säger jag och skrattar efteråt.

Aaron skakar bara på huvudet och ser besviken ut men till min förvåning börjar han plötsligt skratta. Han är bara för skum...

"Varför skrattar du?" Frågar jag och rynkar på ögonbrynen.
"Maddie, asså hjälp." Skrattar han fram. "Jag fattar inte hur du kunde gå på det där. Så trodde du väl inte att jag skulle bete mig?" Frågar han och avslutar meningen med ett skratt.
"Va? Vad pratar du om?" Frågar jag.
"Det var bara ett test, jag ville se hur du skulle reagera om jag skulle vara otrevlig till en främling. Grejen var bara att jag int-."

Jag avbryter.

"Så den där kyssen du försökte ge mig var bara på låtsas. Så den var inte äkta alls, är det det du menar?" Frågar jag och håller på att få ett utbrott.
"Nej, nej, nej! Du missförstår mig. Förlåt, det var inte meningen att du skulle få reda på det på det här sättet." Börjar han.

Det får mig lite lugnare.

"Om du skulle lyssnat klart på vad jag skulle säga så skulle du fattat. Jag tänkte säga att jag inte visste när jag skulle göra det här testet men nu blev det ett bra tillfälle. Det var verkligen inte meningen att du skulle tro att kyssen inte alls var sann. Tro mig. Den var.. Äkta."

Mitt hjärta går direkt upp i en snabbare takt när han säger det där. Jag vet inte om han bara säger det som en ursäkt eller om han verkligen menar det. På det sättet han säger det får mig i alla fall att tro mer på den andra teorin. Han ser på mig som tittar ner i marken. Jag vill ärligt talat inte möta hans blick just nu för jag vet inte vad jag ska säga. Jag har inte direkt ett svar på det han sa. Jag känner plötsligt hur han tar två fingrar under min haka och lyfter upp mitt ansikte. Han tittar djupt in i mina ögon som nu möter hans. Jag tänker på om det är rätt tillfälle på nytt. Jag vill att vår första kyss ska vara speciell, om jag ens skulle få en ny chans.

"Maddie. Du vet verkligen inte hur mycket du betyder för mig. Vi känner knappt varandra men det känns som om vi har gjort det i år. Jag känner mig så säker i närheten av dig. Du är den som får mig att vilja stiga upp på morgonen. Även när vi inte pratade på ett tag fick bara tanken av dig mig att stiga upp. Du var liksom alltid där. I tanken. Du måste förstå att du är den som gör mig stark och orkar göra saker."

Jag sväljer. Var är det han vill komma med det här?

"Maddie. Gör dig aldrig svag för andra. Visa dig alltid stark. Glöm inte det."

Och han drar in mig i en varm kram som jag först inte anade skulle komma. Jag står stel och förstår ingenting av vad som just hände och vad han menade med allt det där men sen besvarar jag kramen och håller mig kvar i den ett långt tag. Hans närhet vill jag aldrig lämna. Den får mig att bli nervös, men nervös på ett skönt sätt.